Var finns John Wayne när man behöver honom?

Det sägs att Bill och Hillary Clinton tog en tur på landet när han just blivit president och då stannade för bensin. En orakad slusk kom ut till pumpen, fyllde tanken, tog pengarna, rapade, gick tillbaka till sin TV.

”Tänk om du gift dig med honom”, sa Bill. 

”Då hade jag varit First Lady”, sa Hillary.

Hon var stålet bakom sin impulsive make. Det stämmer att Bill var ett remarkabelt råämne, men historien är sann i den meningen att utan Hillary hade han aldrig nått Vita Huset.

Efter trettio år i det politiska toppskiktet står det klart att först kommer Hillarys makthunger. Det har gett henne trubbel i ett kvartssekel. Juridiska och moraliska brott har fabricerats eller överdrivits av populister på högerkanten — några har dock varit reella. Just nu jagas hon av två skandaler som tycks både välgrundade och frånstötande.

Den första är terroristattacken mot USA i Libyen 2012. Ambassadens personal i Benghazi hotades av terrorister och vädjade om förstärkning, men utrikesminister Clinton nekade. Dagarna efter demolerades konsulatet av granateld och ambassadören och ytterligare tre amerikaner mördades. Varför vägrade hon dem hjälp? Därför att president Obama befann sig i hård kamp för omval mot Mitt Romney. Väljarna lutade åt att han varit svag i kriget mot terrorismen. Vid en förlust för Obama skulle Hillary vara ute i kylan. Att erkänna faran i Libyen vore skadligt.

Men själva attacken var långt mer än skadlig, den hotade valsegern. Lösningen blev att skylla den på en anti-muslimsk video som en tokig amerikan lagt ut på internet. Det var alltså YouTube som gjort mördare av helt vanliga muslimer. Sålunda ingen terrorism.

Clinton berättade privat att terrorister låg bakom, vilket styrkts av vittnesmål och teknisk bevisning. Hon berättade för offrens föräldrar att det var terrorister. När hon sedan abrupt bytte fot offentligt anklagade de mördades föräldrar henne för att ljuga. Hon svarade att de inte talade sanning.

Den andra skandalen gäller den hemliga server hon hade i källaren när hon var utrikesminister, troligen för att dölja fiffel med makens välgörenhetsstiftelse. Att inte använda sig av godkända, kodade system är ett lagbrott och bland de tiotusentals "privata" mejlen fanns en mängd hemligstämplat och högaktuellt material.

Clintons åtgärd när hon avslöjades var att omedelbart radera många tusen mail och krossa sin mobiltelefon med en hammare.

Efter en farsartad utredning meddelade FBI:s chef James Comey nyligen att Clinton inte skulle åtalas (men slog fast att hon ljugit i flera centrala frågor). Att han utsatts för politiska påtryckningar är givet, frågan är bara av vilket slag. Sedan dess har fler allvarliga lögner uppdagats och fallet kan komma att tas upp på nytt. I sådana fall kan ytterligare en president Clinton komma att ställas inför rätta under sin mandatperiod.

Inget ovan gör att jag föredrar Donald Trump, men heller aldrig i livet rösta på Clinton. Hon äger kunskapen i långt högre grad än seriefiguren Trump, jämförelsen är halsbrytande, men vad gäller omdöme och karaktär är de lika usla.

Första kvinnliga presidenten? För det första, det struntar jag i fullständigt. För det andra, säg det till offren för makens sexuella övergrepp som feministen Hillary bespottade offentligt.

Om det finns något skäl för Hillary vore det smärtan i att se den ovärdige Donald Trump bli president i mitt andra hemland. Skälet för Trump skulle då vara att nästa president förmodligen kommer att utse tre medlemmar i Högsta Domstolen. Det kommer att få mycket viktiga konsekvenser långt efter Trump eller Clinton. Serielögnaren Trump har en lista med imponerande domare som han fått av folk som begriper saken. Clinton kommer att utse aktivistiska domare med progressiv agendor.

När jag röstar kommer karaktär före politik, kunskap och erfarenhet. Trump och Clinton personifierar det sämsta inom politiken: den vulgäre populisten och den samvetslösa maktspelaren. USA väljer alltså mellan Homer Simpsons chef och Askungens styvmor.

Så var finns John Wayne när man behöver honom?

Roland Poirier Martinsson är kolumnist på Realtid.se. Varannan vecka skriver han om människor, kultur och samhälle. Han är doktor i filosofi och författare. Roland Poirier Martinsson har de senaste tjugo åren delat sin tid mellan Sverige och USA och har nu flyttat hem.