Stureplansprofilernas krogrecept – besk eftersmak för investerarna

I restaurangvärlden är de kändisar – Filip och Daniel Güven som via Brasseriegruppen driver restauranger som Prinsen, East, Pontonen och Villa Godthem. 

Tillsammans med Melker Andersson – en av Sveriges mest meriterade stjärnkockar, känd från tv och för att ha startat restaurangen Fredsgatan 12 – skulle de etablera Sveriges första ekologiska snabbmatskedja.  

Med på tåget var också Stefan Lidström, grundare av det ekologiska restaurangkonceptet Baton Rouge och matmarknaden Paradiset.  

Tanken var att det nystartade bolaget DFG Fast Food skulle förvärva Brasseriegruppens restauranger Bar Burger i Kungsträdgården samt Café Lavazza på Norr Mälarstrand. Bolaget skulle också köpa sju Vigårda-restauranger av F12-gruppen som bildades 2012 av bland andra Melker Andersson.  

Restaurangerna skulle sedan successivt konverteras till ett ”helt ekologiskt och tillsattsfritt koncept med fokus på hållbarhet och skalbarhet (…)”. 

Enligt ett memorandum som Realtid tagit del av skulle man finansiera projektet genom att skjuta till 19 miljoner kronor i eget kapital som en krockkudde. Dessutom skulle man låna upp 45 miljoner kronor via obligationslån som Nord Fondkommission skulle arrangera. Avkastningen var lockande höga 9 procent.  

Den ekologiska snabbmatskedjan skulle alltså sjösättas genom att man lånade in pengar till ett nystartat bolag för att sedan köpa restauranger av sig själva. Filip och Daniel Güven med Brasseriegruppen och Melker Andersson med F12-gruppen satt alltså på båda sidor – på den köpande och säljande sidan – med andra människors pengar på förhandlingsbordet. 

Enligt marknadsföringsmaterialet som Realtid tagit del av skulle Brasseriegruppens restauranger Bar Burger Café i Kungsträdgården samt Café Lavazza på Norr Mälarstrand i Stockholm köpas för 15 miljoner kronor.  

45 miljoner kronor skulle användas till att köpa Melker Anderssons sju Vigårda-restauranger.  

Men när obligationslånen tagits in, vilket skedde 2019, infriades inte löftet om att skjuta till eget kapital om 19 miljoner. Istället användes bara obligationslånet på 45 miljoner till att köpa restaurangerna av Brasseriegruppen och F12-gruppen. 

Vigårda Holding, som köptes till 90 procent, var då inte en restauranggrupp i toppform. Omsättningen under 2018 hade backat med 8 procent, landat på 97 miljoner kronor med en tung förlust på 7 miljoner. Det egna kapitalet uppgick till endast 3 miljoner.  

Bolaget Onalim, som innehöll de restauranger som Brasseriegruppen sålde, hade visat röda siffror på sista raden sedan 2015.  

Ohållbar situation – innan corona-pandemin 

Eftersom grundarna endast stoppade in en halv miljon kronor i aktiekapital – och förlusten för första räkenskapsåret 2019 uppgick till 5,9 miljoner – låg DFG Fast Foods egna kapital på minus redan vid årsskiftet 2019/2020.  

”Som framgår av årsredovisningens balansräkning så är det egna kapitalet negativt. Eftersom bolagets styrelse anser att det har funnits betydande övervärden i aktier i dotterbolag så har ingen kontrollbalansräkning upprättats då det aldrig har funnits skäl att anta att det egna kapitalet är förbrukat”, skrev bolaget i en kommentar. 

Resultatet från andelar i koncernen – alltså restaurangerna – uppgick till noll och räckte inte till att betala räntorna på obligationslånet som på årlig basis skulle uppgå till drygt 4 miljoner.

Redan innan corona-pandemin slog till i mars 2020 såg alltså situationen ohållbar ut. Och under våren fick investerarna en kallelse till ”skriftligt beslutsförfarande”. Grundarna förklarade att bolaget befann sig i en likviditetskris och att de inte klarade av lånen. Därför bad de obligationsinnehavarna att gå med på att konvertera huvuddelen av obligationerna till preferensaktier.  

Investerarna befann sig här i en rävsax. Den utlovade krockkudden i form av eget kapital existerade inte och obligationsinnehavarna accepterade en uppgörelse som gick ut på att de fick en återbetalning på 5 miljoner kronor samtidigt som lån på 30 miljoner kronor konverterades till preferensaktier.  

Två dagar före julafton 2020 kom nästa kalldusch. Då skickade Nord Fondkommission ut ännu en kallelse till skriftligt beslutsförfarande.  

Under galgen 

Av den framgår att bolaget måste låna mer pengar för att förhindra en konkurs. Och den tilltänkta kreditgivaren är inte intresserad av att låna ut pengar så länge DFG Fast Foods har utestående lån – det vill säga obligationslånen. 

Alltså ber huvudägarna Filip och Daniel Güven att obligationsinnehavarna ska gå med på att konvertera det som återstår av deras fordran.  

Under galgen ger investerarna med sig. Det innebär att – av de 45 miljoner som de lånade in till bolaget med löften om en ränta på 9 procent – har de fått tillbaka 5 miljoner. Resten har blivit preferensaktier av oklart värde.  

I ett mejl till Realtid skriver Filip Guvén: ”På grund av effekterna från coronapandemin har obligationslånet efter beslut från fordringshavarna rekonstruerats.” 

Men redan innan pandemin låg alltså DFG Fast Foods egna kapital på minus.  

Dotterbolagen i rekonstruktion 

I och med att investerarna accepterat preferensaktier har de inte bara gett upp sin rätt till 9 procents ränta – utdelning får de bara om det finns utrymme för det. De har också förlorat de säkerheter som låg till grund för obligationslånen. Vid en konkurs är det de nya långivarna som har chans till utdelning.  

Och att döma av årsredovisningen för 2020 är sannolikheten för att de får tillbaka sina pengar liten. 

Vid årsskiftet 2020/2021 hade obligationslån om 30 miljoner hunnit konverteras. Men eftersom årets resultat hade rasat från minus 5,3 för 2019 till minus 23 miljoner för 2020 så uppgick det egna kapitalet till endast 1,6 miljoner. Omsättningen landade på lite drygt 1 miljon.  

Under punkten ”väsentliga händelser” skriver styrelsen: Som framgår av bolagets balansräkning överstiger de kortfristiga skulderna bolagets kortfristiga tillgångar. Detta föranleder en risk att bolaget inte kommer att kunna realisera sina tillgångar i takt med att skulderna förfaller.” 

I juni 2021 ansökte och beviljades också dotterbolagen Vigårda Avenyn, Vigårda Kungsgatan, Mejan, Vigårda MOS, Vigårda Vasagatan 14, Vigårda Vasagatan 44 samt Onalim med restaurangen Bar Burger Café, företagsrekonstruktion.   

Realtid har ställt frågor till Filip Guvén om hur han ser på bolagets framtid och om det faktum att villkoren i memorandumet inte ser ut att stämma med efterföljande transaktioner. Han har dock inte återkommit.  

Nord lägger locket på 

Realtid har förgäves försökt att kontakta Nord Fondkommission som arrangerade obligationerna, sålde dem och dessutom fungerade som säkerhetsagent med ansvar för panterna. Nord har dock varken svarat på telefonsamtal, sms eller mejl.  

Nord Fondkommission tillhandahåller heller ingen information om defaulter, skriftliga beslutsförfaranden eller nyheter avseende de emitterande bolagen till media eller allmänhet på sin hemsida eller någon annanstans.  

Realtid har sökt Melker Andersson via F12-gruppen utan resultat.