Uppmaning till regeringen: "Stärk revisionen"

Revisorsnämnden (RN) har överlämnat promemorian ”Framtida revisionen – förslag till åtgärder för förbättrad revisionskvalitet och stärkt förtroende för revisorer och revisionen i Sverige” till regeringen.

Det finns tydliga tecken på att revisionsbranschen står inför stora utmaningar och den traditionella revisorsrollen är på väg att förändras, konstaterar RN. Begränsningar i revisionsplikten, snabb teknisk utveckling, digitalisering och andra omvärldsfaktorer skapar nu nya förutsättningar. Därför krävs en anpassning till omvärldens behov av nya och mer ändamålsenliga tjänster, menar nämnden.

Det anses även att det finns behov av regelförändringar i syfte att tydliggöra kraven på revisorerna och revisionen och att specifika krav på svenska regler för revision ses över. "Särsvenska" krav på revisorer, som inte längre fyller ett relevant behov, riskerar annars att bli en begränsning för svenska revisorers möjligheter att anpassa sig till omvärldsförändringar.

– Det finns även ett ökat behov av att revisorer inte bara bestyrker finansiell rapportering utan även annan information, exempelvis hållbarhet och kvalitet. För detta område finns behov av regler och standarder för att tydliggöra kraven på revisorerna, på granskningens genomförande, innehåll och rapportering, säger RN:s chef Per Johansson till Realtid.se.

RN presenterar följande huvudförslag i promemorian:

I ett första steg bör revisionens framtid och de utmaningar den står inför diskuteras och analyseras. Här finns ett flertal aktörer som måste involveras.

I ett andra steg måste revisorsrollen och revisionens roll i samhällsstyrningen klargöras. Detta sker bäst genom en offentlig utredning med uppdraget att föreslå åtgärder som säkrar en hög och enhetlig kvalitet i all revision som utförs av yrkesrevisorer oavsett om revisionen utförs inom den privata, statliga eller kommunala sfären. Uppdraget bör särskilt innefatta rätten att föreslå en gemensam ”grundplatta” för yrkesrevisorer:

• Likartade kompetenskrav på yrkesrevisorers teoretiska och praktiska utbildning, prov och auktorisation eller certifiering oavsett inom vilken sektor de verkar.

• En, så långt det är möjligt, gemensam normering av revisionen och yrkesetiska krav på revisorerna där god revisor- och revisionssed betyder samma sak i privat och offentlig revision.

• Ett systematiskt och enhetligt system för extern tillsyn och kvalitetssäkring som omfattar samtliga yrkesrevisorer och deras revisioner. Revisorsnämndens uppdrag borde omfatta samtliga yrkesrevisorer och deras revision.

RN konstaterar att som det ser ut idag är revisionens roll i samhällsstyrningen inte preciserad och revision som begrepp saknar en enhetlig definition i Sverige. Vidare finns problem kring gränsdragningar mellan olika aktiviteter som knyter an till revision och som medför oklarheter kring vad som egentligen är revision och därför vad som kan förväntas av den. Det handlar bland annat om hur revision förhåller sig till lekmannarevisorer och sådana kvalitetshöjande aktiviteter som rådgivning, kvalitetssäkring och utvärdering.

– Det borde finnas gemensamma, grundläggande krav för all revision, oavsett om den genomförs i privat eller offentlig verksamhet, säger Per Johansson.

Det konstateras vidare att de centrala kraven på god revisorssed och god revisionssed inte är enhetligt definierade och bestämda. I stor utsträckning har lagstiftaren överlåtit till revisorerna själva inom den offentliga revisionen att besluta om det närmare innehållet i god revisors- och revisionssed, vilket lämnar utrymme i tillämpningen. Inom stat och kommun saknas ett av statsmakterna bestämt innehåll i kraven på revisorers kompetens och utbildning, prov och auktorisation/certifiering. De organisationer som företräder yrkesrevisorerna har själva utarbetat yrkesetiska krav för sina medarbetare och medlemmar.

Slutligen konstateras att det inte finns ett enhetligt system för tillsyn och kvalitetssäkring av revisorer och revision inom den offentliga sektorn. RN:s tillsyn har i allt väsentligt avsett revisionen inom den privata sektorn. Det kan antas att detta beror på gjorda prioriteringar men att bristande och otydligt mandat också kan ha haft betydelse.