Så slipper vi en onödig debatt – skrota värdepappersregeln

För icke börsnoterade aktiebolag. En gång till. Sverige har en mycket förmånlig beskattning av optionsbeskattning för icke börsnoterade aktiebolag. Allt prat om hur Sverige har krångliga regler och straffbeskattar potentiella delägare i tillväxtbolag är varmluft, som bäst. Det gäller bara att förstå värdepappersregeln.

”Det är väldigt lätt att man hamnar i en icke diskussion om icke frågor, som äpplen och päron, hönan eller ägget, mikron eller vattenkokaren… Och det ska vi fortsätta med”, Fredrik Reinfeldt i Henrik Dorsins klassiska tappning.

Det är en mycket bra beskrivning av diskussionen om hur den förment krångliga och höga beskattningen av personaloptioner i svenska tillväxtföretag. Det har skrivits spaltmeter av debattartiklar, utredningar och till och med propositioner om denna fråga. (Den brittiske ekonomen Adair Turner har fört fram en möjlig förklaringsfaktor till den låga produktivitetsutvecklingen i utvecklade samhällen genom att många människor ägnar sig åt nollsumme-arbete (zero sum activity). Detta måste vara ett paradexempel.)

Det stora och helt avgörande problemet med alla dessa människor som har ägnat sig åt allt detta pappersarbete är att de inte har satt sig in i eller förstått hur verkligheten ser ut. De har helt enkelt inte förstått värdepappersregeln, vilken är helt avgörande för att förstå hur beskattningen av optioner fungerar och hur den ska utfalla. De som förstått ligger naturligtvis lågt. Varför väcka den ”skattebjörn” som sover?

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) anordnade under onsdagen ett seminarium med titeln: ”Optionsprogram för techbolag och startup-företag vilka regler gäller?” Där fanns bland talarna representanter från Skatteverket, Dramatify, Socialdemokraternas ledamot i skatteutskottet, Moderaternas skattepolitiska talesperson, en medlem i expertgruppen till utredningen ”Beskattning av incitamentsprogram” och styrelseordföranden i Svenska Riskkapitalföreningen.  

Kolla gärna och lyssna på SNS seminarium 

Förutom den ständiga varmluftsdiskussionen om denna fråga så hade den aktualiserats av Skatteverkets utlåtande om vilka skatteregler som gäller vid förvärv av så kallade ”kvalificerade personaloptioner”. Skatteverkets utlåtande kan sammanfattas med en mening. Det är värdepappersregeln som gäller. 

Talarna fick publikfrågan om de förstått vad denna värdepappersregel innebär. Svaret de presenterade kan likna vid en homogen rad av fågelholkar.

Så här kommer det. Inkomstskattelagens värdepappersregel säger att de optioner eller aktier som en anställd får förvärva från sin arbetsgivare skall värderas till marknadsvärde och en icke kontant ersättning från en anställning skall värderas som ”en vara på orten”. Den eventuella förmån som en anställd får vid erhållandet av sina teckningsoptioner ska beskattas i inkomstslaget tjänst, vilket en väsentligt högre beskattning än om det beskattas som kapital. Grejen är att förmånsvärdena blir väldigt låga till obefintliga. 

För knäckfrågen är: Vilket marknadsvärde har ett onoterat aktiebolag? Detta är inte lätt att fastställa för professionella investerare. Skatteverket är inte bättre, men har bevisbördan. För onoterade startup- och techbolag är det i praktiken omöjligt. Ett sådant bolag kan visserligen ha genomfört ett antal finansieringsrundor som då värderat bolaget till ett visst värde. Men det är lätt att visa på att det inte är något gällande marknadsvärde då förutsättningarna lätt kan kullkastas. Det är lätt att hitta statistik som visar på att antalet bolag som misslyckas överstiger de som lyckas bygga uthålliga och realiserbara värden med en faktor 100. En indikation på en högsta värderingsnivå för ett onoterat startupbolag är substansvärdet, men har bolaget ett starkt negativt kassaflöde, vilket de flesta har, så går det nog att motivera värdet 0. Och Skatteverket kan inte motbevisa detta.

För Skatteverket har ju dessutom visat att de har mycket svårt att hitta några höga förmånsvärden att beskatta ens i mycket vinstrika onoterade företag, där personalen fått köpa in sig till vad som en utomstående betraktare ändå måste betrakta som förmånliga priser. Den så kallade PWC-domen från 2014 är ett belysande exempel. Vissa anställda fick förmånen att köpa in sig i PWC till ett pris per aktie på 10 kronor. Samma år fick dessa aktieägare en utdelning 15000 kronor per aktie. Skatteverket bedömde efter sin värdering att förmånsvärdet var 35000 kronor per aktie. Kammarrätten ansåg dock att Skatteverket inte gjort sannolikt att marknadsvärdet vid den aktuella tidpunkten överstigit 10 kronor per aktie. 

Höga och stabila vinster, som till och med kan skiftas ut till ägarna i princip omgående, är således inte tillräckligt för att kunna räkna fram ett marknadsvärde. Om ett bolag har ett negativt kassaflöde torde det vara svårt att värdet skulle vara högre.

Och genom att införa vissa förfoganderättsinskränkningar och använda den för marknadsnoterade aktier etablerade optionsvärderingsmetoden Black-Scholes, men där man i brist på kontinuerliga aktiepriser använder exempelvis variationen på nettoresultatet som mått på volatilitet kan man få till mycket låga optionsvärden på företag med mycket god lönsamhet. Det mesta är möjligt.

Och okunskapen om värdepappersregelns möjligheter är inte total. Många använder den regelmässigt. Många Private-Equity-fonder låter exempelvis nyckelpersonerna i sina portföljbolag köpa in sig i bolagen när värdet på aktierna i bolaget är som lägst. Ofta i samband med förvärvstillfället där köpeskillingen för det förvärvade bolaget skuldfinansieras och det egna kapitalet i det förvärvande holdingbolaget är minimerat.

Varför hojtar de som känner till hur reglerna funkar inte till? En högst trolig anledning är att de inte vill väcka den björn som sover. Värdepappersregeln är ju deras bäste vän. 

Vi kan avsluta denna krönika med ett litet förslag, som både skulle vara rättssäkert och rättvist. Skrota värdepappersregeln och beskatta i stället eventuella förmåner/kapitalvinster när de realiseras.