Riksbanken är inte lösningen på den svaga kronkursen

Ett antal kunniga ekonomer har presenterat olika perspektiv på den svaga kronan – från svårigheterna i detaljhandel med pressade marginaler till risken med att svenska bolag reas ut. Eller att Riksbankens oberoende ifrågasätts. Majoriteten av de som hörs i debatten är oroliga och negativa till den svaga svensk kronan.

Det är intressanta och välskrivna inlägg. Men en viktig fråga kvarstår. Om det är en starkare krona vi vill ha – hur kommer vi dit?

Jag anser att det är dags att flytta fokus från Riksbanken till finansdepartement. 

Våren 2001 jobbade jag i Washington DC på Världsbanken. Jag hade avslutat grundutbildningen i nationalekonomi hemma i Sverige och skulle läsa en masterutbildning i USA. Enda kruxet var att dotcom-bubblan hade brustit, den svenska börsen hade fallit kraftigt och kronan stod därför i 11 kronor mot dollarn. Det var dyrt – mycket dyrt – att plugga två år i USA. Alternativet till studier i USA var en fullt finansierad forskarutbildning på Handelshögskolan i Stockholm. Så jag flyttade hem. 

På samma sätt som kronan har påverkat mina livsval påverkas många personer och företag varje dag. Du kanske väljer svenska tomater till salladen istället för dyr avokado när priset på de importerade grönsakerna stigit kraftigt. På företagssidan kan en svag krona stjälpa ett litet importberoendet bolag som inte kan höja sina priser mot kund – samtidigt som den ger goda vinster till exportbolagen. Vi berörs alla på något sätt, kronan blir personlig. När man tittar på den långsiktiga dynamiken och effekterna av en svag valutakurs på ekonomin är den betydligt mer komplex. Därför är det viktigt att vi debatter, analyserar och belyser vad en flytande växelkurs innebär, med de stora svängningar det kan ge.

Jag tillhör de som gärna skulle vilja se att Riksbanken tolkar inflationsmålet med en högre grad av flexibilitet än vad som görs idag. Riksbanksutredningen som presenteras i slutet av november ska bli intressant att läsa. Samtidigt finns det begränsningar eftersom EU-fördraget sätter spelreglerna också för penningpolitiken i Sverige. Att upprätthålla prisstabilitet är huvudmålet för alla centralbanker inom EU och det innebär att det inte är troligt att det kommer att ske några större förändringar i svensk penningpolitik i närtid. Så när vi funderar på anledningarna till dagens svaga krona och vad som skulle kunna göras annorlunda så är det bra att ha ramverket i åtanke.

Det finns flera anledningar till dagens svaga krona. Riksbankens lågräntepolitik är självklart en viktig faktor, men inte den enda förklaringen. Vill vi se en starkare krona är det viktigt att förstå att en eller ett par räntehöjningar från Riksbanken förmodligen har en viss förstärkande effekt på kronan, men den effekten kan reverseras av andra faktorer. Sverige är inte det enda landet med svag valuta, i små exportberoende länder finns det en gemensam faktor i att valutan har haft en svag utveckling under året. Det är oro i omvärlden och risk för ett globalt handelskrig som har bidragit till att flera länder sett en liknande trend. Till och med Norge med sin starka konjunktur och räntehöjande centralbank har en svag valuta. Och här hemma kunde vi i december se att Riksbankens räntehöjning inte gav mer än en tillfälligt starkare krona. Jag förnekar inte att den negativa räntan är en viktig förklaring till varför kronan är svag idag, men det är inte hela förklaringen. Och Riksbanken är inte heller lösningen – varken på kort eller på lång sikt. 

För en permanent starkare krona krävs en starkare tillväxt i svensk ekonomi och bättre långsiktiga tillväxtförutsättningar. Detta är en fråga för finansdepartementet snarare än vår centralbank. Riksbanken kan hålla hjulen rullande med sin lågräntepolitik, men inte ge en långsiktigt starkare tillväxt. För att uppnå stark tillväxt krävs reformer och de hittar man i budgetprocessen som hanteras i finansdepartementet och som sedan landar som reformbeslut i Riksdagen. 

Att satsa på reformer som stärker svensk företagsamhet, en mer inkluderande arbetsmarknad och stimulerar forskning och utveckling skulle bidra till högre produktivitet, högre tillväxt, och på sikt även en trendmässigt starkare krona. Vi har sett det hända tidigare. I samband med 90-talskrisen stöptes svensk ekonomi om av två stora händelser. Först försvagades kronan när vi gick från en fast till en flytande växelkurs. Sedan genomfördes reformer; bland annat en omfattande skattereform, det finanspolitiska ramverket stramades upp och en bättre fungerande lönebildning infördes. Sammantaget gav detta hög produktivitet och god tillväxt i svensk ekonomi. Fram till finanskrisen 2008 hade vi ingen trendmässig försvagning av kronan – den pendlade runt 9-9,50 mot euron med perioder då den stärktes till 8 kronor mot euron. Med facit i hand ser vi att reformer kan ta lite tid, men det är långsiktigt den bästa vägen för svensk ekonomi och för kronan.

Även på kort sikt är en mer expansiv finanspolitik förmodligen mer effektiv för att få upp inflationen än en förlängd period med negativ ränta. Med en mer expansiv finanspolitik kan den inhemska efterfrågan öka, hushåll och företag stärks och då kan detta bidra till lite högre inflation. Det skulle göra det möjligt för Riksbanken att avvika från ECB och höja reporäntan.

Catherine Mann, OECD:s före detta chefekonom och nu chefekonom på Citi har gjort skattningar som visar att en mer expansiv finanspolitik i dagens lågräntemiljö i västvärlden, är mer effektiv för att få högre inflation än ytterligare mer expansiv penningpolitik. Min bedömning är att detta även gäller Sverige. 

Tillbaka där vi började 2001. Till slut stärktes kronan från de rekordlåga nivåerna mot dollarn. Börsen återhämtade sig efter dotcom-bubblan och svensk ekonomi återhämtade sig snabbt. I den ständigt föränderliga marknaden fanns även oförutsägbara faktorer som terrorattentaten den 11 september, som självklart påverkade dollarn kraftigt. Så att i dagens läge dra slutsatsen att den svaga svenska växelkursnivån är en långsiktig trend, som inte kommer reverseras är historielöst och alltför snävsynt. Läget i vår omvärld kan ändras både till det bättre och till det sämre av faktorer som vi inte kan förutse idag. En sak är dock klar – det är dags att oja sig lite mindre över Riksbanken och prata mer om de faktorer som långsiktigt bidrar till en stark ekonomisk utveckling, konkurrenskraft och en trendmässigt starkare krona. Det ansvaret ligger på finanspolitiken. 

Anna Breman
Chefekonom och Global chef för makroanalys Swedbank, doktor i nationalekonomi

Läs även:

Annika Winsth:  ”Riksbanken tycks vara helt oförstående för vad den gör”

Robert Bergqvist: ”Vi rear ut svenska företag”

Robert Boije:  ”Ödmjukhet anbefalles i debatten om den svaga kronan”

Michael Grahn:  ”Försvagningen av kronan är bestående”

Tino Sanandaji:  ”Det är inte kronan som ska devalveras utan landet Sverige”