Upprepade gånger läser jag i tidningarna om den höga tillväxten i Sverige. Det känns något surrealistiskt med tanke på att Sveriges tillväxt i BNP per person faktiskt är lägst av samtliga 28 EU-länder, skriver professor John Hassler i en gästkrönika.
Sveriges urstarka tillväxt lägst i EU
admin
Uppdaterad: 29 aug. 2018Publicerad: 29 aug. 2018
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
Utgångspunkten för mitt resonemang är den här grafen som visar hur BNP-tillväxten per person ser ut för EU:s 28 medlemsländer under åren 2017 och 2018. Sverige ligger längst ned till vänster, och har således lägst tillväxt av EU:s samtliga medlemsländer när den redovisas per person.
Tillvaxt2_small.jpg
Visst, tillväxt är inte allt och Sverige är ett fantastiskt land. Tillväxt enskilda år är inte särskilt viktigt. Jag jämför med många länder som är på väg ut ur en djup kris, med länder med lägre befolkningstillväxt och lägre utvecklingsnivå. Tillväxten i år blir nog lite högre än IMF:s vårprognos där jag hämtade siffrorna. Men den ekonomisk-politiska diskussionen borde handla om varför tillväxten är så låg, inte om vem som ska ha äran för den höga tillväxten.
Att Sverige har så låg tillväxt kan säkert vara en nyhet för många, men en viktig sådan. Det är viktigt att ha rätt utgångspunkter när man diskuterar tillväxt, men det är lika viktigt att vara försiktig så att man inte drar förhastade slutsatser.
Här är några punkter att tänka på i den diskussionen:
1. Välståndet i ett land styrs av de sammanlagda inkomsterna i förhållande till storleken på befolkningen – det vill säga BNP per person.
2. Skilj på tillväxttakt och nivå. Sveriges tillväxttakt i BNP per person var enligt IMF lägst i EU förra året. Samma år var BNP per person fjärde högst i EU – bara Luxemburg, Irland och Holland hade högre sammanlagda inkomster per person.
ANNONS
3. Tillväxttakten enskilda år är inte väsentlig, oavsett om den är hög eller låg. Om däremot ett land under många år eller decennier har lägre tillväxttakt än andra får det konsekvenser. 2 procent lägre tillväxt ett år betyder nästan ingenting, men om ett land växer med 2 procent mer än ett annat under 35 år blir det dubbelt så rikt.
4. Det är omöjligt att dra slutsatser om den långsiktiga tillväxten genom att titta på enskilda år. För att kunna se sådana tendenser måste man ta genomsnitt över längre perioder.
I figuren nedan visar jag tillväxten i BNP per person i hela EU (EU-28), EU innan utvidgningen (EU-15) och Sverige. Kurvorna visar det nioåriga genomsnittet varje år (fyra år bakåt och fyra år framåt).
ANNONS
Tillvaxt1_small.jpg
I grafen ser vi att:
i) Sveriges tillväxt var sämre än EU-15 under 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet.
ii) Efter reformerna på 1990-talet var svensk tillväxt högre än EU-15.
iii) Prognoserna framöver innebär lägre tillväxt i Sverige än EU-15, men inte dramatiskt mycket sämre.
iv) Hela EU har högre tillväxt än gamla EU. En förklaring är ”upphinnarfaktorn” bland de nya medlemsländerna. Ett mindre rikt land kan genom att förbättra sina institutioner (bland annat gå med i EU) öka tillväxten och på sikt komma ikapp de rikare länderna.
5. Sverige (och en hel del andra länder) har långsiktiga tillväxtproblem. Dessa har mycket lite att göra med invandrings- och flyktingpolitiken. Det är visserligen rent mekaniskt sant att om många människor kommer till Sverige och det tar tid för dem att få jobb, så har det en tillfälligt negativ effekt på tillväxten i BNP per person (effekten på täljaren är mindre än den på nämnaren). Ett land med högre befolkningstillväxt måste också anpassa sig till det, särskilt gäller det utbildning, bostadsmarknad och arbetsmarknad. Men att Sveriges tillväxtproblem skulle lösas av att gränserna stängs är rent nonsens.
6. Jag tror de flesta bedömare i stora drag ser var Sverige behöver reformeras för att tillväxtförutsättningarna ska förbättras. Det handlar om att:
a) Skolan måste fungera bättre och ge alla goda förutsättningar oavsett bakgrund. Kvaliteten måste öka i högre utbildning och fortbildning.
b) Skattesystemet behöver effektiviseras utan att göra det mindre rättvist (bland annat lägre skatter på arbete och högre på kapital).
c) Bostadsmarknaden måste tillåtas fungera och byggkostnaderna bli lägre.
d) Trösklarna på arbetsmarknaden måste bli lägre så att också människor med lägre kompetens och erfarenhet kan hitta ett jobb.
e) Produktiviteten kan och måste öka i byggsektorn och andra sektorer som inte utsätts för tillräcklig utländsk konkurrens.
ANNONS
John Hassler
professor vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet. Ordförande i Finanspolitiska rådet åren 2013-2016.
Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
