Ernstberger: ”Vi gjorde inga formella kontroller på Oak Capital”

Det är andra förhörsdagen för Allras grundare och vd Alexander Ernstberger. Han står åtalad misstänkt för trolöshet mot huvudman och mutbrott.

Det är kammaråklagare Carl Asterius som håller i dagens förhör och tongångarna i rättssalen blir väldigt snart hätsk. Försvararna opponerar sig mot Carl Asterius förhörsteknik och menar att han mer för ett resonemang och en argumentation än att ställa frågor. Carl Asterius inleder nämligen dagens förhandling med att läsa ur ett förhör med Alexander Ernstberger.

Försvararna Carl-Johan Malmberg och Slobodan Jovicic tittar på varandra, suckar och skakar på huvudet. Slobodan Jovicic stoppar åklagaren och riktar sig mot rättens ordförande. Han vill att åklagaren ska ställa ordentliga frågor som Alexander Ernstberger kan svara på. Han menar att det som förs nu är mer en sakframställan än ett förhör.

Ordföranden håller med och ber åklagaren att inte endast läsa ur förundersökningen.

Åklagare Carl Asterius menar att han behöver läsa upp förhöret för att visa att Alexander Ernstberger har gett olika svar på frågorna från det tidiga förhöret jämfört förhöret i rättssalen under gårdagen.

Åklagaren har fokuserat på warranterna som Allra köpte för 430 miljoner kronor i maj 2012, varav 170 miljoner gick till mäklarbolaget Oak Capital. Detta är enligt åklagaren den brottsliga gärning som åtalspunkten trolöshet mot huvudman grundar sig på.

Warrantaffären villkorades av att ägaren i Oak Capital köpte in sig i Allra-grundarna Alexander Ernstbergers och David Persson Rothmans ägarbolag Supero för 101 miljoner kronor. Det innebär enligt åklagaren ett kraftigt överpris och är den brottsliga gärning som är grunden till åtalspunkten mutbrott.

Åklagaren: Var det viktigt att Mattias Bengtsson, Firstmile och den sfären köpte in sig i SFS, Svensk Fondservice, just av dig och David Persson?
– I vårt perspektiv inte. Men det föll sig naturligt eftersom aktietransaktionen kom som ett led i ett samarbete, svarar Alexander Ernstberger. 

Försvaret menar alltså att aktieaffären där Oak Capital köpte andelar i Supero handlar om att man ville ha ett delägande och ett samarbete mellan de både aktörerna.

Åklagaren ställer även frågan vad det var som motiverade firstmiles pris.

– Det var en samlad bedömning av de utvecklingsprojekt som man såg att Svensk Fondservice stod inför, den starka tillväxten och hur lönsamt bolaget såg ut. Den nya affärsmodellen för förvaltningen var en av de konkreta åtgärderna, säger Alexander Ernstberger.

I och med att Oak Capital blev minoritetsägare i Superio hade bolaget även rätt till en styrelsepost. Men denna rätt nyttjades inte, vilket Alexander Ernstberger förklarar med att Mattias Bengtsson är skriven utomlands.

– Vi pratade om bolagets framtid med samtliga aktieägare och vi hade en stor samsyn. Så länge jag och David drev bolaget efter ägarnas önskemål fanns det inget behov av att utse en styrelseledamot.

Åklagaren tar även upp ett tilläggsavtal som han lägger lång tid vid. Alexander Ernstberger poängterar att det inte är ett avtal utan det kom att bli ett utkast till ett avtal. Det handlar om köpet av 8 procent av aktierna i Superio.

– Anledningen till att Firstmile blir köpare är på grund av kapitaltäckningskäl. Man rekommenderar inte att det är Oak Capital som köper andelar i ett annat värdepappersbolag och därför fick man lämna över förvärvet till moderbolaget. I samband med detta kommer First Miles representanter med ett avtal som ska reglera vissa förhållanden mellan Oak Capital och köparen som har bäring för finansieringen.

Det handlar om Firstmiles finansiering av Supero-aktier?
– Ja som alla minns så var det Oak Capital som från början skulle vara det köpande bolaget. Det var Oak Capital som har finansieringen och man fick flytta likviditet från dotterbolaget till moderbolaget.

Alexander Ernstberger förklarar att man inte får låna pengar från dotterbolaget enligt regelverket. Istället fick man se till att det blev en form av utdelning till moderbolaget.

Åklagaren pekar även på att det finns ett villkor i avtalet att Oak Capital ska ha sålt värdepapper för ett på nominellt belopp om minst 700 miljoner dollar.

Vad var det för affär SFS gav för råd till Gustavia om där Oak var en del av?
–  Jag har inte lagt så mycket tid och fokus på detta avtal. Från det att jag fick det i min mejlbox till att jag mejlar mina kommentarer tar det tre timmar.

Åklagaren ställer även frågan om Alexander Ernstberger hade några tankar eller reflektioner på hur Oak Capital skulle finansiera köpet av aktierna för 100 miljoner kronor och om han gjorde några kontroller på finansieringen.

– Vi gjorde inga formella kontroller på Oak Capital. Men man ska ha med sig vilka dessa två personer som vi gjorde affärerna med är; Mattias Bengtsson och Ewran Mersin var personer med tunga ämbeten och kapitalstarka individer. Ewran Mersin en framstående person i Finansstockholm som representerade en av världens största banker. Bengtsson var en väldigt kapitalstark person och som står för sina åtaganden. Oak Capital var också en ditributionspartner som var erkänt och seriöst, det var inget källarbolag. Om de kommer med ett seriöst avsikt om att köpa aktier i vårt bolag eller diskussion om ett samarbete så har inte vi någon anledning att tvivla på deras förmåga. 

Enligt Alexander Ernstberger har inte de warrantaffärer som ingår i åtalet någon koppling med de värdepappersaffärer som nämns i tilläggsavtalet.

Åklagaren hävdar att Alexander Ernstberger var drivande när det gäller warrantaffärerna, vilket Alexander Ernstberger förnekar. Han menar att han inte varit delaktig i några förvaltningsbeslut.

Alexander Ernstberger menar i stället att det var fondbolaget Gustavia, som Allra hade ett samarbete med, som hade ansvar gentemot spararna. Allra, eller Svensk Fondservice, har aldrig haft rättigheten att för fondens räkning köpa och sälja något. Gustavia har stått bakom investeringsbesluten. I och med detta kan alltså inte Alexander Ernstberger enligt försvaret ha varit i förtroendeställning och därmed inte heller ha gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman.

Åklagarens huvudspår är att warrantaffärerna och Oak Capitals förvärv av Alexander Ernstbergs och David Perssons bolag hör ihop, vilket Alexander Ernstberger bestämt förnekar.

– Dessa två affärer lever sitt eget liv. Warrantaffärerna är redan godkända av Gustavias riskhanteringskommitté den 9 maj och Johan Bergsgård har försökt att lägga dessa ordrar långt tidigare. Detta kom efter.

Efter en förmiddagspaus är det Pensionsmyndighetens ombud Patrik Kalmans, från Trädgårdh advokatbyrå, tur att ställa frågor till Alexander Ernstberger.

Pensionsmyndigheten riktar in sig på förhandlingarna mellan Alexander Ernstberger, David Persson och Mattias Bengtsson rörande aktieaffären.

De konstaterar att det var Mattias Bengtsson som först föreslog en summa om 100 miljoner kronor för Superio-aktierma. 

– Köpare och säljare i den här typen av affärer står ofta väldigt nära varandra. Man vet ungefär på vilken nivå köpare och säljare kan tänkas mötas och det var kring nivån 100 miljoner kronor. Budet kom att landa på den nivån och prisdiskussionerna blev sedan hur mycket man ska få för de miljonerna.

Alexander Ernstberger berättar att förhandlingarna ägde rum under ett flertal möten både på Allras men även på Oak Capitals kontor samt per telefon. Merparten av dialogen fördes dock med Ewran Mersin eftersom Mattias Bengtsson var bosatt utomlands, men möten med honom har även förekommit.

Innan detta bud kom hade kvartetten – Alexander Ernstberger, David Persson, Ewran Mersin och Mattias Bengtsson – träffats under så kallade workshops.

Alexander Ernstberger förhörs även kring bildandet av Allrafilialerna i Luxemburg och Dubai. I Dubai är Ewran Mersin ansvarig för verksamheten. Det framkommer att de har stora planer: Vinster upp till 10 miljoner dollar under den första verksamhetsmånaden i Dubai. Alexander Ernstberger får frågan varför Ewran Mersin, med sitt starka kapital och erfarenhet, inte startade upp verksamheten själv i Dubai.

– Det är lite utanför vad målet handlar om. En förklaring är att Ewran ville ha en ganska fri roll i detta kapitalförvaltningsbolag. Han ville ha en provisionsodell för de affärer som han själv drog in genom sitt nätverk och sedan ska en del av affärsvolymerna komma från det som är affärsinternt genom handel med de egna fonderna, både genom derivatinstrument, aktielån och lite annat. Din fråga besvaras med att det är precis vad Ewran vill. Han vill få friheten att etablera detta bolag med de förutsättningarna som Allra-koncernen kan erbjuda där han kan bedriva en liten verksamhet inom verksamheten.

Patrik Kalman ställer även frågan om hur stor andel Ewran Mersin ägde i Allra-koncernen, vilket Alexander Ernstberger inte kan svara på mer än att han hade en andel via Firstmile men att han även köpte aktier av Alexander Ernstberger och David Persson i samband med att värdepappersbolaget i Dubai bildades.

Var det mer eller mindre än fem procent?
– Vad har det för betydelse för det här målet, frågar Alexander Ernstberger.

Patrik Kalman: Låt mig bara få ställa mina frågor.

– Jag har inte opponerat mot att svara på frågor kring det här materialet, även om det har kommit in väldigt sent i målet. Jag anser inte att jag har något att dölja, vilket du verkar tro. Däremot kommer du med väldigt detaljerade frågor om vad olika personer haft för ersättningsstrukturer i bolaget och det är inget som jag kan svara på på rak arm. Vi kanske kan hålla oss till de handlingar jag har framför mig, säger Alexander Ernstberger.

Då reagerar en av försvararna och pekar på att Pensionsmyndigheten försöker fiska uppgifter som istället ska användas i målet mellan Allra och Pensionsmyndigheten. Uppgifter som inte har med det nu aktuella målet att göra.

Den sista frågan som ställs till Alexander Ernstberger kommer från en annan försvarare som frågar honom om han själv har gjort ett aktivt val inom PPM-systemet.

– Ja, jag har valt de Gustaviafonder som heter Svensk Fondservice Maximal, svarar Alexander Ernstberger.