Risk för riksdagsbeslut som missgynnar Sveriges sparare

Helena Palmgren, vd för Brummer Life, lyfte på Realtid igår en mycket viktig fråga som inom kort riskerar att få stora långsiktiga konsekvenser för sparare runt om i Sverige. Redan nästa vecka ska riksdagens finansutskott ta ställning till en proposition från regeringen med nya regler för landets tjänstepensionsbransch.

Trots att lagstiftningspaketet kommer att ha en omfattande påverkan på villkoren för människors tjänstepensionssparande så har den än så länge flugit relativt under radarn. På senaste tiden har dock fler fått upp ögonen för vad som är på väg att beslutas. Per Bolund, ansvarigt statsråd, blev till exempel nyligen noga utfrågad om propositionen i P1. Flera av riksdagspartierna, KD, V och SD, har också lyft delar av problemen med nuvarande förslag. Även Liberalerna har tidigare uppmärksammat brister i utformningen.  

Regeringens ambitioner har varit goda och det råder bred politisk enighet om att flytträtten för tjänstepensioner måste förbättras och förenklas. Tyvärr sker inte detta med nuvarande förslag.

Till de problem som Helena Palmgren pekar på, kan läggas flera andra. Tydligt är att nuvarande förslag inte stärker spararnas förutsättningar såsom det hittills givits sken av. Vår farhåga är dessutom att varken beslutsfattarna eller landets sparare är medvetna om förslagets långsiktiga konsekvenser. Regeringens proposition kommer i praktiken resultera i att sparare fortsatt kommer att vara inlåsta i dyra och dåliga lösningar och stå utan praktiska möjligheter att påverka detta. Det finns flera anmärkningsvärda delar i lagförslaget som går stick i stäv med regeringens målsättning att förbättra för spararna:

I förslaget har regeringen böjt sig för kritiken från de stora etablerade aktörerna och utökat antalet år, från fem till tio, som spararen kan tvingas betala för en flytt. De facto har man höjt avgiften för att flytta, jämfört med tidigare förslag.

Regeringens förslag för flytträtt krockar också med det tidigare uttalade målet: att få ned provisionerna i försäkringsbranschen. Tio års avskrivningstid ger utrymme för försäkringsbolagen att betala ut betydligt högre provisioner, än vad fem år gör.

För att skydda kvarvarande sparare från att behöva ta kostnaden för andras flytt hävdar regeringen att en gräns på tio år behövs för samtliga försäkringar. Men detta argument är bara relevant för så kallade traditionella pensionsförsäkringar.  Det gäller däremot inte för fondförsäkringar, den absolut vanligaste försäkringsformen för icke kollektivavtalade tjänstepensioner. Det är ett helt individuellt sparande där kunden själv står för all risk vid upp- eller nedgång. Det finns med andra ord inga kostnader som kan vältras över på kvarvarande sparare som regeringen antyder.

Ett modernt regelverk borde uppmuntra människor att ta ett större ansvar för sin framtida ekonomi. Inte låsa in dem i krångliga och kostsamma lösningar. Fri flytträtt på riktigt skulle ge konsumenten större makt och möjlighet att påverka framtiden genom långsiktigt hållbara investeringar, både ur ett avgifts- och miljöperspektiv. Att ge människor valfrihet med sina pensionspengar borde dessutom vara en självklarhet för en regering som vill föra en ambitiös miljö- och klimatpolitik.

Listan på problem kring det förslag som finansutskottet ska ta ställning till kan göras ännu längre.

Hittills har dock inga beslut fattats och riksdagspartier, som Moderaterna och Centerpartiet, har inte ännu gett slutgiltiga besked kring hur de avser att agera.  Sverige, och svenska partier, har historiskt agerat ansvarsfullt när det gäller långsiktiga systemfrågor som påverkar människors privatekonomi och möjlighet att planera sin framtid. Vi är övertygade om att en sådan, pragmatisk, inriktning går att enas kring även i denna stora och viktiga fråga inför att riksdagen ska ta sitt beslut.

Rikard Josefson
Vd, Avanza