Spänningen stiger inför hovrättens dom i Allramålet

Allra-målet är välbevakat i medierna sedan flera år och trots att många spådde motsatsen så blev det en helt friande dom i tingsrätten.

Hovrättsförhandlingarna avslutades den 1 juni efter fyra dagar med slutpläderingar. Båda sidor lade fram ny bevisning och slipad argumentationen sedan den första rundan. Åklagaren och Pensionsmyndighetens ombud menade att det bara finns en tolkning av det åtalade händelseförloppet våren 2012 (då Allra hette Svensk fondservice) och det är att de åtalade varit del av en brottsplan med målet att berika sig själva.

Försvaret var å sin sida var ännu mer övertygade än i tingsrätten om att bevisningen inte håller måttet och menade att motpartens nya expertvittnen snarast talade till de åtalades fördel om de alls har någon relevans.

Advokat Patrik Kalman, som lett Pensionsmyndighetens arbete i både tingsrätt och hovrätt, talade om en brottsplan som ”manifesteras och lyser igenom på flera platser i bevisningen”. Han tryckte på att målet kan förstås enbart med utgångspunkt i sunt förnuft och vad som är normalt agerande på finansmarknaden.

Det handlar om arvodet till arrangören Oak Capital efter pensionsfondernas investeringar i två warranter i maj 2012, pengar som senare till stora delar hamnade hos Allra-grundarna. Kalman radade upp en serie händelser och dokument som han menade tydligt visar att parterna har en gemensam plan – men att de också var rädda för att bli blåsta av varandra – vilket kedjan av avtalsutkast, avtal, mejl och affärshändelser ska tolkas som.

Enligt Pensionsmyndigheten och åklagarsidan är det klarlagt att fonderna kunde köpt in warranterna utan att betala Oaks arvode. Detta är nyckelfrågan i målet.

Åklagare Thomas Hertz och Pensionsmyndigheten valde att komma med mycket korta repliker sista förhandlingsdagen. Pensionsmyndigheten kommenterade inte sakfrågorna ytterligare men underströk att de anser att Allra Pension finansierat en del av Alexander Ernstbergers försvar. De hade sedan tidigare begärt att Allra inte ska få full täckning för sina kostnader vid en friande dom.

Åklagare Hertz invände kort mot att försvararsidan försökt att tolka och snäva in gärningsbeskrivningen på ett missvisande sätt. Han menade att de åtalades ”förhållande till kapitalet i pensionsfonderna” kan tolkas brett när det gäller den förtroendeställning som förevarit.

Just frågan om förtroendeställning vid fondförvaltning saknar prejudikat i svensk rätt. I pläderingarna kring trolöshet hänvisade parterna till ett utslag i Högsta domstolen från 1983 som båda sidor hävdade talade till deras fördel. Även det ursprungliga betänkandet från Straffrättskommittén 1940 nämndes. Tingsrätten kom å sin sida fram till en egen tolkning som försvaret sågade och som åklagarsidan heller inte verkade helt nöjd med då domen blev friande.

I ett mål som redan på förhand var laddat var det efter rundan i hovrätten lätt att konstatera att insatserna höjts ytterligare, framför allt för staten som ju måste vända på matchen helt för att gå segrande ur striden.

Åklagaren har begärt häktning innan dom om hovrätten beslutar att utfallet ska bli fällande. Två dagar före domslutet som kommer nu på torsdag har ännu ingen häktning skett – det kan ge en viss indikation på hur domen blir.

Realtids Per Agerman skrev i en kommentar i när hovrättsförhandlingarna avslutades i början av juni:
– Slutar det med ännu en tydligt friande dom skulle det betyda ett svidande nederlag för staten – och att epitet ”Allra-skandalen” får en helt annan innebörd.

Parallellt med brottmålsförhandlingarna i Svea hovrätt har Allra-målet fått en avstickare hos förvaltningsrätterna i form av frågan om rätten till partsinsyn i Pensionsmyndighetens utredning. Pensionsmyndigheten hävdar att man som målsägande inte har någon skyldighet att lämna ut handlingar medan Allra-lägret, företrätt av den åtalade grundaren Alexander Ernstberger, hävdar motsatsen.

I maj kom Kammarrätten i Stockholm fram till att Ernstberger har rätt till partsinsyn gällande handlingar som rör ”framtagande av bevisning i brottmålsprocessen”, det vill säga det underlag som kan jämföras med underlaget i åklagarens förundersökningsprotokoll och sidomaterial.

Pensionsmyndigheten har överklagat beslutet och dagen före midsommar lämnades det kompletterande underlag som ska få Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) att ge prövningstillstånd. Pensionsmyndigheten hävdar att det finns både synnerliga skäl och prejudikatsdispens som talar för att HFD ska pröva ärendet.

Alexander Ernstberger har ännu inte lämnat in något svar på Pensionsmyndighetens inlaga och det är inte känt när Högsta förvaltningsdomstolen väntas ta beslut i frågan om prövningstillstånd.

I början av juli lämnade Pensionsmyndigheten in en stämningsansökan till Stockholms tingsrätt mot UBS Third Party, som ingår i UBS med säte i Schweiz. Myndigheten kräver cirka 42 miljoner dollar av UBS Third Party Management Company SA.

– Vi lämnar in en stämningsansökan för att få tillbaka pengar som vi anser att pensionssparare och pensionärer har förlorat i samband med UBS Third Partys bristfälliga förvaltning av vissa pensionsfonder som tidigare fanns på Pensionsmyndighetens fondtorg, sa Pensionsmyndighetens chefsjurist Lena Aronsson, då i en presskommentar.

UBS Third Party var, trots avtal om delegering, ansvarigt för förvaltningen av fonderna i förhållande till Pensionsmyndigheten och ytterst de pensionssparare som valt fonderna, förklarade Pensionsmyndigheten i samband med att stämningsansökan lämnades in.