"Svenska företag måste vakna upp"

Ett av de starkaste försäljningsargumenten som Sverige ofta för fram gentemot utländska investerare är landets avsaknad av korruption. Det påståendet håller dock på att bli ifrågasatt efter att flera svenska företag under de senaste åren blivit anklagade för att vara inblandade i korruption utomlands.

Sverige uppfattas allmänt utomlands som ett land där affärer bedrivs enligt regelverket. Grunden till det är en lång tradition av medborgerlig rätt till insyn i de offentliga myndigheterna och en stark tilltro till staten.

Transparency Internationals årliga korruptionsmätning inom offentlig sektor har också stärkt Sveriges position som ett av de minst korrupta länderna i världen. Sverige rankades trea 2015 och har aldrig hamnat lägre än sexa sen studien påbörjades 1995.

Tittar man dock närmare på svenska företags inblandning i korruption utomlands blir dock bilden en annan. I 2015 års studie kännetecknade Transparency International Sverige som ett av de länder med lägst korruptionstolerans bland företagen på hemmaplan men som samtidigt har hög förekomst av korruption när de bedriver sin verksamhet utomlands. Transparency International hänvisar till ett antal uppmärksammade artiklar i media under de senaste åren där utländska dotterbolag av svenska företag anklagats för att ha utfört korrupta handlingar, som t ex tagande av muta. Även om den här sortens händelser knappast är ett nytt fenomen inom det svenska näringslivet (exempelvis Boforsaffären 1986) är dess aktuella omfattning anmärkningsvärd. Den senaste tidens anklagelser mot Svenska företag har omfattat ett antal internationellt välkända namn inom tele-, byggnads- och elsektorn i länder som Kina, Brasilien och Uzbekistan.

Problemet som uppstår när multinationella svenska företag ska försöka bekämpa korruption lika effektivt utomlands som på hemmaplan beskrivs vanligen med utrycket ”motsatt naivitet”. Det innebär att när ett bolag har sitt huvudkontor i ett lågriskland (som Sverige) är sannolikheten stor att kompetens och beredskap saknas i företaget för att upptäcka korruption och muta i det högriskland där det också är verksamt.

Den ”motsatta naiviteten” inom det svenska näringslivet utvecklades under en lång tid fram till år 2012 på grund av den tandlösa svenska mutlagstiftningen. Mutbrott utomlands krävde då uppsåt till bestickning, vilket var svårt att bevisa, framförallt när mutan utförts av en försäljningsagent eller annan affärspartner och inte företaget självt.

Det kryphålet håller nu successivt på att täppas till. Skarp kritik från OECD skärpte den svenska Brottsbalken 2012. Den omfattar numera också ”vårdslös finansiering av mutbrott”, exempelvis när en näringsidkare på grund av bristande kontroll finansierar mutbrott som genomförs av en anlitad företrädare. Korrupta handlingar utförda av multinationella företag riskerar också leda till åtal under andra länders mutlagsstifningar där företaget är verksamt, framför allt den amerikanska lagstiftningen Foreign Corrupt Practices Act (FCPA).

Svenska multinationella företag måste därför se de stora riskerna med att fortsätta på den ”motsatta naivitetens väg” och snarast införa rutiner mot korruption och mutor inom koncernen. Tre områden presenterar möjlighet till förbättring. För det första måste det svenska näringslivet skapa en stark efterlevandekultur som genomsyrar hela verksamheten. Detta genom ett införande av ett globalt complianceprogram med klara regler och tydliga processer inom alla de områden som på något sätt kan vara känsliga för korruption, till exempel representation av tjänstemän. Complianceprogrammet måste förankras på styrelsenivå och följas upp regelbundet genom fortbildning och kontroll.

Huvudkontoret måste också spela en aktivare roll i styrning och ansvar över sina utländska dotterföretag. Vissa bolag föredrar att ge sina dotterbolag en hög grad av självständighet för att undvika omfattande rapporteringskrav. Den senaste tidens korruptionsskandaler visar dock faran med ett sådant tillvägagångssätt då styrelsen för flera företag medgivit att den haft lite eller ingen insikt i de korruppta handlingar som förekommit i deras företag i andra länder. För att slippa det problemet måste svenska bolag ta kontrollen över de områden som lätt kan råka ut för korruption inom högriskländer, till exempel granskning av affärspartners och avstämning av kontantbetalningar.

Slutligen kräver en effektiv korruptionsbekämpning ett starkt whistleblowing-system. I åtminstone ett av de misstänkta korruptionsfallen hade företagsledningen tidigare kännedom om den påstådda korrupta handlingen genom en intern whistleblower men valde att inte utreda fallet vidare. För att ett whistleblowing-system ska kunna vara verksamt krävs det att alla anklagelser granskas sakligt och oberoende, oavsett vem som är föremål för anklagelsen, och att tillräckligt skydd ges till whistleblowern både före och efter processen.

Sverige kan med rätta vara stolt över sin goda renommé som investeringsland. Eftersom korruptionsbekämpning utvecklats till ett växande globalt problem måste nu svenska företag vakna upp och börja införa tydliga rutiner mot korruption och mutor inom hela koncernen för att det goda och värdefulla anseendet som ett antikorrupt svenskt företag åtnjuter ska kunna bibehållas.

Victor Rudebeck, Senior konsult på Control Risks