”Ekobrottsmyndigheten har tappat fotfästet”

Alexander_Ernstberger_Olof_Ehrs_320_2.jpg

Om du backar till tiden april-maj 2012, hur tänkte du kring risken med att göra en så pass stor warrantaffär?
– Jag tänkte inte så mycket kring det eftersom jag inte var involverad på det planet i affären. Vad det gäller förvaltningsbesluten så är det ostridigt att Johan Bergsgård (Allras förvaltningschef, reds anmärkning) letat efter den här typen av affär sedan 2010. Hade man hux-flux bara rekommenderat ett köp hade det varit en helt annan sak. Men det finns ett rigoröst material som visar hur och varför de här transaktionerna genomfördes.

Vissa kritiker säger att domstolen inte förstått att ni riggade spelplanen och kunde åka slalom mellan kontrollstationerna. Hade det varit möjligt?
– Nej, det hade så klart inte varit möjligt. Det faller på sin egen orimlighet, för då skulle allt vara klarlagt från första början, alla skulle ha varit inblandade. Men det där är bara lösa påståenden från åklagaren. Han sa att jag har känt till vad Oak tjänade på de här värdepappren. Att jag visste vad de köpte för och vad de sålde för. Men det stämmer inte och det är inte någonstans bevisat att det skulle vara på det sättet heller.

Ett annat av åklagarens huvudnummer är att det finns en synkronisering i tid mellan affärerna. Du hade insyn i att det skulle ske en warrantaffär och sedan en ägarförändring i Svensk Fondservices ägarbolag. Funderade du någon gång på att det var olämpligt att dessa skedde så nära inpå varandra i tiden, att det kunde finnas en konflikt eller risk med det?
– Ja, med facit i hand så är det ju så, för hade det inte varit nära inpå så hade det sannolikt inte påståtts att de hängde samman. Men åklagaren tittar på en väldigt snäv tidsperiod. Han fryser sig till ett par veckor. Men om man drar ut tidslinjen och ser vad som kommer först och i vilken ordning man tar besluten då får man en annan bild.

– Hade vi gjort den här warrantaffären och Oaks ägare köpt in sig i vårt bolag, och det efter köpet inte hade skett något mer så vore det kanske lite märkligt. Men här ser man ju att det är ytterst tydligt hur samarbetet mellan oss och Oak växer fram och hur dialogen intensifieras efter det att de köpt in sig. De fem åren därefter talar sitt tydliga språk, och 2017 hade de dessutom, precis som de i material från 2012 redan förutspådde, gjort en väldigt bra affär på sin investering. Det var inte fråga om skenaffärer eller otillbörlig ersättning.

Det var inte bara ett sätt att fortsätta mjölka fonderna på mer pengar som vissa hävdar? 
– Det handlar inte om att mjölka någonting, det handlar om att precis som så många andra företag förfina affärsmodellen och ta hand om så många lager i näringskedjan som man kan. Istället för att bankerna ska tjäna pengar på förvaltningen så ville vi tjäna pengar på förvaltningen. Det handlar om att hela tiden optimera affärsmodellen snarare än något mjölkande. Allras avkastning har alltid varit god.

I rätten lades det fram en SMS-konversation mellan dig och din grundarkollega David Persson Rothman från november 2013 när ni bland annat talar om att ni ”torskat 100 miljoner” när Gustavia säger nej till att gå in i en ny affärsmodell med fler warrantaffärer. Underförstått finns en koppling till de cirka 100 miljoner som ni sålde aktier för 2012. Vad är din kommentar till detta?

– Det blir otroligt frustrerande när åklagaren kommer och säger att ”jag har hittat ett SMS som tyder på det här”. Själv vet man att det inte stämmer men man får en förklaringsbörda. Tar man det ur sitt sammanhang så kan det verka uppseendeväckande. Men ser man det för vad det är, med allt som presenterats längs den här tidslinjen, så är det ganska naturligt. Det handlade om att SFS tillsammans med Oak utvecklat en ny förvaltningsmodell som presenterats för fondbolaget Gustavia och som Gustavia efter ett halvårs överväganden inte godkänner. Beslutet, som vi dessutom tyckte var ogrundat, landar i en utebliven intäkt för SFS på cirka 100 miljoner, något som också styrks av budgeten för det innevarande året.

– Vänder man på argumentet kan man fråga vad det är för nya pengar vi skulle fått från Oak? Vad finns det för stöd för åklagarens resonemang? Ingenting.

En sak som förvånade mig var att myndigheterna inte lade mer krut på expertvittnen inför rättegången. Pensionsmyndighetens huvudvittne skrev knappt två A4-sidor utan källhänvisningar, vilket rätten slog ned på. Hur resonerade ni kring detta?
– Det var något vi påtalade för Pensionsmyndigheten redan under förra sommaren. Det finns skriftväxling med tingsrätten där vi angav att det är svårt att som åtalad bemöta ett expertvittne som kommer att framföra en slutsats där det inte går att följa hur man kom fram till den slutsatsen.

Sedan kom det in flera nya vittnen inför rättegången och mycket ny bevisning under inledningen av rättegången. Vad tror du hade hänt då?
– Jag vet faktiskt inte. Men man kan konstatera att det damp ner över 300 nya aktbilagor under själva rättegången och det är ju anmärkningsvärt. De försökte dränka målet med en massa handlingar som inte hade med målet att göra och som i vissa fall kom från en helt annan förundersökning som vi inte har insyn i. Tingsrätten skriver ganska tydligt hur de bedömde detta.

– Det här är heller ingen vanlig brottmålsrättegång utan en rättegång som handlar om påstådd ekonomisk brottslighet som ska ha skett för åtta år sedan och där myndigheterna har haft tillgång till alla beslag i flera år. Så det finns inga nyheter, det är inte så att det kommer in en ny DNA-analys om vad det var för blod på kniven, utan det här är material som de haft i flera år, och att då komma in med materialet under förhandlingen är bara ett sätt att försöka dränka sin motståndare.

– Det kanske var deras strategi att vi skulle kräva att få ställa in. Men vi hade tyvärr varit de stora förlorarna på det eftersom vi fortsatt fått leva i förundersökningsfängelse med kvarstäder och annat och är förhindrade att göra andra saker. Men för åklagaren och Pensionsmyndigheten inbillar jag mig att det inte behöver vara något problem.

Förutom att hantera ett överklagande väntar ytterligare processande kring skadestånd och upptaxering i år. Hur känns det?
– Allting hänger lite samman, Skatteverket hävdar att jag förenklat ska betala inkomstskatt plus skattetillägg för en muta, men i brottmålet har man konstaterat jag inte har fått någon muta. Och då borde man därav kunna stänga skatteärendet. På samma sätt så påminner principerna i brottmålet om vad som ska avhandlas i skadeståndsmålet. Och Pensionsmyndigheten sköt också in material från 2015-2016 i brottmålet och där har tingsrätten prövat det och finner inte skäl att tro att något skulle vara brottsligt. Allt det här sammantaget gör att det känns väldigt jobbigt att man trots allt måste tvista om det. Det blir väldigt mycket processer i onödan.

– Staten har väl låst sig vid att det här är en principfråga, att man till varje pris måste vinna. Det går tillbaka till mars 2017. Hade Pensionsmyndigheten varit lite tålmodigare och gått igenom de svar som vi lämnade till dem en dryg timme innan de fattade beslutet om att avlista fonderna så hade saker kanske fallit annorlunda ut. Och då hade det kanske gått att reparerara. Nu fattade Pensionsmyndigheten ett oåterkalleligt beslut som kom att förändra livet för så väl vårt bolag som oss inblandade. Efter det tror jag att det på myndighetsnivå har varit ett konstant pusslande för att rättfärdiga beslutet, att påvisa att man inte gjorde något fel när man fattade det här beslutet. Men var det ett felaktigt fattat beslut så kommer sanningen ikapp så småningom.

Om man går tillbaka till mars 2017, fick Allra någon underbyggd motivering till varför de valde att kasta ut er?
– Ingen alls. I det här telefonsamtalet som finns inspelat och som ligger på nätet så lovas vi en skriftlig motivering. Lyssnar man på vad som sägs i det här samtalet så säger Pensionsmyndigheten att det är en samlad bedömning, det fanns inget handfast att ”det här var fel, det här har ni brutit mot, och därför sker följande”. Utan jag tror att allt det här skedde som ett resultat av att man var otroligt skraj på myndigheten för att det här skulle kunna tänkas bli ett nytt Falcon, att man skulle gå miste om pengar. Och att man då i nån slags affekt valde att agera snarare än att sitta på händerna. I efterhand så visar det sig då mycket tydligt att Allra inte var något Falcon, det har inte försvunnit några pengar, tvärtom har spararna tjänat pengar. Då sätts ju det här beslutet i annan dager.

– Det är inte ett svar man vill ha från en myndighet som gäller en åtgärd som har kostat oss hundratals miljoner kronor. Det är ingen liten sak och i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle så förtjänar man en tydlig motivering och en tydlig transparent analys av hur man landat i den här slutsatsen. Att bara skylla på det kryptiska formuleringen ”en samlad bedömning”, är inte riktigt nog tycker jag. För det finns inget fel. Felet ligger i den subjektiva bedömningen att ett bolag tjänat för mycket pengar.

I din första kommentar efter domen gav du en känga åt den ”mediala folkdomstolen”. Hur ser du på svenska mediers bevakning av Allra?

– Generellt sett så är media för dåligt pålästa och det fokuseras på helt fel saker. Man fattar helt enkelt inte att det inte är några pengar som är borta. Det är så inpräntat i folk att Allra är synonymt med försvunna pensionsmedel. Det är ju väldigt besynnerligt att den här felaktiga bilden baserad på okunskap sprids som en löpeld. För är det något som är direkt fel, oavsett vad man tycker om annat, så är det att spararna har blivit lurade på några pengar.

– Public service, med SVT och Ekot, men även TV4:s nyheter visade bristande rapportering efter domen. Man sa att Allra-domen var ett fiasko, och att på grund av att EBM inte kunde sätta dit oss, så har spararna inte fått upprättelse och att spararna är förlorarna. Det där är ju så fel på så många olika sätt, helt oavsett av vad man har för ideologisk världsbild. Läser man bara tingsrättens eget pressmeddelande som kom ut samma dag så står det tydligt att man inte kunnat säkerställa att det var ett överpris, det vill säga man har inte betalat ett överpris, det finns inget som styrker det. Det står också i domen att spararna har tjänat pengar på den här placeringen. Om man bara håller det på denna enkla nivå som man tycker att de som rapporterat om domen borde förstå, så är det så att om man inte betalat överpris för nånting så är det marknadspris, och om du har köpt något för marknadspris som sedan ger en god avkastning, då kan det inte ha varit en dålig affär. Det är ju en bra affär!

– Men det är så många medier och enskilda skribenter som nästan blivit personliga i det här, att man har tagit en position. Det är väl tufft att erkänna att det man har trott på i tre års tid visade sig vara felaktigt. 

Nu går processandet vidare men hur går tankarna längre framåt, vill du slå tillbaka på något sätt?
– Jag tror att bästa sätter att slå tillbaka är att i slutändan få rätt, sen hur det ska förvaltas låter jag vara osagt. Men det viktigaste är att få rätt.

– Jag är hyfsat ung och har en stor del av livet framför mig, så jag hoppas kunna bygga nya verksamheter. Det kommer alltid finnas personer som tycker att jag är en skurk, men det bygger på okunskap för vad består skurkeriet i? Att jag har tjänat mycket pengar åt spararna, eller att jag skulle ha tagit spararnas pengar? Det är en stor skillnad. Viss opinion kommer man inte vinna men jag hoppas och tror att de som har följt processen och följt mig verkligen förstår att jag försökt göra det bästa jag kunnat hela tiden.

Hur skulle du vilja att eftermälet efter ”Allra-skandalen” ser ut om några år?
– Det är väl att det ses som ”rättsskandalen Allra”. Att staten genom Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten båda har varit väldigt ihärdiga i media och spätt på den allmänna opinionen att vi är skurkar. Och samtidigt tar allt vi äger och har och sedan driver en process mot oss i flera år där man sedan på klara objektiva grunder visar sig ha fel. Det tycker jag är en rättsskandal.

– Sen tror jag att saker kommer att klarna med tiden vad som hände hos Pensionsmyndigheten den 16 mars 2017. Mycket pekar åt att det var ett beslut taget i affekt, det finns så vitt jag vet inga bevis som pekar på att det inte var så. Var finns den här omfattande utredningen? Och kan de här personerna som var med i den här utredningen göra sig tillgängliga? Kommer man fram till att detta också var ett hittepå-beslut, så är det ju i sig också en rättsskandal och ett myndighetsmissbruk som har förstört livet för över 300 anställda som idag fortfarande har svårt att få nya jobb på grund av att de arbetade hos Allra.

– Det påverkade så många personer runt omkring. Det är inte bara jag och de övriga tilltalade som har blivit påverkade utan kedjan sträcker sig ganska långt.