Realtid

Vill växa på den institutionella marknaden i Norden

Franklin Templetons högkvarter. Foto: By Coolcaesar/Wikimedia Commons.
admin
admin
Uppdaterad: 13 maj 2016Publicerad: 13 maj 2016

Franklin Templeton Investments ser en tydlig trend där investerare går mot passiva mandat men även ett stigande intresse för alternativa tillgångar. Nordenchefen Patrik Silfverling pekar också ut en ökande polarisering inom förvaltningsbranschen.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Kapitalförvaltaren Franklin Templeton Investments har som ambition att växa sin institutionella förvaltning i Norden. Ett segment som har vuxit de senaste åren för bolagets del men ett par rekryteringar sedan 2015 och en fördelning av ansvarsområden ska leda till fler kunder, säger Nordenchefen Patrik Silfverling i en intervju.

Förra året anslöt Mats Eltoft från Aberdeen Asset Management som ansvarig för institutionella kunder och i mars började Rickard Åhman med nordiska banker och försäkringsbolag som huvudfokus.

– Organisationen har mer och mer blivit kristalliserad och växt så nu har vi delat upp ansvarsområden där vi fokuserar på kundsegment. Nu hoppas vi att Franklin Templeton ska växa sig ännu större inom institutionell förvaltning i Norden. Vi har haft positiva siffror under senaste åren också. Men den aktiva delen av branschen har haft det tufft på sistone, framför allt sedan 2014. Franklin Templeton har i Norden specifikt dock haft positiva siffror både under 2014 och 2015 och det är framför allt det institutionella segmentet som vuxit. Om vi tittar på vår "book of business" så ser vi ungefär 85 procent komma från den institutionella sfären, säger Silfverling.

I Norden marknadsför Franklin Templeton enbart aktivt förvaltade strategier. Men trenden den senaste tiden är väldigt tydlig; det är passivt som gäller och inflödet dit jämfört med aktiva strategier är i klar majoritet. Orsaker som kan ligga bakom är att många aktiva förvaltare inte levererat mervärde och att vi befinner oss i en lågavkastande miljö där det är svårt att skapa överavkastning, vilket också leder till prisspress, menar Silfverling.

– Och press på priset gynnar indexprodukter. Men vad många tappar bort i diskussionen är – vad är ett index? Ett index är bara den aggregerat samlade vikten av underliggande tillgångar och värdepapper. Man gör det lite lätt för sig att gå över till index när aktiva produkter inte går bra, men man frånsäger sig också ansvaret som institutionell investerare att se till att vi har en effektiv kapitalmarknad. De bolagen som ska ha bäst tillgång till kapital för att de de facto är bäst att investera i, är inte alltid de som får kapitalet. Därför att någon tar ett steg tillbaka. Den typen av diskussion tappar vi ofta. Indexförvaltare har generellt varit väldigt bra på att få fram sin åsikt om att det finns många fördelar att investera passivt. Och det gör det, det finns många fördelar. Men det finns fördelar med att investera i en aktiv strategi. Men trenden är tydlig.

Avgifter är fortfarande väldigt viktiga i förvaltningsområdet. När investerare tittade på sina portföljer och såg att den traditionella förvaltningen fungerade sämre på grund av för hög volatilitet i aktier och för låg avkastning inom obligationer så fick de istället upp ögonen för alternativa tillgångar, där prispressen inte är lika stor.

– På den aktiva sidan ser vi fortfarande intresse för den där mittfåran av alternativa tillgångar. Något som är intressant är att kunderna fortfarande är villiga att betala för alfa i alternatives medan alfa är alltid alfa, även i en vanlig long only-produkt, men där finns inte samma villighet att betala för produkten. Det finns prispress på alternatives som hedgefonder men inte alls på samma sätt, säger Silfverling.

Inom alternativa tillgångar ser han ett växande intresse för allt från multistrategi-fonder, global makro och krediter. På aktiesidan har det blivit mycket viktigare att visa att den aktiva delen är just väldigt aktiv, menar Silfverling.

ANNONS

– Ett exempel är alfa/beta-separeringen som många pratat om de senaste tio åren. Det börjar bli vanligare och sätta sig lite i marknaden. Den aktiva delen ska vara väldigt aktiv och ha hög tracking error och hög active share – det blir mer risk i den delen men något folk bör tänka på är att risken gäller inte bara på uppsidan utan även på nersidan. Det gäller att vara uppmärksam på det.

Franklin Templeton är ofta känt för investeringar i tillväxtmarknader och det mycket på grund av att bolaget investerat i sektorn i nästan 30 år. Men tillväxtmarknader har inte gynnats av större inflöden på flera år och även Silfverling påpekar att sektorn varit ”helt död de senaste fyra åren”, även om investerare börjat komma tillbaka det här året med besked. Dock är rätt många fortfarande väldigt avvaktande.

– Nu är utvecklingen i marknaden i sig ganska "flat" så jag tror många fortfarande är lite osäkra. Det temat som driver våra investeringar i Norden är i stort detsamma som i resten av världen. Det tittas på Fed och om vi får några räntehöjningar. Under en period under våren så kändes det som att alla andra tillgångar handlades med beta mot oljan så man kunde titta på oljepriset, om det var upp eller ner och räkna ut om börsen skulle gå upp eller ner. Det var en märklig flödesdriven utveckling. En generell observation är att investerare vill komma bort från den volatiliteten i sina portföljer och det är därför de vill ha mer alternativa tillgångar, säger han.

Bolaget ser att många också är intresserade för infrastruktur och krediter i Norden. Investerare försöker positionera sig för ett läge där Federal Reserve fortsätter att höja räntan och ser att krediter till exempel är ett sätt att garanterat inte få en negativ avkastning, menar Silfverling.

En slutlig observation han lämnar kring kapitalförvaltningsindustrin är att marknaden framöver blir allt mer polariserad. Nischade förvaltare, så kallade boutique managers, finns det plats för så länge deras strategier levererar men samtidigt blir de stora fondbolagen ännu större, genom uppköp av mindre- och medelstora aktörer. Exempel på större fondhus som gör liknande uppköp är Legg Mason och Columbia Threadneedle.

– Det finns alltid plats för nischade aktörer. Den andra sidan är investerare som väljer att investera med fem olika globala förvaltare och stora sådana. Investerare vill ha "preferred partners" och då ska det vara ett globalt fondhus där man kan vara relevant inom ett antal olika tillgångsklasser. Man vill ha ett mindre antal motparter som investerare. Det kommer också bli betydligt mer konsolidering i marknaden och de stora kommer bli större. De mindre kommer finnas men med kanske bara en produkt. Den typen av polarisering ser jag, avslutar Silfverling.

 

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS