Snart är finansmarknaden klimatets bästa vän

Den stora nyheten för någon vecka sedan var beskedet från personbilstillverkaren Volvo Cars att bolaget från och med 2019 bara kommer att tillverka nya bilmodeller med elmotorer, eller åtminstone elhybrider. Volvo fick initialt direkt efter beskedet så pass mycket goodwill att vissa bedömare spekulerat i om budskapet kanske mest är ett sätt från bolagets ägare att höja värdet inför en kommande börsnotering.

Aftonbladets mångåriga motorexpert Robert Collin tillhör denna skara. Hans slutsats är att Volvo inte ens har för avsikt att genomföra sina planer utan att man enbart kommunicerat detta för att haussa bolaget inför en nära förestående börsnotering. Robert Collin menar att om Volvo ”kan kopiera Tesla och rida på elbilshajpen finns det jättemånga fonder och investerare som är intresserade. Det höjer börsvärdet”.

Det är mycket möjligt att de kinesiska ägarna vill sätta Volvo Cars på börsen – även om vd Håkan Samuelsson förnekar att det finns några sådana planer – men den som tror att det handlar om en reklamkupp i syfte att höja bolagsvärdet förstår inte hur finansmarknaderna fungerar.

Ett bolag kan inte bjuda in investerare under vissa specifika premisser, för att sedan, när kapitalet kommit in, meddela att dessa premisser inte längre gäller.

All tidigare vunnen goodwill skulle då försvinna i samma takt som stämningar från investerare strömmar in. Oavsett om det är rätt eller fel har lurade investerare i regel betydligt mer att säga till om än lurade konsumenter.

Vi kan därför utgå från att Volvos planer är allvarligt menade. Därmed är vi inne på den här krönikans centrala budskap: det är investerare som har störst möjlighet att driva på klimatomställningen. Det är inte konsumenterna och inte heller politikerna som gör det.

Visst, konsumenterna kan välja att inte köpa en viss produkt, men de kan inte ställa samma krav på förändring som aktiemarknaden. Det är pengarna som styr! Och ju mer pengar, desto större inflytande. Där tillväxten finns dit går investerare. Först därefter kommer politikerna.

Och att finansen vill se en klimatomställning kan vi vara ganska så säkra på. I en nyligen gjord undersökning, Svenskt Fondexpertindex 2017, uppger 100 procent av de medverkande fondexperterna att hållbara investeringar kommer att bli ännu viktigare i framtiden.

För fem år sedan var det 40 procent av fondexperterna som sade detta.

Över hälften uppger dessutom att de vill investera i helt fossilfria fonder om utbudet blir bättre. Tidigare i år gjorde Blackrock och Vanguard, två av världens största kapitalförvaltare, gemensam sak med miljöorganisationen Greenpeace för att tvinga energijätten Exxonmobile att redovisa sin klimatpåverkan. Exxonmobile hade kunnat bortse från Greenpeace, men de kan inte bortse från sina investerare, alltså vad de som äger bolaget vill. 

Det förmodligen bästa exemplet på detta är hur det amerikanska näringslivet agerade efter att president Trump meddelat att USA hoppar av Parisavtalet.

En lång rad företagsledare protesterade högljutt mot Trumps beslut. Många är också de investerare och Fortune 500-företag som via upproret WeAreStillIn.com deklarerat att de på eget bevåg kommer att anpassa sitt miljöarbete efter Parisavtalet.

New Yorks förre borgmästare, finansmannen Michael Bloomberg, har varit en av de drivande krafterna bakom det privata näringslivets uppror mot den amerikanske presidenten. Helt ofrivilligt har Trump genom sitt agerande snarare gjort en insats för klimatet än mot det.

Motivet till investerares intresse för hållbara och klimatsmarta investeringar är inte heller svårt att förstå. Det är snarare helt naturligt.
Vem vill investera i gammal teknik när världen ställer om till ny dito?

Inte den som vill tjäna pengar.

Ingmar Rentzhog ingår i nätverket climate reality leader, som grundats av Al Gore, och är vd för investor relations-byrån Laika Consulting.