Vårdkrisen är ett hot mot Sveriges konkurrenskraft

Sveriges vårdapparat är regionaliserad och styrs av landsting/regioner. Uppgiften är att just optimera sjukvården, men resultatet är omfattande problem. En rad olika viljor på olika nivåer stångas med en formell sjukvårdsbyråkrati. 

Hänsyn ska tas både till individuella önskemål och olika särintressen. Byråkratin börjar till slut leva sitt eget liv, svår att kontrollera och styra. Där är vi nu inom sjukvården: 21 omfattande landsting/regioner, ett flertal stora och mindre vårdgivare, olika huvudmän, olika professioner, ett flertal intresseorganisationer och målkonflikter. Vårdapparaten har blivit svårstyrd.

Det är en djupt problematisk situation för patienter, samhället och samhällsekonomin. För näringslivet kostar detta betydande belopp i form av frånvaro, vikarier och produktionstapp. Sedan tillkommer också givetvis de problem och den oro som drabbar medarbetarna.

Sveriges framtida konkurrenskraft hotas. Sjukförsäkringar är en metod att hantera detta. Men till slut är de inte effektiva längre då sjukvårdens produktionsresurser är begränsade. Både antalet anställda och antalet vårdplatser sätter helt enkelt gränser.

Dåvarande regeringen beslutade under hösten 2013 att tillsätta en utredning vars uppgift var att analysera hur sjukvården kunde effektiviseras. Utredningen resulterade i betänkandet ”Effektiv vård”, som presenterades i januari 2016.

Den nuvarande regeringen beslutade i mars 2017 att tillsätta en utredare med uppgift att bland annat fördjupa analyser och förslag i betänkandet, samt att presentera en tidplan för det fortsatta förändringsarbetet inom sjukvården. Utredarens arbete ska vara klart och presenteras i mars 2019. 

Ledtiden innan betänkandets förslag förverkligas är enligt min mening för lång. Det lär ta flera år framåt in i nästa decennium innan konkreta resultat inom sjukvården på patientnivå uppvisas. Ett tidsperspektiv som inte är rimligt med hänsyn till sjukvårdens bekymmersamma situation och den påverkan det har på patienterna och i förlängningen näringslivet. Redan när beslutet att tillsätta utredningen togs 2013 hade den negativa situationen inom sjukvården pågått och fördjupats ett antal år, vilket var en grundläggande orsak till att utredningen tillsattes.

Parallellt pågår inom landsting/regioner och vårdgivare förtjänstfulla åtgärder för att lokalt hantera den akuta sjukvårdskrisen. Åtgärder som i många fall är av värde för nationell spridning och införande. Det är ett skeende och processer som måste snabbas upp.

För att sjukvårdens förändringsarbete ska påskyndas och nå effekt såväl på patientnivån som samhällsekonomiskt föreslår jag att en central enhet inrättas inom regeringskansliet, inom ramen för nuvarande lagstiftning. Uppgiften är i stora drag att medverka till att förankringsprocessen för de åtgärder som utredaren föreslår snabbas upp och att implementeringen i sjukvården av förslagen sker så snabbt som möjligt. Den kan också bidra till samordning av det förändringsarbete inom vården som bedrivs av stat, landsting, kommuner och intresseorganisationer.

Jag uppmanar näringslivets organisationer att driva frågeställningen om sjukvårdens förändringsarbete gentemot politikerna kraftfullt.

Sjukvårdssystemets resurser i nuvarande utformning är begränsade. Samtidigt ser vi kombinationen av dels en växande och åldrande befolkning och dels nya behandlingsmetoder som ökar behovet av dess tjänster. Sjukvårdssystemets nuvarande funktionalitet kan tyvärr betraktas som ett hot mot befolkningens hälsa genom i många fall inte erbjuda adekvat vård.

Allt detta kommer att påverka Sveriges framtida konkurrenskraft negativt, och just därför är det av vitalt intresse att driva på vårdsystemets förändringsarbete.

Peter Tovman
Ek. lic.