"Sverige riskerar att bli ett underleverantörsland"

I rapporten ”Kinas globala investeringar: Ekonomiska verktyg för politiskt inflytande?”, utgiven av Fri Värld/ Kristna Sandklef, beskrivs kinesiska statens betydande aktiviteter för att stödja det kinesiska näringslivet. Här framgår med vilken påtaglig kraft som kinesiska staten är engagerat i näringslivets utveckling genom olika åtgärder.

I en debattartikel av Ratioforskarna Christian Sandström,  Nils Karlsson, Karl Wennberg och i deras bok ”Innovationspolitik för tillväxt” framgår bland annat att svenskt företagsstöd och näringspolitik som genomförts under flera regeringar har haft  liten eller ingen effekt.

Jag är medveten om att Fri Värld och Ratio kan anses ha politisk agenda, men jag menar att det inte skymmer helhetsbilden som refereras till här ovan. Ett kvitto i bärkraften i helhetsbilden är att Sverige i Bloomberg Innovation Index 2019 halkat ned från plats 2 till plats 7. Permanent trend eller tillfälligt får framtiden utvisa.

Ett annat kvitto är dominansen av asiatiska expansiva internationella företag inom skeppsbyggnad, elektronik generellt, mobiltelefoni, kameror, klockor, bilar med mera. Produkter som i hög grad kombinerar och baseras på design och avancerad produktionsteknik, forskning och utveckling. Därtill kommer bland annat asiatisk rymd- och vapenteknologi som har gränssnitt med näringspolitiken.

Jag menar att i Kina och andra asiatiska länder, men även i länder som Tyskland, så påverkar staten med kraft näringslivets utveckling. Med aktivt stöd på olika sätt och i nära samverkan med näringsliv, företrädare för anställda och utbildningsväsendet.

Vad baseras då statens påverkan på? Som jag tolkar det baseras det just på näringspolitiken i berörda länder. Den utvecklas och omprövas kontinerligt, implementeras kraftfullt i hög hastighet. Kraften består, oavsett regeringsskifte eller personskifte i statsledningen. Tjänstemän längre ner i systemet, regionalt och lokalt, utgör del av kraften, ofta centralt styrda med centralt uppställda mätbara mål.

Sammantaget skapas förutsättningar för asiatiska och tyska företag genom berörda länders näringspolitik att i allt högre takt fortsätta utvecklas till betydande internationella aktörer. Tillväxten medger ökande inhemsk ekonomisk levnadsnivå.

Slutsatsen av nämnda rapporter och vad vi praktiken kan betrakta av asiatisk och tysk näringspolitik i form av expansiva asiatiska och tyska företag, speglar enligt min mening brister i svensk näringspolitik.

Min hypotes att bristerna kan förklaras i exempelvis för långsamt tempo i utrednings- och genomförandeförmåga/implementering, oförmåga/ovilja till näringspolitiskt nytänkande i tillräckligt hög grad, bristande styrning i genomförande och snabb uppföljning av näringspolitikens resultat centralt gentemot implementeringen av näringspolitiken regionalt och lokalt, otillräcklig och för långsam integration mellan statens näringspolitik, näringsliv, företrädare för anställda och utbildningsväsen.

Statsminister Stefan Löfven (S), näringsminister Ibrahim Baylan (S), näringsutskottets ordförande Lars Hjälmered (M), vad gör ni nu konkret  för att kraftfullt inom ramen för EU:s regelverk möta upp näringspolitiken som förs i de asiatiska länderna och i Tyskland? Innehåll, implementering centralt, regionalt och lokalt? Förväntat resultat, tidplaner? När syns resultat i statskassan?

Det behövs ytterligare miljardbelopp till sjukvård, försvar, utbildning, integration, forskning, rättsväsen. Ekonomiska medel som genereras av näringspolitikens resultat.

Peter Tovman
Ek. lic
Medlem Moderaterna Stockholm, liberal

Källor:
Innovationspolitik för tillväxt, Ratio, 2018
Kinas globala investeringar: Ekonomiska verktyg för ekonomiska investeringar?
Näringspolitiken skapar bidragsentreprenörer, 18 december 2018