COP26: Kommer revisorerna att rädda världen från undergång?

COP26 har passerat och den allmänna uppfattningen tycks vara att det var ett misslyckande. Vid slutet av konferensen så sade ordföranden för COP26, Alok Sharma: “May I just say to all delegates, I apologize for the way this process has unfolded and I am deeply sorry.” Men lite i skymundan så har det dock tagits några viktiga steg i positiv riktning. Det positiva är att finansiella företag än en gång har markerat att de är beredda att använda finansmarknader för att transformera världen mot hållbarhet. Just under COP26 så skedde det i form av bildandet av Glasgow Financial Alliance for Net Zero (GFANZ), som utlovar att 450 finansiella företag ska inrikta 130 biljarder USD mot netto noll koldioxid.     

Det låter verkligen bra att finansmarknadernas aktörer investerar så mycket, men hur ska det egentligen gå till? Hur ska finansmarknaderna veta vad som är hållbart? Svaret på den frågan fick vi också delvis på COP26 då den internationella sammanslutningen av revisorer annonserade att de nu ska skapa ” global sustainability standards for the financial markets”, som IFRS ordföranden Erkki Liikanen sade vid sitt tal vid COP26 den 3e november 2021. 

Och det vore ju fantastiskt om vi får pålitlig revisorsgranskad hållbarhetsredovisning som finansmarknaderna kan använda sig av för att använda finansiella tillgångar så att de transformerar världen mot ökad hållbarhet. Ambitionen är jättebra, och det är verkligen ett stort steg framåt, men det är en lång väg kvar för att det ska bli verklighet. 

Problemen som måste övervinnas är att:

1. Det måste skapas global enighet om hållbarhetsstandarder mellan olika jurisdiktioner, som exempelvis Amerika, Asien, Europa. Det blev inte så stor politisk enighet under COP26, så varför skulle de lyckas enas om hållbarhetsstandarder. Sista dagen omformulerades exempelvis fördraget så att kolanvändning inte skulle ’fasas ut’, utan ’fasas ner’. Tidigare i historien så har IFRS skapat standarder som används inom Baselregelverket. Baselregelverket påbörjades 1988, men det var först efter finanskrisen 2008-2009 som det blev ett riktigt bra regelverk. Det tog alltså 20 år och en rejäl kris. Vad krävs det mer för kris för att IFRS ska kunna skapa hållbarhetsstandarder på mindre än 20 år?

”Baselregelverket påbörjades 1988, men det var först efter finanskrisen 2008-2009 som det blev ett riktigt bra regelverk. Det tog alltså 20 år och en rejäl kris. Vad krävs det mer för kris för att IFRS ska kunna skapa hållbarhetsstandarder på mindre än 20 år?”

2. Det går antagligen inte att skapa standarder för hållbarhet på samma sätt som finansiella tillgångar. Hållbarhet är svårt att beräkna på grund av att hela livscykeln måste tas in i beräkningar. Dessutom så sker så stark teknisk utveckling att hållbarhet hela tiden förändras. Ta exempelvis grönt stål, nya former av betong och den starka utvecklingen inom återvinning. Dessutom så saknar revisorer idag kunskap om att bedöma om byggnader och leverantörskedjor är hållbara. Revisorerna skulle behöva anställa minst lika många tekniska miljöingenjörer som ekonomer.    
 
De här svårigheterna visste faktiskt revisorerna om när de annonserade sina djärva planer vid COP26 i Glasgow. IFRS ordföranden Erkki Liikanen sa själv i ett tal så sent som 26e juni 2021: ”…the IFRS Foundation reiterated that it does not play a role in determining sustainability reporting requirements required for broader public policy objectives.” Men finansmarknaderna behöver vägledning mot hållbarhet, så, något motvilligt så har revisorerna tagit på sig ansvaret att rädda världen från undergång. Må de lyckas.

Kent Eriksson
Professor, Sustainable Finance Lab, KTH