Vampyrer och blodsband

Det är Kerstin Ekman-karga landskap med vargar och det är vampyrtuggat blodstänk på vit nysnö. Det är till synes lyckliga svenska familjer där fasaden krackelerar när otrohet blir samtalsämnet vid middagsbordet.

Men det är också Hipp hipp-humoristiskt med världsreportern Morgan Pålsson – den ganska fega mannen som är raka motsatsen till legendariska Barbro ”Bang” Alving, även hon föremål för en av vårens biopremiärer.

– Det verkar bli ett exceptionellt starkt filmår med stor bredd. Svensk film har klivit ur mittfåran, säger Cissi Elwin från Svenska Filminstitutet.

Kännare och producenter verkar vara ense, eller åtminstone fulla av tillförsikt, inför det nya filmåret. I går samlades svensk filmbransch i Filmhuset för en mönstring av vårens premiärer och det talades om att egensinnet gjort ett återtåg inom svensk film.

En skriande punkt anses bristen på kvinnor vara. Av de 15 filmernas regissörer är tre kvinnor: de tämligen etablerade Ella Lemhagen, dokumentärveteranen Maj Wechselmann och Maria Blom som mer nyligen fått ett stort genombrott med Masjävlar och Nina Frisk.

Två av rullarna är regisserade av söner till Hans Alfredson.

Persona non grata av Mats Arehn är en av två filmer som går upp den 8 februari. Stures (spelad av Janne Carlsson) liv lunkar på i en behaglig mak tills den dag den unga Anna (Alexandra Rapaport) dyker upp. Hon kräver att Sture verkligen lyssnar till det hon har att berätta. Det förflutna kommer upp till ytan och snart är Sture indragen i en konflikt som utmanar hans tidigare så stabila livssituation.

Ping-pongkingen har redan mötts med lovord i förhandssnacket. Jens Jonssons film är med i Nordisk tävling under den stundande filmfestivalen i Göteborg, och har fått äran att öppna hela festivalen. Tv-tittare känner igen Jonssons visuella fantasifoster från kortfilmer och tv-serien God morgon alla barn. Långfilmsdebuten om den korpulente och impopuläre storebrodern Rille och hans fräcka lillebror Erik kan bli vårens överraskning (den 8 februari).

Även årets tredje svenska långfilmspremiär handlar om familjehemligheter och grumliga nyanser i vardagen. Himlens hjärta av Simon Staho. Lena Endre, Mikael Persbrandt, Maria Lundqvist och Jakob Eklund spelar två till synes lyckliga par som varit gifta i tjugotalet år. Parmiddagar och välordnade liv sätter tonen. Men under en av dessa trevliga middagar drar en av rollfigurerna upp sin kollegas otrohet på tal. Snart spricker den idylliska bubblan (den 29 februari).

Miko Lazics thriller Iskariot är försenad sedan i fjol. Arn-aktuelle Gustaf Skarsgård spelar här den kriminelle, knarkande lillebrodern till en kirurg som bor med sin familj i en flott Lidingövilla. Bröderna har tappat den verkliga kontakten med varandra men nu har ögonblicket kommit då storebrodern inte kan skydda sig ens med sin skalpell. Jacob Ericksson, Helena af Sandeberg, Mikael Nyqvist och Michelle Meadows ingår i den imponerande rollistan (den 7 mars).

Efter fyra nyanser av brunt är det nu olika nyanser av blodrött och vitt som gäller för regissören Tomas Alfredson – ja, han är Hasses son. Låt den rätte komma in är krypande våldsam men i grunden ändå en kärlekshistoria. Sadistiska klasskamrater plågar 12-årige Oskar i stockholmsförorten Blackeberg. Året är 1982 och Oskar lyckas knyta kontakt med en vampyrflicka i samma ålder som han själv. Tomas Alfredson poängterar att han inte är någon skräckregissör men att John Ajvide Lindqvists roman och manus har många klangbottnar (den 14 mars).

Riktigt bred verkar filmen Angel vara. Inte så underligt med tanke på att det är Colin Nutley som ligger bakom. 80-talstjärnan Angelica ”Angel” Holst, spelad av Helena Bergström, ser sin stjärna dala. För att göra storstilad comeback fejkar hon sin egen död och flyr till Thailand. Rolf Lassgård, Elisabet Carlsson, Rikard Wolff och Johan Rabaeus har haft en del utmaningar under arbetet med filmen, bland annat har de skådisar som känner varandra väl stundtals fått jobba utan manus (den 19 mars).

Från vampyrer till vargar. Ännu en Hasse Alfredson-son är bioaktuell i vår. Varg heter Daniel Alfredsons filmatisering av ett Kerstin Ekman-manus. Klemens (Peter Stormare) är en norrländsk enstörning. Han lever på gränsen mellan Sverige och Norge, och följer inte alltid de lagar som hittas på långt borta i huvustaden. Kerstin Ekman är noga med att det inte är någon partsinlaga i debatten om vargjakt och liknande (april).

Ella Lemhagen håller fortfarande på med klipparbetet på sin film Patrik 1,5. Flitige Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson spelar ett homosexuellt par i en villaidyll som vill adoptera ett barn. Men det visar sig att det har stått fel i uppgifterna. Ett komma saknades om pojken som anländer visar sig vara 15 år och en kriminellt belastad homofob. Ella Lemhagen säger att filmen ska kunna komma upp på dukarna i sommar.

I slutet av juni är det
också premiär för Maria Bloms egentliga debutfilm. Innan succéerna med Masjävlar och Nina Frisk gjorde hon nämligen filmen Fishy, lite som en avancerad övningsfilm. Den har legat i malpåse men ska vädras i sommar. En kärlekshistoria mellan en slapp förortskille – som mest glor på tv – och en nyinflyttad ball tjej som börjar umgås.

Sex dokumentärfilmer når biodukarna i vår. Även där är variationsrikedomen slående.

Får jag lov – till den sista dansen? av Joakim Jalin skildrar dansbandskulturen (premiär den 22 februari) medan Bang och världshistorien av Maj Wechselmann (den 8 mars) sätter den legendariska krigskorrespondenten i perspektiv.

Necrobusiness är en makaber film om begravningsbranschen i Polen. Läkare och skötare misstänks för mord i syfte att tjäna pengar i detta land där ett lik ger uppemot 10.000 kronor i statliga bidrag. Regi av Fredrik von Krusenstjerna, Richard Solarz och Monika Sieradzka (den 14 mars).

Som kontrast kommer filmen Maggie vaknar på balkongen. Beatrice ”Maggie” Andersson är ett original som sticker ut i Malmös nattmörker. Hennes stora guldhalsband och färggranna kläder lyser upp mörkret för stadens nattfjärilar. Filmarna Mark Hammarberg och Martin Bergsmark följer Maggies vardag och hon filmar även själv (mars/april).

Under våren är det även premiär på En enastående studie i mänsklig förnedring. Patrik Erikssons film är uteslutande inspelad med mobilkamera. Grynigt och pixligt men med en historia som vill ut. Och det ska den – även om exakt datum inte är spikat.

I vår ser vi dessutom Mikel Cee Karlssons dokumentär Hälsningar från skogen. Karlsson har dokumenterat livet i sin gamla hembygd. Välansade trädgårdar döljer mindre välansade liv – både ljusa och mörka sådana.