Toppakademikern: ”Hittade på egna regler kring förmåner”

Karin Röding är tidigare generaldirektör och chef för Universitets- och högskolerådet. Hon har även varit rektor vid Mälardalens högskola och universitetsdirektör vid Karolinska institutet. Förra sommaren valdes hon till ordförande i Östersjöstiftelsen, som stödjer forskning om Östersjöregionen och Östeuropa vid Södertörns högskola. Åtta månader senare fick hon sparken, med hänvisning till att styrelsen hade tappat hennes förtroende – det rapporterar DN. 

Att styrelsens förtroende försvann berodde enligt henne själv på att hon trampade för många ömma tår.

– Jag är väl en typisk ämbetsman som vill ha ordning och reda, och jag försökte greppa verksamheten genom att ställa frågor och ville börja städa upp sådant som jag tyckte var rörigt, säger Karin Röding till DN.

För Realtid förklarar hon att hennes företrädare på ordförandeposten hittade på egna regler kring förmåner, och att stiftelsens udda tolkning av Skatteverkets representationsregler fick henne att ifrågasätta alltmer av det som hon upptäckte. Den placeringsdelegation som bestämmer var stiftelsen ska investera sina pengar hade exempelvis otydliga regler kring handel i egen räkning.

– Något som förvånade mig var att placeringsdelegationen inte hade någon jävspunkt på sina dagordningar, men jag förstod ju senare att det berodde på att flera i delegationen ägde aktier i samma bolag som stiftelsen placerade i, säger Karin Röding till Realtid.

Ordförande för placeringsdelegationen var fram till årsskiftet Lars Haikola, som också är en tung akademiker och före detta universitetskansler. Det var även han som var hennes företrädare på ordförandeposten för styrelsen.

Karin Röding förklarar eftersom placeringsdelegationen ingår i stiftelsen – där hon var ordförande – så föll det på hennes ansvar att ifrågasätta upplägget, och därför såg hon till att adjungera sig på delegationens möten under hösten.

– Det står i DN-artikeln att det fanns regler för handel i egen räkning, men de tillämpades inte för alla fem anställda utan enbart för två personer. När jag frågade varför inte fler personer än delegationen och kapitalförvaltarna tillfrågades om de ville köpa aktier i samma bolag som vi har ägarintressen i, ja då fick jag svaret att ’det är för komplicerat’. Man tar sig för pannan, säger Karin Röding, och fortsätter:

– Jag tog kontakt med en advokatbyrå som tittade på upplägget och sa att denna policy är ”en teknisk katastrof”. Handeln i egen räkning skulle även kunna ses som en beskattningsbar löneförmån, och även om inte upplägget i sig var olagligt så kändes det olämpligt. En bisyssla av stor dignitet fattade inte heller min företrädare beslut om, utan informerade bara styrelsen och la bara ärendet till handlingen. Till sist blev det väl alltför många ömma tår och feta plånböcker som jag trampade på, att jag helt enkelt fick sluta, säger Karin Röding till Realtid.