Sov dåligt och bli President

Han berättar då om en hemflygande vän som får tag på sömnpiller modell knock-out i Thailand. Vännen sväljer dunderpillret ombord i samband med måltid och en GT. Jag återkommer till resultatet.

Sömnbrist är utbrett och god nattsömn en bristvara. Trots det pratar vi sällan om vår störda sömn. Eller om vår sömn överhuvudtaget. Märkligt med tanke på att vi tillbringar en tredjedel av våra liv sovande.

Det är något Matrix-artat över att vi varje dygn går in i ett passivt, kokongliknande tillstånd. Bortkopplade likt Dracula i sin kista ligger vi där i väntan på gryningens ljus (nåja, han hade vänt på dygnet). Dessutom utövar vi denna passiva medvetslöshet i en exklusiv möbel på en central plats i våra hem. Slöseri med dyrbar tid och utrymme kan man tycka. Man kan ju bli sömnlös för mindre.

Själv somnar jag lätt. Hustrun påstår att jag kan tystna mitt i en mening. På rygg. Hon ruskar mig lätt. ”Vadå…!? jag snarkar inte!”

Men alla är inte lika diskreta som hustrun. Eller överseende. Under en hotellnatt i Helsingfors i höstas vaknar jag av en kraftfull smäll i väggen. Det tar ett tag innan jag somnar om. Sedan händer det igen. Pang! följt av några ordentliga knackningar från rummet bredvid. En finsk röst mumlar något. Det blir inte mycket sömn för mig heller den natten.

Dagen därpå håller jag ett föredrag för finsk media. Jag är så trött och urlakad att jag lika gärna kunde ställt mig på scenen berusad. Jag är ”beside myself” som man säger, vid sidan om, inte närvarande. Jag vill bara tillbaka till hotellet och SOVA. Länge, djupt och ostört med finnen i rummet bredvid tryggt utcheckad.

För den sömnstressade finns numera ett antal appar som mäter din sömn på djupet, tvären och bredden. Risken är förstås att du drabbas av app-olepsy istället, mätningar måste ju följas av metoder. Vad hjälper annars mobilstatistik på dina få, ryckiga sömntimmar? Det är ju lika produktivt och upplysande som när arbetskollegan utbrister: ”Men Guuud va’ trött du ser ut!”

Vad svarar man på den? ”Tack, nu känner jag mig mycket piggare?”

Alltså; jag somnar lätt. Problemet är bara att jag vaknar lika lätt. Och det utan att någon dunkar i väggen. Ofta flyter jag upp till ytan vid fyratiden på morgonen. För tidigt för att gå upp och för sent för att garanterat somna om. Det är ju bara 2,5 timme till mobilens stegrande signal. Ingen bra app-statistik på den. Och om jag mot förmodan somnar om är jag en klubbad zombie när någon idiot plötsligt börjar spela harpa i sovrummet. Högre och högre dessutom.

I vårt samhälle är god sömn likställt med hälsa och oförstördhet. ”Att sova som ett barn” är åtråvärt och ett tecken på oskuld och ett rent sinne. Sussa sött är status och pressade politiker och offentliga personer i knipa påstår ofta – med mörka påsar hängande och de rödkantade ögonlocken ryckande – att de minsann sover gott om natten. Som barn faktiskt. Vilket i sig är motsägelsefullt eftersom just barn har en förmåga att hålla dig vaken i vargtimmen. Få perioder i livet är väl så in i märgen tröttande som just småbarnsåren.

Vill du hitta riktigt djup sömn måste du gå högre upp i åldrarna. Till tonåringarna. En bakfull sådan kan sorglöst sova bort en hel helg. Min pappa brukade storma in i mitt rum i ”ottan” på lördagen, dra upp rullgardinen med en smäll och vråla: ”Du sover bort ditt liv!” ”Fatte’klok, farsan, klockan är ju bara tre …”. ”På eftermiddagen ja!” Då inser jag att det faktiskt är dags att kliva upp. Nästa party är ju bara några timmar bort.

Senare i livet är det givetvis min tur att som tonårsfar att smälla rullgardin och gasta om livsslöseri.

Donald Trump skryter om sitt ringa sömnbehov och sina få sömntimmar. Runt fyra per natt. Det kan förklara mycket i hans beteende. Få klarar konstant sömnbrist utan att ta skada. En på miljonen brukar det sägas. De flesta behöver i snitt 7-9 timmars sömn av god kvalitet inklusive REM. Oftast har skryt av Trump-karaktär ett annat namn: Insomnia. Alltså oförmåga att komma till ro. Sådant kan leda till ett okontrollerat twittrande nattetid och i slutändan ett presidentämbete. Man får passa sig.

Vad hände med kollegans vän på flyget från Thailand? Jo, han vaknar 13 timmar senare vid landningen på Arlanda. Med lite matrester i munnen.

Ge mig ett sådant piller nu!

John Bark är prisbelönt tidningsformgivare, Creative Director för Realtid Medias nya content-, design- och kommunikationsbyrå RQ Partner och återkommande krönikör på Realtid.se.