Välbefinnande - den bortglömda konkurrensfaktorn

När årsredovisningarna från de större bolagen offentliggörs står lönsamhet och utdelningar i fokus. Flera viktiga faktorer är centrala när det handlar om att förbättra produktivitet och lönsamhet. Inte minst är de relaterade till teknik, och då särskilt digitaliseringen. En mer grundläggande fråga för konkurrenskraften är att medarbetare och chefer mår bra på jobbet och därmed har förutsättningar att prestera väl. Detta får mindre uppmärksamhet än det förtjänar i sammanhanget. 

Jusek har genomfört en omfattande kartläggning av medlemsgruppernas arbetsmiljö. Resultaten vittnar om höga kostnader och lägre lönsamhet på grund av missnöjda eller sjuka medarbetare. Men också om kommande utmaningar när det handlar om kompetensförsörjning i en tid då bristen på kvalificerad arbetskraft ligger på historiskt höga nivåer. 

Juseks arbetsmiljöarbete har som utgångspunkt att det traditionella synsättet bör kompletteras med ett mer positivt perspektiv, där fokus även riktas mot de faktorer som skapar välbefinnande i arbetet. Ett skäl till det är att forskningen blir allt tydligare med att ett högt välbefinnande gynnar kreativitet, innovation, produktivitet och lönsamhet. 

Akademiskt utbildade ekonomer, som ofta har bärande roller i sina organisationer, är en intressant grupp att titta närmare på. En grundläggande utmaning är den negativa stressen, som drabbar kvinnor hårdare än män. Nära var fjärde ekonom har svårt att sova på grund av tankar på jobbet och nära tre av tio upplever att arbetet kräver så mycket energi att det påverkar det övriga livet negativt. Vi ser även att flera stressrelaterade problem obönhörligt minskar välbefinnandet – och därmed verksamhetens effektivitet.

Men lika viktigt för att förbättra välbefinnandet är andra faktorer där gruppen sticker ut negativt. Var femte ekonom tycker inte att deras kompetens tas tillvara, och var fjärde tycker inte att de får utlopp för sin kreativitet. Sammantaget visar undersökningen att listan över förbättringsområden är lång och analysen visar också vilka faktorer som har störst påverkan på välbefinnandet. Att kompetensen tas tillvara, låg risk för att förlora jobbet och ett högt inflytande i arbetet är de tre absolut viktigaste åtgärderna för att förbättra ekonomers arbetsmiljö. Om förbättringar sker i dessa avseenden är sannolikheten mycket hög att de organisationer de verkar i också skapar större värde för kunderna.

Ett av de mest uppenbara problemen med bristerna i arbetsmiljön är att flera av resultaten hänger ihop med höga sjukskrivningstal, och därmed sjukskrivningskostnader. Men för organisationer som vill vara konkurrenskraftiga i framtiden är faktorer som främjar välbefinnande ett nödvändigt fokus. Resultaten visar att det är nödvändigt att minska stressen, men att det inte räcker för att öka nöjdheten med jobbet. 

Vi sidan av att det råder brist på kvalificerad arbetskraft ställs det idag höga krav på den som vill locka de allra bästa talangerna. Förutom en hög lön och utmaningar, visar studier att faktorer som arbetsgivarvarumärke och organisationens värderingar spelar en allt större roll. I det sammanhanget är en god arbetsmiljö och en hög nivå av välbefinnande en hygienfaktor. 

Aktörer i andra länder har kommit längre när det handlar om att styra verksamheten mot välbefinnande. Sverige ligger på efterkälken, och den långsiktiga trenden är att välbefinnandet i arbetet har fallit tillbaka sedan inledningen av 1990-talet. Även för akademiker. 

Idag pratas det mer om lycka och välbefinnande än någonsin tidigare. Detta måste på ett seriöst sätt fångas upp av arbetsgivare och angripas lika systematiskt som andra strategiska frågor. Konkurrenskraft och lönsamhet avgörs av många faktorer, men grunden är en arbetsplats där medarbetarna mår bra på och av jobbet. Ett ökat välbefinnande i arbetet skulle öka livskvaliteten, stärka Sveriges konkurrenskraft, möjliggöra ett längre arbetsliv och minska den psykosocialt relaterade ohälsan. För att uppnå detta måste arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete utgöra en integrerad del av verksamhetens utveckling – och inte vara en sidovagn som uppfattas som något nödvändigt ont.

Daniel Lind
Samhällspolitisk chef, Jusek