“Vända kappan efter vinden är en överlevnadsstrategi”

Revisorer slits mellan motstridiga krav. Å ena sidan är de oberoende granskare vars uppdrag är strängt reglerat i lag. Å andra sidan är de konsulter med höga krav på att dra in nya kunder och utökade uppdrag till sin revisionsbyrå.

Hur får de ihop det? Det är en av frågorna som Cristoffer Lokatt försöker svara på i sin doktorsavhandling: “Auditors’ Constitution of Performance – A study of the Duality of Performance in the Auditing Profession”, som nyligen lades fram vid Stockholms universitet.

– Jag hade en känsla av att det var något som saknades i tidigare forskning, som ofta framställer det professionella och det kommersiella som oförenliga krav. Jag har i stället visat hur revisorerna aktivt förenar dessa två, säger Cristoffer Lokatt.

Som framgår av namnet på avhandlingen utgår den från revisorernas prestation, som ett mått på framgång. För att bli framgångsrika måste revisorer prestera såväl externt som internt, och ofta är de yttre och inre kraven olika.

Hur hanterar revisorer motsättningen mellan professionella och kommersiella krav?
– Jag har kommit fram till att revisorerna betonar olika aspekter av sin kompetens beroende på vad situationen kräver. I vissa situationer är det professionella viktigt, i andra situationer är det kommersiella viktigare.

Du menar att de vänder kappan efter vinden?
– Ja, det skulle man kunna säga. De är kringskurna av olika yttre krav och anpassar sig väldigt mycket efter vilken situation de är i, om de är i teamet eller med en kund. Det blir ett slags rollspel och vägen till legitimitet är väldigt situationsberoende.

– En av de viktiga slutsatserna i min avhandling är att det inte finns någon motsättning mellan de kommersiella och de professionella kraven utan att det snarare är ett samspel mellan de två. På det viset menar jag att revisorer har en större frihet än vad som har visats i tidigare forskning.

Revisorer lever under tryck från flera håll, samhället, kunderna, den egna organisationen. Vad innebär det rent konkret?
– Det jag kunde se var att revisorers arbete blir allt mer standardiserat, vilket hänger ihop med att det är förknippat med högre risk i dag. Revisorer upplever att de bär ett större personligt ansvar än tidigare. Det leder till ökad dokumentering, men också formaliserade interna krav och förväntningar.

– Standardiserade processer brukar ses som motsatsen till professionell bedömning, men jag menar att standardiseringen är en strategi för professionen att stärka revisorns status – standarder är revisorns sätt att bygga upp säkerhet inför eventuella framtida skadeståndskrav och har blivit en viktig del av dagens revision.

Vilka konsekvenser har den ökande standardiseringen?
– Standardiseringen stärker betydelsen av gruppen. Eftersom revisorns prestation gentemot kund är starkt formaliserad är det främst internt som den faktiska individuella prestationen synliggörs. Så kallad box ticking är viktigt på grund av externa krav, men eftersom det inte är vad revision egentligen handlar om blir det viktigt med relationerna i teamet; det är där revisorn kan visa upp sin kunskap och prestation. De interna relationer är viktiga för att lyckas, både vad gäller karriärutveckling och kunskapsförmedling.

Upplever revisorer i dag att de har legitimitet?
– Ja, det skulle jag säga att de gör, jag tror att de känner att de har en viktig roll att spela, men de känner sig samtidigt väldigt bundna till de standardiserade processerna. De upplever att de har status men de vågar inte uttala sig utanför formalian vilket minskar deras inflytande som experter.

Revisorerna som individer lever under ökad risk för åtal vilket gör dem mer försiktiga än de skulle vilja vara, menar Cristoffer Lokatt:

– De vill gärna uttrycka sig som experter, men de vågar inte alltid, det är förknippat med för stort personligt ansvar.