Så vann Skatteverket över riskkapitaliserna

Utredningarna inom Skatteverket och domstolsprocesserna kring beskattningen av så kallad ”carried interest” i riskkapitalbolagsmiljön har pågått i nästan tio år. Bakgrunden till processerna är att beslutsfattande individer och andra som arbetat med investeringsrådgivning i riskkapitalindustrin ofta haft inkomster som varit relaterade till en särskild vinstandel, en ”carried interest”, som betalats ut från riskkapitalfonderna.

Normalt har dessa individer fått rätt att investera i olika typer av värdepapper där avkastningen varit relaterad till carried interest. När riskkapitalfonderna utvecklats starkt har även carried interest gått bra.

De anställda har historiskt deklarerat sina inkomster från carried interest i inkomstslaget kapital. Ofta i form av en utdelning eller kapitalvinster från okvalificerade andelar i fåmansföretag. Därmed har inkomsten träffats av en skattesats på 25 procent, betydligt lägre än om inkomsten beskattats som inkomst av tjänst.

Att dessa inkomster skulle beskattas i inkomstslaget tjänst – det vill säga likställas med lön – var vad Skatteverket hävdade i myndighetens första process mot de anställda i riskkapitalbolagen. Detta trots att den enskilde anställde i riskkapitalbolaget fått sin carried interest direkt eller indirekt via utbetalningar till aktiebolag som kontrollerades av den anställde medarbetaren.

Skatteverkets första processer riktade in sig på arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för carried interest-inkomsterna. Under 2012 gick förvaltningsrätten på Skatteverkets linje kring Nordic Capital och domstolen slog fast att carried interest var ersättning för arbete och därmed skulle arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter. Ett drygt år senare ändrades detta i kammarrätten. Avgörandet bottnade i att kammarrätten inte ansåg att carried interest var prestationsbaserad ersättning.

Skatteverket överklagade, men Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att inte ta upp målet till prövning.

Efter nederlaget i kammarrätten ändrade Skatteverket sin grund för processerna. I stället för att hävda att carried interest var att likställa med ”vanliga” tjänsteinkomster riktade myndigheten ljuset på regelverket kring beskattning av utdelningar och kapitalvinster på kvalificerade andelar i fåmansbolag. Det betyder att Skatteverket till viss del ville beskatta carried interest i inkomstslaget tjänst.  

Då kom framgångarna. Både förvaltningsrätten och kammarrätten har dömt enligt Skatteverkets linje. Förutsättningarna var nu uppnådda enligt domstolarna, det vill säga att individerna varit aktiva i betydande omfattning i ett fåmansbolag för beskattning av de kvalificerade ägarandelarna.

Det spelade enligt domstolarna ingen roll att individerna inte varit anställda i riskkapitalfondens “General partner”; det bolag som bedrivit den affärsrörelse som skapat rätten till carried interest. Kammarrätten menade istället att rådgivare, beslutsfattare och övriga inblandade skulle uppfattas som ett kollektiv eller ”grupp” som haft en starkt påverkan på vinstskapandet i ”General partnern”. De skulle därför uppfattas som aktiva även i det bolaget.

I fjol gav Högsta förvaltningsrätten, HFD, prövningstillstånd för en person som varit anställd hos EQT. Den fråga som i princip prövades var om en individ kan betraktas som verksam i stor omfattning i ett fåmansföretag när han/hon är anställd i ett annat företag i och via anställningen utför rådgivningstjänster åt fåmansbolaget. HFD ansåg det, och därmed var det fritt fram att beskatta carried interest i linje med Skatteverkets yrkanden.