Riksrevisionen har granskat regeringens föreslagna finanspolitik i de ekonomiska propositionerna under 2023. Den övergripande slutsatsen är att den är redovisad i enlighet med det finanspolitiska ramverket, men att flera viktiga förbättringar bör göras.
Riksrevisionen: Finanspolitiken följer ramverket, men redovisningen bör förbättras
Till exempel har regeringen i de senaste årens ekonomiska propositioner gjort flera förändringar av de indikatorer den baserar sina bedömningar av finanspolitiken på, utan att redovisa varför. Det riskerar att försämra jämförbarheten med tidigare ekonomiska propositioner och andra aktörers bedömningar.
Regeringen ändrade 2022 metoden för beräkningen av strukturellt sparande. Det innebar ett avsteg från den vedertagna metoden och har haft stora konsekvenser för tolkningen av finanspolitiken. Riksrevisionen riktade skarp kritik mot detta i granskningen av den föreslagna finanspolitiken i förra årets budgetproposition, och regeringen har ännu inte tillfredsställande motiverat varför det var viktigt att frångå den vedertagna metoden.
Bytet innebär också att regeringen inte längre använder samma metod som sina expertmyndigheter Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket, vilket leder till skillnader i prognoser av det strukturella sparandet som beror på olika metod och inte på att man gör olika bedömningar av den ekonomiska utvecklingen. Regeringens prognosjämförelser är mot den bakgrunden inte tillräckligt bra, och riskerar att motverka förtroendet för den ekonomiska politiken.
– Den bristande transparensen i regeringens prognosjämförelser gör det i praktiken omöjligt för en utomstående att bedöma rimligheten i regeringens finanspolitik, säger Dan Sölverud, projektledare för granskningen i en skriftlig kommentar.
Riksrevisionen konstaterar också att regeringen håller fast vid tidigare fastställda nivåer på utgiftstaket, med stora budgeteringsmarginaler som följd. Det innebär att takets viktigaste funktion sätts ur spel, och att nödvändiga prioriteringar mellan utgifter inte blir effektiva. Inte heller här har regeringen varit tydlig med vad som varit styrande för den föreslagna nivån på utgiftstaket för det tredje tillkommande budgetåret.
Riksrevisionen har flera gånger tidigare varit kritisk mot regeringens hantering av utgiftstaket, som i förlängningen riskerar att medföra att utgiftstaket förlorar sin roll som styrande budgetpolitiskt mål.
Regeringen rekommenderas bland annat följande:
- Var tydligare med varför det finns behov av nya eller förändrade indikatorer vid bedömningar av om finanspolitiken är expansiv, neutral, eller åtstramande.
- Se till att det etableras en vedertagen metod för att beräkna det strukturella sparandet.
- Fortsätt utveckla prognosjämförelsen gentemot andra bedömare, så att det tydligt framgår hur olika faktorer bidrar till bedömningen av det strukturella sparandet.
- Utveckla redovisningen av överväganden vid framtagandet av förslaget till nivå på utgiftstaket.
- Ge den kommande ramverkskommittén i uppdrag att utveckla och klargöra utgiftstakets funktion i samband med nästa översyn av det finanspolitiska ramverket.