"Nej, analysen åkte inte ut med badvattnet!"

Jag har följt finansbranschens utveckling ganska länge, både från insidan och utsidan. Bland annat som institutionsmäklare hos några av de större bankerna och numera som rådgivare inom Investor Relation, där jag sedan nästan tio år driver byrån Box Communications.

Det var i sig inte särskilt konstigt att införandet av MiFID II och separationen av exekvering från analys skulle få följdeffekter. En naturlig konsekvens av den förändrade affärsmodellen det innebar för analyshusen var att det skulle bli svårt att med bibehållen ekonomi kunna täcka samma antal bolag. Vilket i sin tur skulle leda till att fler aktörer skulle börja erbjuda företagsfinansierade analyser.

Man måste dock komma ihåg att redan innan MiFID II var det relativt svårt att få analytikertäckning, det fanns en ekonomisk realitet redan då. Att leva i en miljö utan analytikertäckning är, och har under en väldigt lång tid varit, normaltillståndet för de flesta små och mellanstora bolag.

När affärsmodellen ändrades gick bolagen från att vara produkt till att bli kund

Även om sponsrade, eller köpta, analyser funnits länge på den svenska marknaden där investmentbanken Redeye var en pionjär fick de ett enormt genomslag efter införandet av MiFID II. Allt annat lika borde detta ha varit gynnsamt och ska man tolka det stora antal sponsrade analyser som aktieintresserade kan ta del av idag verkar marknadskrafterna ha fungerat väl även inom detta område.

Men frågan kvarstår om de sponsrade analyserna har ökat transparensen. För att få svar på den frågan genomförde jag en snabbenkät på Twitter där jag ställde frågan: ”Ett år efter införande av MiFID II kan man konstatera att separationen av exekvering och analys inneburit en explosion av ”köpta” analyser. Men har det blivit bättre?”

Totalt antal respondenter var 432 stycken och så här svarade de:

59% Nej, de går ej att lita på

8% Ja, de ger ökad transparens

12% Ja, med viss tvekan

21% Varken ja eller nej

Uppenbarligen uppfattar en majoritet av de som besvarat denna enkät att den sponsrade analysen inte riktigt går att lita på. Men man kan ju hävda att oavsett om en analys sker som en uppdragsanalys eller på eget initiativ av en investmentbank finns det alltid någon form av beroendeproblematik.

Några professionella aktörer gav lite mer kött på benen. En menade att ”Det finns olika perspektiv på frågan. Som institutionell köpare av analys är förändringen en förbättring. Du betalar för det analysstöd du efterfrågar och inget annat.” En annan skrev ”Tycker att alla analyser – köpta eller ej – adderar mycket värde. Däremot ska de alltid tas för vad de är, partsinlagor som ibland är sponsrade/köpta sådana. Egen analys och ansvar är nödvändigt!”

I ett svar till Per Lindvalls krönika skriver Sophie Nachemson-Ekwall ”Marknadsplatserna måste ta detta på allvar och engagera sig för bra genomlysning, informationsgivning och ordentligt genomförda stämmor”.

Även om det finns en inbyggd misstro mot ”köpta” analyser så kan man nog konstatera att det aldrig funnit så mycket information att ta del av. Jag kan hålla med Nachemson-Ekwall att marknadsplatserna bör engagera sig och ta dessa frågor på allvar men till syvende och sist ligger kommunikationsansvaret hos bolagen och som nämndes ovan måste den enskilde investeraren ta ett eget ansvar för sina investeringsbeslut.

I dessa tider när alla ropar efter enkla och snabba lösningar så är den bittra sanningen att det kräver både resurser och långsiktigt tålamod för börsbolag att erhålla ett högt förtroende och skapa extern förståelse för verksamheten. Det är verkligen ingen ”quick-fix”, och det kan inte någon analytiker ändra på.

Att betala för en uppdragsanalys, göra en dyr årsredovisning eller kanske annonsera någon gång då och då kan alla ingå i en IR-mix. Men tro inte att det löser några problem på lång sikt. För att lyckas nå ut och skapa ökad förståelse i det breda investerarkollektivet krävs en långsiktig strategi, med en tidshorisont som räknas i år. Men framför allt krävs det att den verkställande ledningen och styrelsen är villiga att stötta ett sådant initiativ med resurser och det mod som transparens och tillgänglighet kräver.

Informationsbruset har aldrig varit större, men det har heller aldrig varit enklare att nå ut med sina budskap. För samtidigt som investmentbankerna pressats av digitaliseringen har möjligheterna att äga sin egen kommunikation och berättelse ökat. Genom att använda nya verktyg kan bolag bli mer tillgängliga och öka förståelsen för verksamheten.

Jag håller inte med om att analysen åkte ut med badvattnet, utan tycker nog att proppen fortfarande sitter i och att badkaret faktiskt har mer vatten än tidigare. Men det enorma bruset gör samtidigt att vattnet är grumligare än någonsin och det är upp till bolagen att bli bättre på att kommunicera så att såväl professionella investerare som småsparare får bättre underlag för att ta välgrundade investeringsbeslut.

Mikael Zillén
Vd Box Communications och rådgivare inom Investor Relations