Sverige behöver fler tillväxtföretag

Studier finns som visar att snabbväxande företag står för ett oproportionerligt stort bidrag till ekonomisk tillväxt och ökning av sysselsättningen med mera. Men de visar även att snabbväxande företag inte är snabbväxande flera år i sträck. Sålunda, Sverige behöver fler tillväxtföretag, varvid de snabbväxande företagen utgör en viktig delgrupp.

Dåtidens och nutidens tillväxtföretag

En historisk tillbakablick visar att dåtidens tillväxtföretag i regel hade många anställda. Ofta fanns tillverkande verksamhet i företagen, som var personalintensiv. Vi minns varvsindustrin, tekoindustrin, delar av bilindustrin, läkemedelstillverkning och tryckerier med flera.

Sverige behövde relativt sett inte så många tillväxtföretag för att nå en hög ekonomisk tillväxt per capita och sysselsättningsnivå. 

Vår tids tillväxtföretag är däremot av annan karaktär. De är ofta kunskapsföretag och teknikintensiva. Antalet anställda per tillväxtföretag behöver inte vara så omfattande. 

Somliga tillväxtföretag har delar eller merparten av sin verksamhet i andra länder eller underleverantörer utomlands. I Sverige blir det då närapå enbart den juridiska personen kvar, med ett fåtal anställda. Andra tillväxtföretag, när de kommit en bit på väg, avyttras. Verksamheten har då en tendens att drivas i andra länder, beroende på vem köparen är.

För få tillväxtföretag – finansiella hinder

Sverige måste således ha fler tillväxtföretag och snabbväxare som genererar samhällsekonomisk tillväxt för Sverige och arbetstillfällen. Men varför har vi då så pass få tillväxtföretag?

Jag menar att svaret i huvudsak kan sökas på den finansiella sidan.

Att expandera kräver i regel finansiella muskler. Vänder sig företagets ägare till en bank krävs säkerheter, något som företaget inte alltid kan erbjuda. Då måste ägaren ställa upp med privata säkerheter, vilket innebär en hög privatekonomisk risk. Varför ta risken att växla upp företaget till ett tillväxtföretag till priset av utökade banklån, mer leverantörsskulder och fler anställda, om företaget utvecklas i den takt som ägaren är nöjd med?

Att ta in externa ägare är givetvis en möjlighet, men då riskeras friheten, att någon annan kan ta makten i företaget genom avtalet med finansiären. Många företagare, kanske flertalet, har valt att bli företagare för just friheten. 

Expansionen kan misslyckas varvid det kan bli ekonomiskt kännbart både för företaget och ägare. Varför ta risken att expandera? Handlar det om att bli rikare? Det är inte säkert att ägaren blir lyckligare av det. Möjligheten måste vägas gentemot risken.

Att komma till familjen och säga: “nu är hem och ekonomisk trygghet förlorat på grund av försöket att expandera företaget misslyckats”, är ingen höjdare. 

Vi måste också skilja på i vilken livssituation ägaren befinner sig i. En yngre ägare har kanske ännu inte hunnit binda upp sig ekonomiskt med bostad och barn etc. Då kan riskbenägenheten vara högre. 

Stöd för mina tankegångar kring företagets finansiering som hämsko för fler tillväxtföretag finner jag i publikationen ”Finansiering för tillväxt och Jobb”, publicerad av Företagarna.

Vad är då Lösningen? Lösningen finns redan. Två statliga utredningar har presenterat bra förslag. (De båda utredningarna ”Entreprenörskap” respektive ”En fondstruktur för innovation och tillväxt”).

En del är nya förslag, andra sedan tidigare kända förslag som dammats av. Några av förslagen är utvidgat investeraravdrag och förändrade skatteregler för personaloptioner. Vidare är nu en översyn av möjligheter för ett garantisystem för företagsutlåning på gång. 

Rikspolitikens maskineri för långsamt

Varför tar det då så lång tid i det operativa genomförandet? Somliga förslag av de nämnda har funnits sedan tidigare på den politiska agendan. Min hypotes är att svaret måste sökas i det politiska systemet på riksdagsnivå.

Här finns dels ideologiska skillnader. Dels även en som jag uppfattar det långsam politisk beredningsprocess för att lotsa igenom beslut på riksnivå. Beredning ska ske på departement, i utskott, förhandlingar mellan regering och opposition genomföras, och så ska dessutom kanske ett remissförfarande till ovanpå det.

Inom respektive politiskt block kan det därutöver finnas interna meningsskiljaktigheter som bromsar nödvändiga reformer och åtgärder.

För Sveriges ekonomiska tillväxt och befintliga och blivande tillväxtföretag är den politiska beslutsprocessen mindre gynnsam, om min hypotes har bärkraft. Egentligen är jag tämligen säker på att hypotesen beskriver verkligheten.
Beslutsprocessen i rikspolitikens maskineri tar för lång tid och det blir inte alltid så mycket kvar av de goda intentionerna när alla parter sagt sitt. Viktiga beslut för att landet ska få fler tillväxtföretag riskerar att fördröjas och vattnas ut.

Dags att agera

Regering och opposition måste sätta sig ner, nu eller direkt efter valet, och snabbt förhandla fram åtgärder som de vilka ovan berörts, i en pragmatisk och konstruktiv anda, lotsa igenom dem gemensamt i rask takt i riksdagen, och tillse att åtgärderna förverkligas operativt.

Nu handlar det om att Sveriges ekonomiska tillväxt ska växa per capita. En nyckel för detta är fler tillväxtföretag. I annat fall blir vi alla förlorare.

Peter Tovman
ek. lic.