Tråkigt för Savr – billigast är inte alltid bäst

Hur stort är egentligen hotet från den nyutvecklade fondplattformen Savr mot de svenska nätmäklarnas starka marknadsposition och lönsamhet? För den ekonomiskt rationella fondinvesteraren borde valet vara enkelt; Savr sänker spararens fondavgifter med 30-50 procent genom att skänka den distributionsersättning fondbolagen betalar till kunden. Ett betydande antal fonder finns redan på plattformen, även om det ännu finns en viss försiktighet från fondbolagens sida gällande Savrs långsiktiga överlevnadsförmåga. 

Så varför fortsätta använda Avanzas och Nordnets fondplattformar när deras distributionstjänster äter upp stora delar av den långsiktiga avkastningen (aktiemarknaden har ju över tid skapat 7-9 procent i årsavkastning) jämfört med Savr?

Aktiemarknaden, låt vara att det bara är Avanza som är börsnoterat nu för tiden, verkar inte vara särskilt imponerade av Savrs försök att angripa den lönsamma fonddistributionsmarknaden. Avanzas aktiekurs har klättrat med 33 procent det senaste året vilket sammanfaller med att Savr startat sin attack. 

Fondprovisionsintäkterna hos nätmäklaren Avanza står för omkring 23 procent av koncernens intäkter, bara courtageintäkterna är större. Det är alltså en betydande del av nätmäklarnas intäkter som är Savr vill komma åt. Indirekt är de intäkter som hotas än större eftersom det tredje benet i nätmäklarnas affärsmodeller är att tjäna pengar på överskottslikviditet hos kunderna, det som kallas räntenetto. 

Att aktiemarknaden inte tycks ta hänsyn till Savr känns igen från attackerna mot nätmäklarnas krångliga courtagemodeller som är kostnadsdrivande och för de flesta normalkunder, trots Avanzas slogan om “mer till dig mindre till banken”, betydligt sämre än flera alternativ. 

Nätmäklarnas handelsplattformar uppfattas helt enkelt som vassare och mer användarvänliga än de betydligt billigare alternativen. Kunderna är i praktiken inlåsta hos Nordnet och Avanza och märker eller bryr sig inte att de har valt de dyraste alternativen. 

Ett exempel är att den nederländska nätmäklaren Degiro, som lanserade sin handelsplattform för några år sedan i Sverige, inte riktigt lyckats slå sig in på den svenska marknaden trots att de erbjuder radikalt bättre courtagevillkor jämfört med de svenska nätmäklarna. Degiros plattform, som är betydligt enklare än vad nätmäklarna erbjuder, uppfattas som sämre. Detta trots att den levererar vad den lovar; extremt billig och enkel aktiehandel för aktiva privatkunder. En aktiv kund kan spara betydande belopp och därmed få bättre avkastning över tiden via lågprisalternativen. 

Ytterligare ett argument mot Savr som hörs i aktiemarknaden är att nätmäklarnas genomsnittskund uppskattar den “one-stop-shopping” som Avanza och Nordnet erbjuder, det vill säga att de kan göra alla sina affärer där inklusive pensionen. Savr erbjuder en investeringsplattform enbart för fonder. Att spararen får betydligt lägre avgifter räcker inte enligt resonemanget. 

Ändå är fondplattformen Savrs tillkomst ett bra och intressant initiativ att för att sänka kostnaderna för fondspararkollektivet. Marknaden är starkt koncentrerad, och i oligopolmarknader finns ingen vilja att sänka priset. Samtidigt är det lite märkligt att fondindustrin inte själva vidtagit åtgärder för att försöka behålla en större del av sina fondavgifter via ett branschsamarbete. Idag släpper de ju iväg ofta mer än hälften av sina avgifter till ett fåtal distributörer. Alternativt skulle enskilda fondbolag kunna öka sin direktförsäljning via rabatter till de kunder som väljer att köpa fonden den vägen. 

Det långsiktiga hotet växer ändå oundvikligen mot nätmäklarnas fina lönsamhet, Avanza redovisade 20 procents avkastning på eget kapital 2019. Savrs plattformsatsning visar att fonddistributionsmarknaden är i behov av förändringar ur ett kundperspektiv. Andra aktörer, bland annat storbanken Nordea, har gjort sin aktiehandel riktad mot privatkunder betydligt mer attraktiv och banken investerar för att komma ikapp när det gäller användarvänlighet.