USA varnar för kinesiska påtryckningar på Världsbanken

Från amerikanska finansdepartementet kommer varningar om att Kina har gjort väsentliga och oroande inbrytningar i multilaterala utvecklingsbanker, skriver Financial Times. Vid ett kongressförhör i förra veckan utfärdade David Malpass, amerikanska finansdepartementets toppkraft på internationella affärer, en varning som hade varit otänkbar för några år sedan: Världsbanken och flera amerikanskledda internationella myndigheter riskerar att påverkas av Kina. 

– Under senare år har en rad tillväxtländer med Kina i spetsen kritiserat dem för att vara alltför västdominerade. Gradvis har Kina vunnit ökat inflytande till exempel via rösträtt, kapital och annat, men fortfarande roterar chefskapet mellan USA och Europa, säger Klas Eklund, Senior Economist vid Mannheimer Swartling till Realtid.

Konflikten mellan USA och Kina om Världsbanken och IMF har bubblat länge och bara väntat på att komma upp till ytan. Världsbanken och IMF grundades vid andra världskrigets slut som pelare i den transatlantiska världsordning som stadfästes i Bretton Woods. På seanre år har Kina byggt egna alternativa strukturer för infrastrukturinvesteringar utomlands – AIIB, den nya sidenvägen och mycket mera.

– Självklart utnyttjar Kina dessa nya organ till sin fördel. Självklart försöker Kina samtidigt vidga sitt inflytande inom de existerande Bretton Woods-institutionerna. Självklart skulle detta förr eller senare leda till en konfrontation med USA. Det vi ser nu är bara en av många skärmytslingar i supermakternas kamp om globalt inflytande, säger Klas Eklund.

Eftersom Kinas inbrytningar anses oroväckande försöker USA därför med allierade och likasinnade länder trycka på för att få bort dessa institutioner från vad som skulle kunna ses som ett godkännande av Kinas geopolitiska ambitioner.

– Vad vi är rädda för är, grovt uttryckt, kinesisk kolonialism, säger Andy Barr en republikansk lagstiftare från Kentucky, till Financial Times.

John Bolton, president Trumps säkerhetsrådgivare, höll nylilgen ett tal där han anklagade Kina för att använda ”mutor och opaka överenskommelser” och ”att strategiskt skuldsätta afrikanska stater för att kunna hålla dem som gisslan och göra dem till offer för Kinas minsta önskningar och krav”.