Fredagspanelen är ense om att det inte blir någon uppgörelse mellan USA och Kina i juni men är samtidigt oense om när Riksbanken höjer räntan.
"Riksbanken kommer inte att höja räntan de närmaste åren"
I Eruopa blir Spanien draglok.
Cathrine Danin, seniorekonom på Swedbank:
Vilka är dina förhoppningar om lösning på handelskriget vid G20-mötet i slutet av juni?
– Förhoppningen är att samtalsklimatet inte förvärras utan att USA och Kina når en enighet om att samtalen dem emellan ska fortsätta. Handelskonfliken väntas inte bli löst i samband med G20-mötet.
Får vi en recession i närtid, i så fall när och i vilken/vilka regioner? Om inte, vad ser du för konjunkturförlopp under de kommande 24 månaderna i Sverige, Europa och USA?
– Vårt huvudscenario är inte att den globala ekonomin går in i recession. Om Storbritannien landar i ett icke-avtal förväntas landet gå in i recession följt av en utdragen period med låg tillväxt. För Italien tror vi på en negativ tillväxt under två till tre kvartal i år, därefter ser vi en gradvis återhämtning med positiva tillväxttal.
– I samtliga regioner ser vi en mer mogen konjunkturcykel. Såväl USA som Sverige har uppvisat flera år med hög tillväxt som nu gradvis växlar ned. I Europa är bilden mer spretig där Spanien blir draglok medan Tyskland uppvisar en mer begränsad BNP-tillväxt i år. Frankrike befinner sig senare i cykeln än ex. Spanien och uppsidan begränsas av en allt stramare arbetsmarknad.
Vad tror du om Riksbankens möjligheter att höja räntan i år eller nästa år med tanke på förväntan om räntesänkning från Fed och mjukare tongångar från ECB?
– Vårt huvudscenario är i dagsläget att Riksbanken höjer räntan i slutet på detta år. Detta förutsätter dock att Fed lämnar sin styrränta intakt och att ECB under nästkommande år tar mycket, mycket försiktiga steg mot en normalisering. Därtill får svensk inflation inte heller under en bestående tid överraska negativt.
– Om Fed sänker räntan, i spåren av envist och bestående låga inflationsutfall, är risken att Riksbanken inte lyckas höja räntan i år eller nästa år.
Vilka andra makrofaktorer har störst betydelse just nu för de finansiella marknaderna och riskaptiten, exempelvis Italien med tanke på statsskuld och svaga banker, brexit etc?
– Handelskriget fortsätter att lägga sordin på marknaden. Därtill väntas brexit skapa fortsatt volatilitet på de finansiella marknaderna. Om Italien får böter från EU skulle det sannolikt leda till ökade räntedifferenser mellan Tyskland-Italien. Inställda italienska lån skulle också kunna påverka finansmarknaden ex genom stigande kreditspreadar.
Sverige som liten öppen ekonomi kommer påverkas alltmer av den globala inbromsningen.
Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken:
Vilka är dina förhoppningar om lösning på handelskriget vid G20-mötet i slutet av juni?
– Jag tror inte att vi kommer att få en lösning på handelskriget vid G20-mötet i juni. Läget är för låst för det. Möjligen kan vi hoppas på att parterna börjar närma sig varandra igen, men inte ens det är säkert. Riskerna för en betydligt sämre utveckling är stor men vi räknar ändå med någon form av överenskommelse det närmaste året, men att den grundläggande konflikten kommer att fortsätta under lång tid.
Får vi en recession i närtid, i så fall när och i vilken/vilka regioner? Om inte, vad ser du för konjunkturförlopp under de kommande 24 månaderna i Sverige, Europa och USA?
– Jag räknar inte med en recession i närtid, om man med det menar en mer regelrätt konjunkturförsvagning som påverkar arbetsmarknaden tydligt negativt. Däremot går det inte att utesluta enskilda kvartal med negativ tillväxt, och den risken är nog störst i euroområdet. Vår prognos för den globala konjunkturen är att vi står inför en fortsatt avmattning, och att tillväxten kommer vara låg globalt de kommande åren.
– USA bromsar in till följd av högt kapacitetsutnyttjande och mindre finanspolitiska stimulanser.
– Inbromsningen i Kina fortsätter trots nya stimulanser. Vi tror att de kinesiska myndigheterna inte kommer att stimulera på samma sätt som de gjort vid tidigare avmattningar, och vi räknar med att handelskonflikten kommer fortsätta att lägga en våt filt över den ekonomiska aktiviteten.
– Euroområdet kläms från flera håll. Dels konjunkturella, inte minst handelskonflikten och brexit dämpar, men även strukturella problem inom bilindustrin och med svag trendtillväxt och dåligt fungerande arbetsmarknad.
– Sverige som liten öppen ekonomi kommer påverkas alltmer av den globala inbromsningen. I år ser vi framför oss att BNP-tillväxten dämpas, främst till följd av lägre bostadsinvesteringar och att arbetsmarknaden kommer vara fortsatt stark. Mot slutet av året och nästa år räknar vi dock med att den svagare globala konjunkturen påverkar oss alltmer, och att BNP-tillväxten dämpas ytterligare och att arbetsmarknaden svalnar mer tydligt med stigande arbetslöshet.
Vad tror du om Riksbankens möjligheter att höja räntan i år eller nästa år med tanke på förväntan om räntesänkning från Fed och mjukare tongångar från ECB?
– Vi räknar inte med att Riksbanken kommer att höja räntan de närmaste åren. Främsta skälen att konjunkturen dämpas och inflationstrycket avtar. I den miljön finns inget skäl för Riksbanken att strama åt penningpolitiken. Vi har sedan länge räknat med att Fed sänker räntan nästa år och att det inte kommer några räntehöjningar från ECB de kommande åren.
Vilka andra makrofaktorer har störst betydelse just nu för de finansiella marknaderna och riskaptiten, exempelvis Italien med tanke på statsskuld och svaga banker, brexit etc?
– Geopolitik och centralbanker fortsätter att vara det som präglar de finansiella marknaderna och riskaptiten. Vi har dels handelskonflikten mellan USA och Kina men de senaste veckorna har Trump riktat kritik mot andra länder såsom Mexiko, Japan, Indien och euroområdet.
– Den andra faktorn just nu är Feds penningpolitik. I början av maj signalerade centralbanken att man är fortsatt tålmodig vad gäller kommande räntehöjningar men marknaden tror att centralbanken kommer att sänka räntan två gånger innan årsskiftet. Faktum är att det inte går att utesluta att Fed sänker räntan redan vid junimötet, även om inte det är vårt huvudscenario.
– Slutligen är europeisk politik i ständig fokus med brexit och premiärministerval i Storbritannien och skuldproblem i Italien. Så småningom kommer fokus även riktas mot valet av ny ECB-ordförande då Draghi kliver av efter 8 år vid rodret.
Det dröjer länge innan Riksbanken kan höja räntan.
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea:
Vilka är dina förhoppningar om lösning på handelskriget vid G20-mötet i slutet av juni?
– Trump går inte att styra, i vart fall inte långsiktigt trovärdigt. Men Trump vill vinna valet 2020 i USA. Min bedömning är att han därför vill undvika att konflikterna får stora negativa konsekvenser på börser och amerikansk konjunktur. Tonläget kommer att vara högt från och till men någon form av överenskommelse framöver är sannolik.
Får vi en recession i närtid, i så fall när och i vilken/vilka regioner? Om inte, vad ser du för konjunkturförlopp under de kommande 24 månaderna i Sverige, Europa och USA?
– Min prognos är inte recession, men avmattningen är tydlig redan nu på många håll. Världshandeln låg i stort still under hela 2018 och vi räknar med en mer dämpad tillväxt framöver. Europa är sorgebarnet där utmaningarna är stora både ekonomiskt och politiskt. I Sverige halveras tillväxten i stort, men från en hög nivå.
Vad tror du om Riksbankens möjligheter att höja räntan i år eller nästa år med tanke på förväntan om räntesänkning från Fed och mjukare tongångar från ECB?
– Det dröjer länge innan Riksbanken kan höja räntan. Banken ligger still hela 2019 och 2020 enligt vår bedömning.
Vilka andra makrofaktorer har störst betydelse just nu för de finansiella marknaderna och riskaptiten, exempelvis Italien med tanke på statsskuld och svaga banker, brexit etc?
– Hur Fed väljer att agera är avgörande för priset på pengar och därmed för konjunktur och riskvilja. Fed har nyligen tagit en paus i räntehöjningarna och finansmarknaderna prissätter nu flera sänkningar. Realiseras de är det en helomvändning på mycket kort tid.
Riskerna ligger helt klart på nedsidan.
Elisabet Kopelman, makroekonom på SEB:
Vilka är dina förhoppningar om lösning på handelskriget vid G20-mötet i slutet av juni?
– Svårtippat med tanke på oförutsägbar USA-president och stora underliggande skiljaktigheter kring frågor som rör IT-rättigheter och marknadsekonomi. Men i bästa fall får man en nystart på förhandlingarna, på samma sätt som vid G20 i höstas, så att nästa aviserade upptrappning av tullar mot Kina läggs på is och ett avtal kan slutas i höst.
Får vi en recession i närtid, i så fall när och i vilken/vilka regioner? Om inte, vad ser du för konjunkturförlopp under de kommande 24 månaderna i Sverige, Europa och USA?
– Vårt huvudscenario är att en regelrätt recession undviks under de närmaste ett och ett halvt åren. Istället räknar vi med en gradvis utbudsdriven inbromsning i USA men en viss acceleration i eurozonen när industrin och omvärldsefterfrågan stabiliserar sig, och i Sverige när nedgången i bostadsbyggandet planar ut. Riskerna ligger dock helt klart på nedsidan. De direkta effekterna av handelskriget är relativt begränsade men skadeverkningarna ökar om även sentimentet bland företag och hushåll samt på börsen försämras och det är delvis just det vi sett på senaste tid.
Vad tror du om Riksbankens möjligheter att höja räntan i år eller nästa år med tanke på förväntan om räntesänkning från Fed och mjukare tongångar från ECB?
– Vårt huvudscenario är att Riksbanken höjer till noll i juli nästa år. Svag omvärldskonjunktur och mjuka centralbanker reser dock frågan om man överhuvudtaget kan gå vidare med höjningar så risken ligger helt klart på nedsidan också för svensk ränta.
Vilka andra makrofaktorer har störst betydelse just nu för de finansiella marknaderna och riskaptiten, exempelvis Italien med tanke på statsskuld och svaga banker, brexit etc?
– Brexit kvarstår som en riskfaktor och budgetkraftmätningarna mellan EU och Italien likaså även om marknadskrafterna (spreadar mot tyska räntor) nog även framöver sätter en gräns för hur långt de styrande i Italien vågar gå vad gäller att utmana Bryssel.
– Men viktigast är nog olika sentimentsindikatorer, till exempel om de försiktiga tendenserna till stabilisering i industrin i Europa håller i sig, hur länge inhemsk ekonomi kan förbli motståndskraftig mot inbromsningen i industrin samt förstås signalerna från centralbankerna.
– Fed tvingas gå en balansgång mellan beredskap att lätta på penningpolitiken för att stötta riskaptiten och möta risker från t ex fördjupad handelskonflikt men ändå fortsätta att ingjuta förtroende för utvecklingen i ekonomin. ECB behöver övertyga marknaderna om att man har både viljan och förmågan att stimulera ytterligare om ekonomin skulle gå in i en ny negativ spiral trots i utgångsläget rekordlåga räntor och en redan uppblåst balansräkning.