"Riksbanken tycks vara helt oförstående för vad den gör"

Jag träffar i stort sett varje vecka importbolag som lider av den svaga kronan. Dessa bolag importerar varor för dyra pengar, eftersom kronan är svag. De har sedan svårt att ta ut det i form av prisökningar, då konkurrensen är stenhård på grund av den transparens nätet och e-handeln erbjuder. Riksbanken talar sällan om dessa bolag, och kanske inte heller med dem.  

Som svensk har vi fått lära oss att en svag krona är bra för svensk export och att det därmed gynnar ekonomin. Det var sant i betydligt större utsträckning förr än vad det är idag. Dels för att globaliseringen under decennier har gjort det enklare att importera, dels för att även exportbolagen idag importerar stora delar av innehållet i sina slutprodukter. De företag som verkligen gynnas av den svaga kronan är gruvbolag, skogsbolag och liknande företag. De har helsvenska produkter som inte sällan kommer ur moder jord. De är dock relativt få.  

Ekonomer talar allt oftare om värdekedjor, vilket betyder att en vara innehåller delar och arbetsmoment från många olika länder. En Volvo som produceras i Göteborg är ett bra exempel. Det är svensk export, men det är få delar i bilen som är helsvenska utan de har importerats för att sedan sättas ihop i Göteborg.  

Kronan är nu så svag att även exportbolagen höjer sina röster. Skälet är att de är bekymrade att företag som inte är under press slarvar med kostnader och låter bli att satsa på utveckling. Det vill säga att när de kan luta sig mot en krona som hela tiden försvagas ökar risken att de blir bekväma. Det är farligt i en hårt konkurrensutsatt värld.  

Men det är inte bara företagen som är oroliga och fundersamma utan även vi som sitter på finansmarknaden blir allt mer bekymrade. Riksbanken har använt kronan som medel för att få upp inflationen. Det har fungerat någorlunda, åtminstone tillfälligt, men det utgör nu en allt större risk då förtroendet för valutan sargas.  

Min bedömning är att investerarna, inte minst de utländska, har tappat förtroendet för kronan.
 

Min bedömning är att investerarna, inte minst de utländska, har tappat förtroendet för kronan. De har bränt sig för många gånger och vill inte riskera att förlora ytterligare pengar på en centralbank som för en politik som går på tvärs med konjunktur och arbetsmarknad. Det blir helt enkelt för svårt att tolka och förstå. Särskilt som Riksbanken själv tycks vara helt oförstående för vad den gör, då den verbalt gång på gång försvagar kronan.  

 Men det finns också en risk att Riksbanken tvingas försvara kronan. Anta att något händer globalt som gör att vi kastas in i en kris. Historiskt har investerare då flytt små länder som Sverige, det vill säga man säljer kronor. Sker det i stor utsträckning samtidigt som ekonomin är pressad och kronan redan är svag kan Riksbanken behöva agera. Att i den miljön höja räntan för att skapa förtroende för en sargad krona kan bli mycket kostsamt. Det kan då behövas ett antal höjningar, vilket lär sätta stor press på högt skuldsatta hushåll om de överhuvudtaget klarar av det. Även företag kan hamna i problem om det är en krissituation och de pressas av såväl svag efterfrågan som höjda finansieringskostnader.    

Riksbanken kan inte avvika nämnvärt från vad andra centralbanker gör, men den behöver varken gå före eller agera mer aggressivt än andra. Kostnaderna för att till varje pris nå inflationsmålet är alltför högt idag. Ett mål som är till för att stabilisera ekonomin riskerar nu att driva den i motsatt riktning.  

Annika Winsth
Chefsekonom, Nordea