Spac "ett hot mot lönsamheten inom investment-bankernas corporate finance"

Den globala noteringsvågen av Spac-bolag når Stockholmsbörsen nu när investmentbolaget Bure sätter sitt goda namn på det nya och tomma mångmiljardbolaget Bure ACQ. Intresset tycks vara stort och ett antal “tunga” och avkastningshungriga investerare, bland annat spar- och försäkringsbolaget AMF och statliga fjärde AP-fonden, har garanterat att köpa 40 procent av bolaget. Bure själva kommer att kontrollera omkring en femtedel av antalet aktier i den lite märkliga börsnykomlingen. 

Sannolikt kommer aktien, emot all logiḱ då bolaget enbart innehåller kontanter, stiga i samband med noteringen. Dels för att riskaptiten är stor i aktiemarknaden och dels för att det omedelbart kommer uppstå spekulationer om vad som skall köpas. Många nya ägare kommer sannolikt snegla på Bures egen portfölj för att söka vägledning och “spekulationsbevis”. 

Företeelsen att bolag utan verksamhet men fulla av kontanter börsnoteras i syfte att förvärva ett eller flera onoterade målbolag har funnits ganska länge i USA, men antalet marknadsnoteringar har vuxit till en lavin under framförallt 2020 och i år. Hittills i år står Spac-bolagen för över hälften av allt nyemitterat kapital i New York. En gigantisk mängd kapital som jagar samma mål om högavkastande förvärv i den onoterade miljön. Fler än 75 nya Spac-bolag har äntrat den amerikanska aktiemarknaden 2021, vilket gör att det existerar över 400 Spac-bolag i New York. Ett olycksbådande tecken i tiden anser kritiker och olyckskorpar som pekar hotfullt på att börsen står i zenit. 

Visst kan det kännas som Spac-trenden är ytterligare ett tecken på att aktiemarknadsbubblan fylls på med än mer luft. Inte blir det bättre av att många välkända celebriteter är inblandade, till exempel basketikonen Shaquille O’neal. Liksom att musikprofiler gör rapmusik om förträffligheten med Spac-industrin.

”Att ett antal tunga institutioner är med på tåget visar att kostnaderna inte är orimliga för professionella investerare. De är ju vana vid ersättningsstrukturerna som gäller i riskkapitalindustrin. I det perspektivet framstår Bure ACQ som billigt.” 

I Burefallet handlar det dock om ett i högsta grad seriöst huvudmannaskap i form av företagsledningen i Bure och ett antal stora investerare. Det borgar för att investeringsprocessen kommer skötas professionellt och att det därför finns goda skäl för mindre investerare att hänga på, låt vara att Bureledningen vet att ta betalt för sina förvaltningstjänster. En rejäl del av emissionslikviden på 3,5 miljarder kronor äts upp av incitaments- och förvaltningsrelaterade kostnader under de 3 år Bure ACQ har på sig att hitta ett bra investeringsobjekt. Att ett antal tunga institutioner är med på tåget visar att kostnaderna inte är orimliga för professionella investerare. De är ju vana vid ersättningsstrukturerna som gäller i riskkapitalindustrin. I det perspektivet framstår Bure ACQ som billigt. 

I den svenska Spac-konstruktionen ACQ finns också några viktiga regler, som skiljer sig från det som gäller i USA. En skillnad är att inte hela emissionslikviden på 3,5 miljarder kronor slussas till ett konto, vilket är brukligt i USA, utan bara 90 procent. Resten är “rörelsekapital”. Investerare i ett amerikanskt Spac-bolag kan, om de ogillar förvärvskandidaten, begära inlösen på hela sin investering. I Bure ACQ är denna möjlighet begränsad till 10 procent av antalet aktier. Bures företagsledningen menar att detta snarare skall ses som ett slags minoritetsskydd, och att den bolagsstämma som skall föregå ett företagsförvärv blir en formalitet. Den som hoppat i båten får snällt sitta kvar helt enkelt. 

”Skillnaden mot riskkapitalbolagen är att Bure ACQ knappast kan arbeta med lika kraftfull finansiell hävstång som de renodlade riskkapitalisterna eftersom ACQ är noterat. Det krymper avkastningspotentialen och försämrar konkurrensläget för Bure, åtminstone i relation till den traditionelle riskkapitalisten.” 

Bure ACQ påminner om en riskkapitalfond där investeringsmandatet är fritt så till vida att det inte finns några uttalade kriterier för målbolaget eller målbolagen. Skillnaden mot riskkapitalbolagen är att Bure ACQ knappast kan arbeta med lika kraftfull finansiell hävstång som de renodlade riskkapitalisterna eftersom ACQ är noterat. Det krymper avkastningspotentialen och försämrar konkurrensläget för Bure, åtminstone i relation till den traditionelle riskkapitalisten. 

Förutsättningarna för Bure ACQ att lyckas är naturligtvis svårt att sia om. Det finns ett beprövat humankapital i Bure, men samtidigt blir sannolikheten för ett eller flera  värdedrivande förvärv mindre ju högre börsen klättrar. Den onoterade miljön där förvärvskandidaterna skall sökas är redan hårt uppvaktade av riskkapitalbranschen som söker kandidater till sina fonder och investmentbanker som jagar IPO-kandidater. 

Å andra sidan innebär Spac-konstruktionen att ett bolag som vill nå en aktiemarknadsnotering snabbt så är Bure ACQ ett bra alternativ. Noteringsprocessen kortas avsevärt och kostnaderna för ta plats på börsen blir betydligt lägre. Det är en lockande kombination för ett entreprenörsdrivet onoterat bolag som vill notera sin aktie. 

”Lyckas företagsledningen i Bure ACQ och eventuella efterföljare i Spac-trenden (det lär komma flera under 2021) är utvecklingen ett hot mot lönsamheten inom investmentbankernas corporate finance avdelningar som haft bråda och vinstrika dagar det senaste halvåret när många nya bolag sökt notering och nytt friskt kapital.”

Lyckas företagsledningen i Bure ACQ och eventuella efterföljare i Spac-trenden (det lär komma flera under 2021) är utvecklingen ett hot mot lönsamheten inom investmentbankernas corporate finance avdelningar som haft bråda och vinstrika dagar det senaste halvåret när många nya bolag sökt notering och nytt friskt kapital. Ledning och styrelse i Spac-bolagen gör ju sin egen due-diligence och värdering av förvärvskandidaterna.