Aktivt förvaltade fonder ett minfält för pensionsspararen

Via Premiepensionens fondtorg uppmanas svenska folket att fondspara. Med detta följer ett ansvar att vägleda den breda massan av framtida pensionärer. Ett steg i rätt riktning är att staten nu överväger att begränsa antalet fonder genom upphandling. Frågan är bara på vilken grund och på vilket sätt upphandlingen är tänkt att ske.

Enligt Riksrevisionsverkets rapport från slutet av förra året har en enkel global indexfond avkastat mer än fondtorgets genomsnittliga avkastning. Att enbart rabattera fondavgiften som hittills varit fallet är således inte tillräckligt. Pensionsmyndigheten bör gå längre och göra om fondtorget i grunden och fungera som en välbehövlig motvikt till fondindustrins massiva försäljning av underpresterande fonder.

Riksrevisionsverkets (RRV) slutsatser är knappast överraskande. Statistik visar nämligen att minst åtta av tio aktivt förvaltade svenska aktiefonder i det långa loppet inte klarar av att slå sitt jämförelseindex. Lägg därtill att det inte finns någon tillförlitlighet i att använda historisk avkastning som indikator för framtida avkastning. Då blir det näst intill omöjligt att veta vilka fonder som kommer att gå bra framöver.

De aktiva fondernas förhållandevis höga fondavgifter är förstås en viktig förklaring till varför det ser ut så här, men det är inte den enda. På Premiepensionens fondtorg rabatteras fondavgiften kraftigt, men ändå underpresterar de aktiva fonderna. RRV konstaterar att det finns fler kostnader i en fond som påverkar fondavkastningen. Inte minst transaktionskostnaderna kan ha en betydande effekt. Den stora andelen fond-i-fonder, där underliggande fonder inte rabatteras, är en ytterligare bidragande orsak till fondtorgets misslyckande. Pensionsmyndighetens fokus på att rabattera själva fondavgiften verkar således inte ha givit önskad effekt, i alla fall inte fullt ut.

En statlig utredning pågår där man tittar på möjligheterna att avskaffa det nuvarande fondtorgets utbud. Tanken är att staten genom upphandling ska ge spararna ett mer begränsat antal fonder att välja på. Att på så vis vägleda pensionsspararna i valet av fonder är ett steg i rätt riktning. Frågan är bara på vilken grund och på vilket sätt upphandlingen är tänkt att ske. Den nedslående statistiken för aktivt förvaltade fonder visar tydligt vilket minfält man befinner sig i. Staten riskerar således att skjuta sig själv i foten och erbjuda fonder som i efterhand visar sig underprestera.

Men det finns en lösning. Om det övergripande målet är att erbjuda Sveriges pensionssparare kostnadseffektiva fonder med god riskspridning bör indexfonder vara det självklara valet. Den kontrollerande funktion som staten bör ha för att säkerställa ett effektivt fondtorg, skulle dessutom förenklas och renodlas. På köpet skulle Premiepensionens egna, administrativt tunga, rabattsystem kunna skrotas. Det finns nämligen ett brett utbud av indexfonder med avgifter som vida understiger fondtorgets nuvarande nivåer, trots rabattering. Mångfalden av indexfonder säkerställer samtidigt en fortsatt valfrihet för pensionsspararna att välja geografisk inriktning eller blandning av exempelvis aktie- och räntefonder.

Ett renodlat indexfondtorg skulle dessutom skicka en tydlig signal till svenska folket om vad ett rationellt långsiktigt sparande handlar om, nämligen ett brett sparande till låg kostnad. Att på så vis höja kunskapsnivån hos framtida svenska pensionärer skulle i sig skapa ett mervärde och kanske även kunna sprida sig till annat sparande utanför fondtorget. Staten skulle därmed bli ett föredöme för finansiell rådgivning och fungera som en motvikt till fondindustrins massiva marknadsföring och rådgivning av underpresterande aktiva fonder.

Henrik Norén VD, Partner Nordicus Group AB