Det finns en ny svensk verklighet. Den inkluderar inte enbart heta startups utan också grovt vapenvåld på offentliga platser. Detta behöver också uppmärksammas – istället för att viftas bort – utanför Sveriges gränser, skriver Paulina Neuding i en replik till Natalia Brzezinski i debatten om Sverigebilden.
Vifta inte bort den nya svenska verkligheten
Mest läst i kategorin
REPLIK I debattartikeln “Ikea and Volvo? No, Sweden’s brand is The Future”, (finns också publicerad på svenska: Ikea och Volvo? Nej, Sveriges varumärke är ”framtiden”), skriver Natalia Brzezinski, USA-baserad vd för Symposium Stockholm och hustru till den tidigare USA-ambassadören i Stockholm Mark Brzezinski, om Sverigebilden i USA.
Hon ställer de senaste veckornas internationella debatt om Sveriges problem med misslyckad integration och brottslighet mot sin egen bild: ”För mig är Sverige på många sätt som en startup-raket, som omfamnar data, vetenskap och nya idéer med en anda byggd på entreprenörskap", skriver hon bland annat i sin artikel.
Den bilden kan behöva breddas något.
Redan innan Donald Trump gjorde sitt famösa uttalande om Sverige fanns det ett stort intresse både i USA och Europa för konsekvenserna av den svenska migrationspolitiken. Det finns ett antal skäl till det:
Sverige har fört en migrationspolitik som saknar motsvarighet i något annat land i väst. Det är svårt att experimentera med politisk policy, så ett sådant försök med omfattande utomvästlig invandring är ett tacksamt fall för andra länder att studera. Sverige har också, på goda grunder, historiskt betraktats som en förebild för andra länder med avseende på sådant som social sammanhållning, politisk stabilitet och låg våldsbrottslighet. Det har varit ett stort steg till omfattande utanförskap, politisk instabilitet och eskalerande vapenvåld i offentligheten. Det väcker naturligtvis intresse utomlands.
Dessutom har internationella medier och debatten utanför Sverige varit en nödvändig ventil för att väcka uppmärksamhet kring problem på ett sätt som den svenska åsiktskorridoren inte alltid har tillåtit. Det är svårt att tänka sig nu, men det är bara tre år sedan som det var omöjligt att diskutera en gräns för invandringen i den svenska offentligheten utan att anklagas för att vara antidemokrat, eller värre. (Länk).
När jag själv skrev om antisemitismen i Malmö i internationell press var det delvis för att frågan inte i tillräcklig grad uppmärksammades i Sverige. Malmös dåvarande kommunalråd Ilmar Reepalu (S) kunde förringa problemet i en rad uttalanden, och när medier rapporterade om antisemitismen i Malmö skedde det så gott som uteslutande utan intresse för de mekanismer som låg bakom hatet. Att skriva om Malmös problem utomlands, särskilt i USA, var således nödvändigt för att problemet skulle få den genomlysning och den uppmärksamhet det förtjänar.
Natalia Brezinski skriver: ”Sveriges varumärke är framtiden. Och det är ett extremt starkt varumärke i USA. Från historien om Raoul Wallenberg, spektakulära framgångar för företag som Mojang, King, H&M, Acne och Spotify, till den intellektuella smältdegeln i Kista och det innovativa navet i invandrartäta Södertälje.”
Så låt oss titta på Kista: Området ligger under samma stadsdelsnämnd som Rinkeby, och är hårt drabbat av utanförskap, brottslighet och social oro. Dessutom har Kista under senare år haft omfattande problem med social utslagning och nedskräpning, inklusive mänsklig avföring på gatorna. (Länk).
Kista är utan tvekan en ”intellektuell smältdegel” med företag som attraherat talanger från hela världen. Men att denna smältdegel ligger i Kista innebär inte att den är en produkt av det multikulturella Kista, så som det formats av den svenska asylinvandringen.
I själva verket påverkas Kista som ”intellektuell smältdegel” rent konkret av brottslighet av det slag och den omfattning som blivit utmärkande för svenska utanförskapsområden: De senaste månaderna har företag i området slagit larm om så kallade ”expresskidnappningar”, när ungdomar för bort människor för att tvinga dem att ta ut pengar ur bankomater. Ericsson gick i november ut med en varning till sina medarbetare, efter en rånvåg just mot Ericssonanställda på väg till och från jobbet. (Länk).
Sedan februari går det inte längre att köpa mobiltelefoner i Kista Galleria efter flera rån. I stället får kunderna sina mobiler hemskickade. I maj för två år sedan sköt rånare med automatvapen i gallerian under ett rån, och härom veckan dödades två män i en bil i Kista i vad som tros vara en uppgörelse mellan kriminella gäng.
Detta vapenvåld i offentligheten är ett nytt fenomen i Sverige, och det skiljer ut Sverige i jämförelse med övriga Norden. Det är en ny verklighet som behöver uppmärksammas – och inte viftas bort – utanför Sveriges gränser.
Paulina Neuding
journalist och jurist, före detta chefredaktör på tidskriften Neo. Hon har skrivit återkommande om Sverige i The Weekly Standard och Project Syndicate (USA), Weekend-Avisen (Danmark), och die Welt (Tyskland), och publicerats i bland annat Polen, Japan och Indien.