Carlos Esterling hade egentligen tänkt att bli börsanalytiker, men tillfälligheter förde honom till EY som 20-åring. Sedan dess har han varit företaget trogen. "Jag har fått jobb i jobbet hela tiden", säger han.
Tre år har blivit 22 på EY
Mest läst i kategorin
Carlos Esterlings karriär började för drygt 22 år sedan på ett mediabolag i Stockholm. Han hade gått ut ekonomisk linje på gymnasiet året innan, pluggade ekonomi på universitetet och jobbade extra med löpande redovisning på mediabolaget.
Samtidigt köpte och sålde han aktier privat. Börsen och finansvärlden lockade, och drömmen var att bli börsanalytiker.
Men så blev mediabolagets ekonomichef sjuk. Carlos Esterling fick i uppdrag att ta hand om bokslutet och lämna det till bolagets revisor som jobbade på en minde byrå. Revisorn var så nöjd med det han såg att han kom med ett erbjudande om fast anställning, vilket Carlos Esterling tackade ja till.
Det här var mitt under fastighetskrisen, och jobb för civilekonomer växte inte på träd.
– Jag tänkte att jag hoppar på det här och ger det tre år, samtidigt som jag pluggar. Det kunde bli ett bra startskott, berättar han.
Till en början blev det dock så mycket jobb och nya intryck att det inte gick att plugga på heltid samtidigt, så han fick studera i ett lägre tempo.
Bara ett halvår senare blev firman uppköpt av Ernst & Young (EY). Några av de anställda fick följa med till revisionsjätten, däribland Carlos Esterling.
I samma veva skulle han rycka in i lumpen i Södertälje. Han lyckades korta ner militärtjänstgöringen till 7,5 månader, men ville inte förlora sitt jobb under tiden.
– Jag kom överens med EY om att jobba samtidigt. Så jag arbetade tre-fyra timmar per kväll, så mycket jag kunde, förutom när vi låg i fält. Jag ville inte tappa kontakten med näringslivet medan jag låg i det militära.
Efter lumpen jobbade han mer än heltid och lärde sig grundläggande redovisning och revision, samtidigt som han pluggade ikapp.
– Jag började tänka att jag ändå kanske skulle satsa på att bli auktoriserad revisor. Dår får man ett kvitto på sina kunskaper.
När han hade varit fem år på EY blev han som 25-åring erbjuden att bli gruppchef över en nystartad tillväxtgrupp. Det kunde han inte tacka nej till.
– Det var väldigt spännande!
Så småningom blev han auktoriserad revisor, skaffade egna klienter, byggde upp den grupp han var ansvarig för och började jobba med marknadsfrågor. Drömmen om att bli börsanalaytiker suddades snart bort.
– Nu har det gått drygt 22 år. Jag har fått många jobb i jobbet hela tiden, så det känns som att jag har haft flera anställningar.
– I grund och botten har jag alltid varit revisor, men sedan har jag ju haft olika linjeroller som gruppchef, sektionschef, suttit i Stockholms revisionsledning, varit näringsområdeschef inom den nationella verksamheten i Stockholm och suttit i EY:s nationella divisionsledning i Sverige.
Carlos Esterling är även ansvarig för EY Entrepreneur of the year i Sverige, som anses vara en av världens finaste utmärkelser man kan få som entreprenör. Det upptar ungefär en fjärdedel av hans arbetstid.
– Jag gillar ledarskap, människor och marknad. Det är så spännande möten med de här entreprenörerna.
Att han jobbar brett och tar alla chanser kanske beror på hans bakgrund.
Föräldrarna, mamma från Polen och pappa från Bolivia, kom till Sverige i början av 1970-talet från kommunismens Polen. Några år senare föddes Carlos på Engelbrekt allmänna BB på Östermalm.
Pappan hade en magisterexamen i ekonomi från universitetet i Warszawa. Men han fick aldrig något jobb inom sitt område, så han började arbeta i restaurangbranschen.
– Mamma jobbar med redovisning. Hon har hela tiden sagt att jag skulle satsa på studier. Jag har velat göra henne stolt, samtidigt som jag såg att min far aldrig fick chansen i Sverige.
Som ung ville Carlos Esterling vara som alla andra, därför tackade han bland annat nej till hemspråk i skolan.
– Nu i efterhand tycker jag dock min invandrarbakgrund kan vara en fördel. Jag kan nog hantera alla typer av människor. Det är en styrka och fördel, oavsett vad man jobbar med.
Uppväxten i Tumba söder om Stockholm präglades av mycket idrott. Han har bland annat spelat fotboll, handboll och schack på elitnivå och varit tränare i både schack och fotboll.
– Gör man saker på rätt sätt har man igen det sedan i näringslivet. Det brukar jag säga till min son som spelar på elitnivå. Även om du inte blir en Zlatan så blir du en vinnare ändå. För du lär dig hänsyn, respekt, sätta upp mål och uppnå dem. Uppstår det hinder måste du ta dig förbi dem. Du kan inte förlita dig på att andra ska serva dig, utan du måste nå målet. Det har jag haft mycket med mig i min karriär på EY.
Vad är den stora skillnaden inom revision idag jämfört med när du började?
– Något år innan jag började fick man ju inte sälja revision, inte marknadsföra sig, utan klienterna skulle komma till en. På den tiden var det kanske kamrerer som man rekryterade. Idag måste du få både en kamrer och en person som kan möta människor socialt, och det gäller inte bara vår bransch. Allt utvecklas hela tiden! Gör inte vi det, så gör konkurrenterna det. När jag blev gruppchef sökte jag inte den traditionella revisorstypen utan kameleonter, som kunde ta människor, för det trodde jag skulle funka på sikt. Och det visade sig vara rätt.
Digitaliseringen kan leda till att jobb försvinner inom redovisning och revision. Vad är dina tankar om det?
– Jag kan inte uttala mig om redovisning då det inte är mitt område. Men som revisor ska du bland annat träffa företagets ekonomiavdelning, ledning, styrelse och möta företagets aktieägare på årsstämmor, så det kommer alltid behövas revisorer.
Vad kan du ge för råd till unga människor som pluggar redovisning och revision?
– Jag var väldigt målstyrd som ung. När jag tittar i backspegeln så ser jag att samtidigt som jag haft kul genom jobbet så kanske jag glömde att leva utanför jobbet. Jag pluggade och jobbade för att snabbt nå mitt mål. När jag sedan nådde det blev det en tomhet, för då hade jag nått målet. Det är bra att sätta milstolpar, men man får inte glömma att leva och ha kul samtidigt, för det är en del av ens liv som bara försvinner.
Du blev utsedd till partner på EY som 33-åring. Yngste någonsin i Sverige. Hur ser du på det idag?
– Det kändes väldigt smickrande, lika smickrande som att bli gruppchef när jag var 25. Det var återigen ett kvitto, ett erkännande. Man känner sig gift med firman på något sätt. Det blir som en familj, där man ger och tar. Så det var stort.
Rent karriärmässigt, vad finns det kvar att uppnå? Tror du man kan växa och utvecklas med ett företag hela sitt yrkesliv?
– Även om jag jobbade 100 procent som revisor så skulle jag aldrig bli fullärd. Sedan gillar jag ju ledarskap och marknad som ett komplement till revisorskapet. Det ger mig hela tiden utmaningar. Så ja, man kan vara på EY livet ut bara i vår svenska firma, och möjligheten finns även globalt på EY.
– Många av våra medarbetare åker till andra kontor. Men jag skulle ha svårt att koppla bort Sverige, även om jag inte hade barn. Jag trivs så bra här.
Hur tycker du man ska gå tillväga om man vill göra en långsiktig resa i ett företag som du har gjort?
– Jag kommer tillbaka till idrotten. Man måste ta ansvar för sin egen utveckling. Att sitta i de utvecklingssamtal vi har på firman och hoppas på att man ska bli coachad helt rätt. Nej, det går inte. Man är ändå två om det, och man måste ta egna initativ. Det måste komma inifrån, man måste göra det man tycker är roligt, och samtidigt föra en dialog med sina överordnade.
På tal om idrotten, hinner du träna?
– Absolut. Jag gör det för att orka prestera i jobbet. Det blir fyra gånger i veckan, då löptränar jag och går på gym.
Kan man vara högpresterande utan att träna?
– Nej, jag tror inte det. Jag tror man måste tänka på vad man äter och så vidare, precis som inom idrotten. Det som ger mig energi också är naturligtvis mina tre barn och att följa med på deras idrott, men det blir på helgerna.
Avslutningsvis berättar han om ännu ett projekt som han är delaktig i, EY Sport Business.
– Vi hjälper idrottsklubbar, men även professionella elitidrottare. Efter karriären kan de ha hundratals miljoner på banken men ändå känna sig tomma. De vill göra något, komma in i ett sammanhang. Därför är vi med i ett samarbete med Handelshögskolan och Cruyff Institute kring det ettåriga entreprenörsprogrammet Management Diploma for Athletes.
– Det ger en kick för mig! Man gör något som är bra för individer, och bra för Sverige, säger Carlos Esterling.