Det är en rejäl byk som Uppdrag granskning har hittat. Att den är smutsig är i sig inte förvånande. Det som kladdar mest är däremot Swedbanks bortförklaringar. Därför sitter nu vd Birgitte Bonnesen löst, skriver Realtids Per Lindvall.
Sorti nästa för Birgitte Bonnesen
Mest läst i kategorin
Om SVT:s Uppdrag gransknings uppgifter om att Swedbank har varit behjälplig med att tvätta 40 miljarder kronor i Danske Banks gigantiska penningtvättshärva stämmer är det ytterligt besvärande. Swedbanks ledning har gång på gång försäkrat att de inte har varit involverade. Vd Bonnesen borde sitta löst.
För en utomstående är det inte förvånande att Swedbank, som är marknadsledande i Estland och resten av Baltikum, dras in i jätteskandalen runt Danske Banks etniska filial. Den senare anklagas ju för att under åren 2007–2015 ha genomfört suspekta transaktioner till ett bruttobelopp motsvarande runt 2 biljoner kronor. Att en del av detta också skulle ha gått genom Swedbanks konton måste ha en hög sannolikhet.
Den amerikanske finansmannen Bill Browder pekade redan i höstas indirekt ut Swedbank. Nordea utpekades direkt som motpart till en betydande del av de penningtvättsaffärer som slussats genom Danske Bank och som han har lyckats spåra.
– Jag skulle bli förvånad om vi inte hittar fler konton hos nordiska banker som fastnar i den här skandalen, som Bill Browder uttryckte sig i Financial Times i oktober.
Swedbanks ledning slog direkt ifrån sig den misstanken. De hävdade att de hade gjort en speciell undersökning av sina kunder och deras transaktioner med Danske Bank och inte funnit någon som helst koppling.
– Vi har kollat på alla de kunder som har kommit ut från Danske Bank. Det finns inga av dem som är eller har varit kunder hos Danske Bank, som Swedbanks VD Birgitte Bonnesen uttryckte sig i en rad medier vid samma tid.
Swedbank beskrevs ha en ”fundamentalt annorlunda affärsmodell” än Danske Bank. Det skulle hindra den typ av transaktioner som Danske Banks etniska filial sysslat med. Att Bonnesen var ansvarig för den baltiska verksamheten under åren 2011–2014 då tvätteriet ska ha varit i full gång gör inte hennes byk renare.
För nu är det exakt den kopplingen som Uppdrag granskning anser sig ha hittat. Att Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen vid samma tidpunkt gick ut och försvarade de svenska bankerna är heller inte särskilt smickrande, om penningstvättsuppgifterna stämmer.
För antingen ljuger de. Och då kan man inte ha förtroende för dem. Eller också uttalar de sig om något de inte vet, vilket heller inte är särskilt smickrande.
Och Swedbank är ett specialfall i det här sammanhanget. För man ska ha i åtanke att det var de svenska skattebetalarna som räddade banken under finanskrisen 2009 på grund av sina problem just i Baltikum. Hade inte Riksbanken och Riksgälden agerat ”lender of last resort” under den djupaste krisperioden så hade inte Swedbank överlevt eftersom de inte kunde refinansiera sina lån på annat sätt. En sådan ”nära döden upplevelse” borde ha ympat in en djupgående medvetenhet i banken om att man åtminstone måste följa lagen.
Samtidigt ger Swedbankskandalen perspektiv på Danske Banks katastrofala agerande. Det bör också ge en ordentlig tankeställare till de aktieägare som tycker att rabatten i banken nu tagit höjd för ett rejält skadestånd. Det är inte omöjligt att de står och studerar en begravningsrabatt.