Tungviktare ger sig in i maktkampen

Sex advokater har i en intern skrivelse till Advokatsamfundet motsatt sig förslaget av Lena Frånstedt Lofalk som ordförande i samfundet. Istället föreslås Christer Danielsson. Efter att Advokatsamfundets avgående ordförande Bengt Ivarsson uttalat sitt stöd för förslaget har en häftig strid blossat upp internt. 

Först ut att kritisera Bengt Ivarssons uttalande offentligt var valberedningens ordförande Tomas Nilsson. Nu har även Elisabet Fura, tidigare ordförande i Advokatsamfundet, före detta chefs-JO och före detta domare i Europadomstolen, sållat sig till kritkerna.

I en artikel i det senaste numret av Advokaten (nummer 2, 2017, årgång 83) är hon skarp i sina ordalag.

Du skriver i artikeln "Varför gör han så? Har han en egen, dold agenda?". Tror du att Bengt Ivarsson har en dold agenda?

– Jag vet inte. Jag är inte längre ledamot av Advokatsamfundet och har därför ingen insyn. Jag såg Bengt Ivarssons tweet om att han gav sitt stöd för Christer Danielsson och inte den av valberedningen föreslagna Lena Frånstedt Lofalk och trodde att det var ett skämt.  Jag tycker att det är märkligt att en sittande ordförande går ut flera månader innan årsmötet och uttalar sitt stöd för en kandidat som inte är föreslagen av valberedningen. Jag påstår inte att Bengt Ivarsson faktiskt har en dold agenda, men jag ställer mig frågande till hela förfarandet.

Bottnar den här striden i något annat än personvalet?

– Det vet inte jag. Jag är inte insatt och har ingen insiderinformation. Jag vet inte om det ligger något bakom.

Kan det inte vara så enkelt att Bengt Ivarsson helt enkelt föredrar Christer Danielsson som nästa ordförande för Advokatsamfundet?

– Jovisst, så kan det mycket väl vara.

Varför blir stämningen då så upprörd tror du?

– Det är för att det är ovanligt att en sittande ordförande går ut och ger sitt stöd till en annan kandidat än den som valberedningen föreslagit. Under mina år i Advokatsamfundet kan jag inte komma ihåg att det har hänt någon gång. Däremot har det varit diskussioner om olika kandidater på årsmötet, vilket är sunt.

Kan det inte finnas en poäng med att vädra sina åsikter innan årsmötet?

– Jo, det kan det. Det är bra för att de som ska rösta får fundera på alternativen och bilda sig en uppfattning om vem de vill rösta på. Men, det jag vänder mig mot är att ordföranden med sin pondus och sin legitimitet tar ställning redan nu. Det här har inget att göra med om det är bra eller dåligt med mångfald utan det här handlar helt enkelt om att man förbigår vad som ska äga rum i en öppen diskussion på årsmötet.

Vad anser du om att valberedningens ordförande Tomas Nilsson gick ut offentligt och kritiserade Bengt Ivarssons uttalande?

– Jag kan förstå att han kände sig frustrerad. Vi som känner Tomas Nilsson vet att han är en balanserad person och att det ska mycket till för att han ska bli arg. Han kände antagligen att valberedningen blivit förbigången.

Varför tror du att man offentliggör konflikten så här och inte håller den intern?

– Ingen aning.

Hämmar inte uppståndelsen det öppna klimatet?

– Jo, det finns risk för det. Jag blev ledsen när jag såg att det som är en intern strid blev offentlig, eftersom det tar fokus från viktigare frågor. Det bidrar också till en negativ bild av Advokatsamfundet, vilket är tråkigt.