Utmanare kommer och går – oligopolet består!

De nya aktörer som velat utmana storbankernas dominans på bostadslån har hittills inte kommit någon vart. Oligopolet består, och lär så göra om inte någon utländsk aktör fattar tycke för den överlönsamhet som präglar den svenska bolånemarknaden. 

De senaste åren har debatten om de svenska storbankernas extrema lönsamhet på bostadskrediter intensifierats i takt med att bolånemarginalerna hos de etablerade aktörerna klättrat mot nya höjder. Kanske är det därför flera nya aktörer dykt upp de senaste åren i förhoppningen att kunna vinna en bit av kakan genom pressade boränteerbjudanden. 

Hittills har utfallet varit minst sagt klent, och inget tyder på att de kan hota bankernas bolånehegemoni. Räntemarginalerna (faktisk utlåningsränta minus bankernas finansieringskostnad) har visserligen sjunkit en del från toppnivåerna på närmare 1,7 procent för något år sedan, men alltjämt är räntemarginalen på bolånen historiskt mycket hög, och lär klättra uppåt igen i spåren av fallande marknadsräntor sista tiden. Och intjäningen på kreditgivningen till hushållen står för en betydande del av bankernas vinstutveckling de senaste åren. 

Att bolånemarginalerna växt kraftigt de senaste tio åren bottnar bland annat i att de regulatoriska myndigheterna skärpt kapitalkraven och höjt riskvikterna. Detta har skickat upp finansieringskostnaderna för bolåneföretagen, men bankerna och övriga bolåneaktörer har rullat över kostnaderna och mer därtill på låntagarna, vilket visar på att marknaden är oligopolistisk. En bidragande orsak till de svällande vinsterna är naturligtvis också kontinuerligt fallande räntor i Sverige och globalt. 

Sannolikt känner ändå storbankerna av en ökad konkurrens, även om de sammanlagda bostadskreditvolymerna hos de nya aktörerna ännu är väldigt liten sett till den totala bolånestocken i Sverige på omkring 3 300 miljarder. Avanza och samarbetspartnern Stabelo har lyckats skapa ett starkt inflöde av nya kunder via ett konkurrenskraftigt ränteerbjudande, liksom även Landshypotek.   

Bankerna kan dock, via sina låga finansieringskostnader, slå tillbaka relativt lätt om det krävs. De gör ju allt för att försvara sina vinstmaskiner. Bankledningarna är visserligen både knapphändiga och hemlighetsfulla med informationsgivningen kring bolåneaffären, men uppskattningsvis överstiger avkastningen 30 procent på kapitalet. I relation till avkastningen i hela bankrörelsen är detta, minst sagt, extremt. I andra kvartalet rapporterade, till exempel, SEB en avkastning på eget kapital på knappt 14 procent. 

Ur ett samhällsperspektiv är den höga lönsamheten, i synnerhet som risken i bolåneaffären i praktiken är förhållandevis liten, ett problem. Bankerna ägnar sig åt vad vissa nationalekonomer kallar för “rent extraction”. Det innebär att de svenska storbankerna har “beskattningsrätt” på den svällande bolånestocken. De svenska bolånemarginalerna hos bankerna är bland Europas högsta, och borde därför vara en lockelse för utländska kreditgivare.  

Visserligen är Danske bank aktiv på den svenska bolånemarknaden sedan några år tillbaka, men i övrigt har ingen större bankaktör hittills visat intresse för Sverige. Däremot finns det uppgifter, bland annat i amerikansk media, om att det ser annorlund ut bland teknikbolagen, bland annat vad gäller Amazon. Enligt uppskattningar är 40-60 procent av de amerikanska hushållen kunder hos näthandelsbjässen Amazon prime, och bolaget har en betydande konsumentkreditverksamhet kring sin affärsmodell. Ett insteg även på bostadskrediter, eventuellt via förvärv, kan vara ytterligare en utvecklingsväg, och Amazon har globala ambitioner.