Stödpaketen bäddar inte för uppgång i guld

Resonemangen bakom den positiva synen känns igen. Guldet anses fungera som ett skydd mot inflation och irrationellt beteende på aktiemarknaden. Det ledande regeringar och centralbankerna sysslar med nu kommer att förvrida valutarelationer och skapa inflationsimpulser längre fram hävdar anhängarna till den gula metallen. 

I år har fanklubben, sekten är kanske ett bättre epitet, fått vatten på sin kvarn: Guldpriset har klättrat 11-12 procent i år till den högsta nivån på åtta år. Samtidigt har det breda amerikanska aktieindexet S&P-500 fallit runt 10 procent 2020. Anhängarna gnuggar förstås händerna och tycker att de har fått rätt i sina spådomar.  

Enligt affärstidningen Financial Times har den gigantiska hedgefonden Elliott Management, baserad i New York, en betydande position i guld. Företrädare för fonden hävdar att guldet är världens mest undervärderade tillgång. Det låter mer som en besvärjelse från en forntida druid och ett försök att driva på priset ytterligare snarare än en välunderbyggd analys av prisbildningen. 

Guldets värde går inte att räkna fram i någon excelmodell utan är mer ett uttryck för en ögonblicklig och subjektiv bedömning av marknaden, vilket idag betyder att det går att köpa och sälja guld för omkring 1 700 dollar per troy ounce (drygt 31 gram). 

En investering i guld ger, till skillnad mot finansiella tillgångar som aktier och företagsobligationer, inget löpande kassaflöde och därför går det inte att värdera guldet. Guld har inte heller, till skillnad mot andra viktiga metaller, något speciellt industriellt användningsområde (förutom smycken). 

Det gör att guldet inte heller påverkas av konjunkturella faktorer som till exempel koppar, nickel och zink. Där går det att spekulera i bristsituationer och kommande förändringar i efterfrågan. Att guld, trots detta, betingar ett högt pris bottnar också i att ungefär en fjärdedel av världens guld kontrolleras av centralbankerna och att det finns relativt lite guld (skulle allt guld ovan jord smältas ner motsvarar det enligt Warren Buffet en kub med sidan 20 meter).   

Därför går guldhandeln att likna vid en finare kvalitetskonstauktion där prisbildningen är subjektiv och där köparen hoppas att konstnären skall bli allt mer populär med tiden. Ett år kostar ett verk av den franske konstnären Edgar Degas 2 miljoner kronor. Nästa gång samma tavla kommer ut till försäljning är priset 2,5 miljoner för att ett par år senare kosta 1,5 miljoner. Det “höga” priset är en funktion av en bristsituation och konstnärens popularitet.  

Det har historiskt funnits viss en korrelation mellan guldpriset och den stigande inflationsutvecklingen, men det är tveksamt om de extrema räddningsåtgärderna vi ser idag leder till stigande inflation. Hittills ser det snarare ut som vi borde vara rädda för deflation. Skulle räddningsförsöken misslyckas och/eller att viruspandemin återigen tar fart är det nog bättre att investera sina pengar i ett par kycklingar och en ko än den gula metallen.