Skogsdebatten måste skifta fokus till systemskiftet

Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Den polariserade och ibland populistiska debatten om skogen och skogsnäringen rasar oförtrutet vidare. De olika aktörerna delas in i onda och goda efter egenintresse och skyttegravarna grävs all djupare. Näringen anklagar media för att vara partisk när den granskas. Näringen domineras av volymtänkande medan miljörörelsen domineras av att vara reservatstänkande. Aktörerna är inte villiga till att lyssna och lära av varandra, utan de verkar agera med syftet att bevara status quo eller rent av gårdagen, trots att omvärlden förändras i en rasande takt. Kritikerna av dagens skogsnäring hävdar inte bara mer bevarande och mer natur, utan att konflikten mellan skogens olika mål måste hanteras annorlunda. En konstruktiv skogsdebatt blockeras av att utmaningarna debatteras en och en. Ena dagen är konfrontationslinjen ’kolinlagringen’, nästa dag är det ’den biologiska mångfalden’, en annan dag är det ’äganderätten’, och någon dag senare ’biobränslen’, som följs av råskäll på EU:s ’Strategi för biologisk mångfald’, ’Klimatlag’, ’Skogsstrategi’ och ’Taxonomi för hållbara investeringar’ för att nämna några. Tyvärr har politikerna fallit in i samma konfrontativa mönster som näringens intressenter.

Politikens uppgift är att se till helheten ur ett samhällsperspektiv, men det har politiken hittills misslyckats med. Givet dagens politiska läge måste man tyvärr befara att politiken kommer att göra situationen värre och inte bättre. Det är högst troligt att politiken inte kan komma överens om de lagda utredningarna ’Skogsutredningen 2019’, ’Artskyddsutredningen’ och ’Strandskyddsutredningen’ eller i bästa fall så åstadkommer man urvattnade propositioner. Det är inte politiska ’deals’ i form av halvmesyrer som krävs nu utan ett solitt ramverk för skogens och skogsnäringens spelregler baserat på utvecklingen av ett hållbart samhälle. Inom det ramverket får marknadskrafterna avgöra resursallokeringarna.

”Det är inte politiska ’deals’ i form av halvmesyrer som krävs nu utan ett solitt ramverk för skogens och skogsnäringens spelregler baserat på utvecklingen av ett hållbart samhälle. Inom det ramverket får marknadskrafterna avgöra resursallokeringarna.”

Faktum är att hanteringen av skogsfrågorna gör att skogsnäringen håller på att förlora allmänhetens förtroende.

Det är uppenbart att näringens intressenter och politikerna inte insett att skogen och skogsnäringen befinner sig i ett djupt systemskifte med stora förändringar hos oss och i vår omvärld i synen på skogens många olika värden i sin iver att försöka permanenta gårdagens förutsättningar för näringen. Systemskiftet handlar bland annat om dess roll i klimatpolitiken, drastiskt förändrade marknader, skogens och industrins konkurrenskraft – och inte minst synen på skogens brukande och hållbarhet. Man kan inte anpassa sig till eller transformera i ett systemskifte genom att hantera utmaningarna styckvis utan man måste anpassa sig till alla delarna (helheten) av systemet. Vi tycks ha hamnat i en struktur som bygger på ’responsförnekelse’ och där det är omöjligt att diskutera systemskiftet ur ett helhetsperspektiv. Det är dags att inse att världen och samhället har förändrats dramatiskt sedan början av 1990-talet, då nuvarande skogspolitik formades.

”Det är uppenbart att näringens intressenter och politikerna inte insett att skogen och skogsnäringen befinner sig i ett djupt systemskifte med stora förändringar hos oss och i vår omvärld i synen på skogens många olika värden i sin iver att försöka permanenta gårdagens förutsättningar för näringen.”

Nu är det inte bara skogen som förnekar ett systemskifte. Det gäller även andra frågor i samhället såsom hanteringen av pandemin, medias roll, integration, samhällets trygghetsnät, klimatfrågan, bostadskrisen för att nämna några. Mats Svegfors har nyligen i en DN artikel framfört att det finns en form av konsensus att vissa frågor och verksamhet skall fredas från politiken och marknaden. Han föreslår att det tillskapas en plats för en kvalificerad, icke konfrontatorisk dialog i stora och långsiktiga frågor, detta inte i stället för riksdagen utan vid sidan av riksdagen. Svegfors pläderar för en ’Senat’ med framstående individer från olika områden som har framtiden bakom sig. Gudrun Schyman, Anders Wijkman, Kristina Persson, KG Hammar med flera konstaterar i en annan DN artikel att dagens politik och ekonomi inte klarar klimatomställningen i tid utan kräver att svensk offentlig förvaltning måste riggas till ett mer långsiktigt, strategiskt agerande med kompetens för ren katastrofhantering. Staffan Laestadius hävdar i en annan artikel att om vi skall klara klimatomställningen måste vi ändra fokus från avlägsna utsläppsmål till nya systemlösningar, ny samhällsorganisation och ändrade livsstilar. Laestadius får medhåll av färska forskningsresultat. Isak Stoddard med flera drar slutsatsen att vi inte kommer att minska utsläppen om vi inte tar oss an nuvarande maktstrukturer, politisk-ekonomiska normer och institutioner. En ledare i DN slår fast att om egenintresset alltid får styra klarar vi inte att lösa systemskiften och de stora utmaningarna. Äganderätten är inte så glasklar och endimensionell som det hävdas i olika politiska läger idag.

”Nu är det inte bara skogen som förnekar ett systemskifte. Det gäller även andra frågor i samhället såsom hanteringen av pandemin, medias roll, integration, samhällets trygghetsnät, klimatfrågan, bostadskrisen för att nämna några.”

Allt detta kokar ned till att vår Governance är otillräcklig vad gillar systemskiften och stora utmaningar. Det gäller inte minst skogen som kan skapa så många värden för samhället och dess hållbarhet.

Jag har publicerar en ny skrift om ”Systemskiftet i skogen” som kan laddas ner utan kostnad.

I skriften diskuterar jag vad ett systemskifte är, varför vi har ett systemskifte i skogsnäringen, och hur man måste hantera detta och jag lägger ett konkret förslag på hur man kan vända systemskiftet från hot till möjligheter.