Det är dags för en ordentlig konsekvensanalys av den svenska vindkraften

De senaste veckorna har elpriset studsat upp rejält igen. Visst temperaturen sjunker och naturgaspriserna har dragit i väg efter Hamas brutala angrepp på Israel och det efterföljande kriget, som förstärkt den redan stora geopolitiska oron som Rysslands invasion av Ukraina har medfört. Stigande gaspriser höjer direkt marginalpriset på el på kontinenten, vilket ”rinner in” i Sverige så fort det finns lite utrymme kvar i våra exportkablar söder ut.

Men för svensk och nordisk del så är den viktigaste prisdrivande faktorn ändå tillgängligheten för vindkraften. Så fort vindkraftsproduktionen faller så stiger priserna direkt, som när de under de senaste veckorna ramlat ner runt 5-15 procent av den installerade svenska kapaciteten på 14 300 MW, mer än dubbelt upp mot effekten för våra kvarvarande kärnkraftverk. Så fort det börjar blåsa lite mer och kapacitetsutnyttjandet går över 30 procent så faller priserna lika kraftigt, normalt långt under kostnaderna för att bygga ny vindkraft. Att den svenska vindkraftsproduktionen samvarierar påtagligt med motsvarande danska, finska och norska produktion förstärker förstås detta mönster. Den svenska och norska vattenkraften kan parera en del av detta genom att ”spara vatten” i magasinen, men långt ifrån allt.

”Personligen kan jag tycka att det är lite märkligt att de myndigheter som löpande redovisar den svenska och nordiska elproduktionen inte vill lyfta fram vindkraftens pris- och systempåverkan.”

För de äldre, redan installerade vindkraftverken och som säljer sin el på spotmarknaden så innebär detta att elproduktionen från vindkraften redan är klart olönsam. Det äldre systemet med elcertifikat innebär ingen större glädje eftersom priserna på certifikaten har gått i botten.

Även de senaste årens stora utbyggnader, av större och mer kostnadseffektiva vindkraftverk hade idag varit olönsamma med dessa elpriser, men vindkraftsoperatörerna har kunnat springa runt detta genom sina så kallade PPA-avtal, där de har fått ett fast pris för sin producerade el oberoende av att utbyggnaden påtagligt har förstärkt den redan stora prispåverkan som vindkraftsproduktionens stora fluktuationer (intermittens) ger. Att utbyggnaden har skett i elområde 1 och 2 där överföringskapaciteten söderut inte har hängt med har de också rundat. Köparna har ändå kunnat tillgodoräkna sig denna ”gröna el”, även om den verkliga produktionen har skett någon annanstans.

”Man får intrycket av båda nämnda myndigheterna, liksom även från Energimyndigheten, ogärna vill problematisera runt vindkraftens problem och verkliga systemnytta.”

Personligen kan jag tycka att det är lite märkligt att de myndigheter som löpande redovisar den svenska och nordiska elproduktionen inte vill lyfta fram vindkraftens pris- och systempåverkan. Det handlar om Energimarknadsinspektionens veckovisa ”Läget på energimarknaden” Läget-på-elmarknaden-vecka-44-2023.pdf (ei.se)och Svenska Kraftnäts ”Kontrollrummet” Kontrollrummet | Svenska kraftnät (svk.se)

För det finns ett mönster i detta som förstärks av slutsatserna i Riksrevisionens rapport från i september om det svenska elsystemet Statens åtgärder för utveckling av elsystemet – reaktiva och bristfälligt underbyggda | Riksrevisionen visar. Rapporten beskriver bristfälliga konsekvensanalyser av olika politiska åtgärder på energiområdet, där planerbar kraftproduktion som kärnkraft och kraftvärme har straffats ut medan vindkraften har haft en gräddfil. Man får intrycket av båda nämnda myndigheterna, liksom även från Energimyndigheten, ogärna vill problematisera runt vindkraftens problem och verkliga systemnytta.

Det gäller i synnerhet nu med den så kallade ”gröna omställningen” där den svenska elproduktionen nästan ska fördubblas för att möta de behov som LKAB:s, SSAB:s och H2 Green Steels planerade eller tänkta produktion av fossilfritt stål kräver. Vindkraften ska stå för huvuddelen av det ökade elbehovet. Men även här saknas någon egentlig konsekvensanalys. För även en amatörs enkla servettskiss visar att det är svårt att se att så kapitalintensiva processer som vätgas- järnsvamps- och stålproduktion kan vara lönsamt om den baseras på en högst varierande elförsörjning.

Och lönsamhetsproblemen för byggandet av ny vindkraft har börjat visa sig både här och där. Stigande räntor och avkastningskrav och skenande materialkostnader för vindkraftverken har gjort att många kalkyler har havererat och många aktörer i vindkraftens försörjningskedja har växande lönsamhetsproblem, med danska Vestas som ett tydligt exempel.

De mest uppmärksamma problemen gäller framför allt havsbaserade vindkraftsprojekt i Storbritannien och USA. Vattenfall tog i sin senaste rapport en stor nedskrivning av sitt brittiska Norfolkprojekt. Årets brittiska auktion av nya havsbaserade vindkraftsprojekt fick inte in något bud, då subventionsnivån ansågs för låg. Den danska vindkraftsjätten Örsted har fått backa ur flera av sina amerikanska projekt, med stora nedskrivningar som följd. Örstedaktien har rasat med närmare 60 procent sedan halvårsskiftet.

Vindkraftsförespråkarna vill se dessa problem som ett hack i kurvan. Men problemen kan vara större än så.