"Swedbanks taffliga och ovilliga hantering fortsätter"

Den första rapporten från brittiska Forensic Risk Alliance, som publicerades på fredagen, gav inte mycket vägledning för en omvärld om vad som egentligen har hänt och hur Swedbank har agerat i den nu ökända penningtvätten i Baltikum. Granskningen, som Swedbank först inte ville utföra och därefter gav till revisionsfirman EY – men som själva var indragna via sitt engagemang i Danske Bank – var visserligen begränsat till såväl innehåll och tid. Det gällde att identifiera om de 50 kunder som SVT:s Uppdrag Granskning hade spårat, är eller har varit kunder i banken. Rapporten skulle vara klar till bolagsstämman den 28 mars.

Den offentliga och ”välmaskade” (där uppgifter strukits över) rapporten visar att UG:s kunduppgifter stämmer, men ger inga svar på hur stora summor som det rör sig om. Det flitiga maskandet i rapporten måste ses som ett övertydligt försök från Swedbankledningen att påvisa att vad de tar på största allvar – före allt annat – är ”banksekretessen”. Genom att hänvisa till denna banksekretess har man kunnat ducka de flesta frågor och släta över tidigare lögner.

För en utomstående är det dock obegripligt att denna banksekretess förhindrar att man publicerar de aggregerade uppgifterna, som det samlade antalet kunder som identifierats, de transaktionsvolymer som det handlar om och under vilka år som dessa transaktioner har pågått.

Att Folksams ansvarige för ägarfrågor Carolina Malkow Lundberg till Dagens Industri dristar sig att säga: ”Det känns bra att den (utredningen, reds anm) är så omfattande som den är och att slutsatserna är så tydliga”, känns bara sorgligt. Hade hon sagt detta om ett bolag där inte Folksam är så djupt involverat? Trovärdighet, noll.

För det är obegripligt att FRA:s fortsatta utredning endast ska omfatta Uppdrag Gransknings uppgifter trots att även en intern utredning visar att penningtvätteriet varit långt mer omfattande.

Slutsatsen av publiceringen av fredagens rapport är att Swedbanks taffliga och ovilliga hantering av hela penningtvättsfrågan fortsätter. Att den bredare allmänheten och investerarkollektivet blivit ytterst tveksam till om bankens ledning och numera även styrelse verkligen vill lägga korten på bordet är högst förståeligt.

Det starkaste intrycket är att vd Bonnesen och styrelseordförande Idemark helt enkelt inte vill gå till botten med frågan. Det börjar bli allt för uppenbart att de är rädda för att de själva kommer att följa med.