Varför är det så tyst?

Det var i helgen som Sveriges Radio rapporterade om en ökning av män som under våren gripits för köp av sexuell tjänst. En som åkt fast under våren är direktör på ett av Sveriges största företag, med flera tusen anställda. Trots att han erkänt brottet arbetar han kvar på sin post.

Hur kommer det sig att styrelsen med flera låter honom ingå i bolagets ledning? Gärningar som innefattar övergrepp på kvinnor leder rakt till för samhälle, företag och medborgare det mest centrala värdegrundsresonemanget. I en affärsvärld där allt handlar om avvägning mellan risk och avkastning och att framförallt hålla nere den förstnämnda är aktuell tystnad inte bara förvånande utan även skrämmande. 

Varför är det så tyst på de arenor som i sammanhanget är av betydelse? Sannolikt av samma anledning som vid alla de tillfällen då män med makt betett sig illa mot kvinnor och ingen annan man haft kurage att säga emot det sagda eller gjorda. Rädsla. Rädsla för att det ska bli dålig stämning. Rädsla för att avvika och inte få vara med i gemenskapen eller ro hem affären. Rädsla för att maktordningen ska förändras. En kultur av tystnad. 

De rådande maktstrukturer med män som underlåter att sätta ett stopp för gärningar som kränker kvinnor har rätteligen sedan länge gjort sitt. Det är just gärningen som är central, individen i sig är irrelevant. Det är på intet sätt komplicerat; alla människors lika värde. Behandla medmänniskor med respekt och inte i något sammanhang acceptera uttalanden eller ageranden som strider mot det.

I och med covid-19 har plattformar försvunnit och det är tillfälle för korsdrag och att vädra ut det unkna. Det unkna är uppfattningen att såhär har vi alltid gjort, det är den nedlåtande kommentaren som oemotsagd tillåts yttras på styrelsemötet liksom kvinnosynen från stenåldern som ges fritt spelrum i bastubastiljonen.

Oavsett sammanhang är avsaknaden av centrala värderingar tillika självklarheten att i ord och handling stå upp för dessa en tickande bomb som även affärsmässigt är helt oförsvarlig. Det finns inte marginaler för risktagande av aktuellt slag och det är hög tid för rättning i ledet tillika nolltolerans i alla sammanhang. Slut på tystnaden och slut på rädslan att ta tag i det som är viktigt på riktigt. Det finns inte utrymme för ursäkter och det är faktiskt inte svårare än att upprätthålla en kultur som de flesta av oss fick i oss med modersmjölken, nämligen att behandla andra med respekt och som jämlikar. 

Du som är man, kliv fram och våga föra samtal om värderingar, normer och maktstrukturer. Våga föreslå och välja en kvinna istället för en man. 

Emma Fällman
Advokat, Fällman Advokatbyrå