"Vi tar betalt, kunderna vet bara inte om det"

Frågan om provisionsförbud var en het fråga under debatten om finansiell rådgivning på Svensk Juriststämma 2016. Johan Lycke, compliance officer på Handelsbanken, var den som gick till hårdast angrepp mot rådgivares möjligheten att ta ut provision på de finansiella produkter man råder sina klienter att köpa.

Lycke förblev dock inte oemotsagd. Bland annat invändes från publiken att det i Holland, där provisionsförbud infördes 2014, förekommer att konsumenter debiteras avgifter på 6000 kronor för vanlig rådgivning. Ska man göra det i Sverige också?, undrade frågeställaren.

– Det gör vi nu också, det är bara det att kunderna inte vet om det, svarade Johan Lycke, som anser att avskaffad provision till exempel skulle möjliggöra att fondavgifter sänks i en grad som motsvarar hur mycket fonderna i dag betalar i provision till rådgivarna som i stället kan debitera samma belopp från kunderna direkt.

Provisionen leder till sämre råd för kunden, enligt honom.

– Det gäller även den gode rådgivaren som vill göra det bästa för klienten. I och med hans sätt att få betalt är att få provision kommer hela hans produktutbud påverkas av det. Det vore ju väldigt dåligt för honom att bara plocka fram de billigaste fonderna – då skulle han inte få betalt.

Om kunderna inte är villiga att betala rådgivaren direkt för råden i stället för genom provision så vore det ett underkännande för marknaden, anser Johan Lycke.

Han invände också mot detaljregleringen av fondmarknaden, i synnerhet så som den kommer att se ut efter genomförandet av Mifid2. Enligt honom beskär den flexibiliteten i bedömningen upp för vad som är aktsamhet i rådgivningen genom att ge för många .

– Aktsamhetsnormen bör få utvecklas mer fritt, sade han.

– Jag är tveksam till hur nyttig en lagstiftning som helt och hållet låser utvecklingen vid en viss tidpunkt. Skulle man göra likadant med bilar skulle vi till exempel aldrig ha fått någon elbil.

En källa till problem för rådgivningsbranschen är ointresse bland kunderna, tror Lycke.

– Många är som jag – inte så intresserade av olika fondtyper och active share till exempel.

Civilrättsprofessorn Jan Kleineman vid Stockholms universitet intog en skeptisk hållning till förslaget om provisionsförbud och ifrågasatte om kunderna var villiga att betala åtskilliga tusen kronor bara för att gå till banken och få några råd.

I övrigt gav han de nuvarande reglerna om rådgivning tummen upp avseende möjligheten att få ersättning vid vårdslös rådgivning.

– Sammantaget från skadeståndsrättsligt perspektiv: grönt ljus, sade han.

– I väntan på nästa finansiella kris är rättsläget i huvudsak tillfredsställande.

Fredric Korling, Senior Regulatory Manager på Skandia invände i samma debatt mot regleringsiver på området.

– Det är sällan man läser i tidningar om bra finansiell rådgivning, det är snarare väldigt dålig rådgivning som uppmärksammas, av naturliga skäl. Då hör man i bland att det behövs mer reglering, sade han.

– Reformbehovet är att sluta reglera och låta reglerna ligga så att vi får se effekterna av dem.

Korling berömmer brittiska FSA för att de tar fram "good and bad practices" när det gäller finansiell rådgivning. Finansinspektionen, som i och för sig i sina bedömningar kommenterar på vad som brustit, uppfattar han som något bakbunden av att myndigheten inte ska vara aktivistisk i sin regeltillämpning.

– Man skulle kunna göra mer på dokumentationsområdet för att ge mer vägledning, sade Korling.

– Det är önskvärt att få förtydliganden.

Deltog i debatten gjorde också Allmänna reklamationsnämndens ordförande Britta Ahnmé Kågerman. Hon stämde in i förslaget om provisionsförbud, med en brasklapp om att hon inte ville uppfattas som partisk till konsumenters fördel.

Hon uppgav att en femtedel av personerna som anmäler ärenden till nämnden drar tillbaka sin anmälan innan de tas upp till prövning och att en majoritet av prövningarna slutade till nackdel för anmälaren.

– Det händer att jag blir uppringd av sura anmälare som är missnöjda och undrar varför de inte fick rätt fastän de är konsumenter. Men vi är inte till för att gynna konsumenterna. Det är opartiskhet som gäller, sade Ahnmé Kågerman.