Remium-grundare säljer Saltis-villa

– Jag har inga kommentarer, säger han själv via telefon.

Ahldin var stjärnanalytiker på Rickard Björklunds aktiemäklarfirma Matteus, och startade sedan egna aktiemäklarfirman Remium som sommaren 2008 såldes till Gunnar Mannerheim.

Villan finns nu till salu enligt Skeppsholmen Fastighetsmäkleris hemsida.

”Välkommen till ett av Saltsjöbadens mest eftertraktade boenden med stor ogenerad strandtomt på lugn återvändsgata nära skolor, dagis, skidbacke och båtliv”, skriver Skeppsholmen i annonsen.

Huset som är byggt 1950 ser i sig inte spektakulärt ut, men det ligger på en sjötomt med egen brygga vid Neglingeviken varifrån man tar sig direkt ut på Baggensfjärden och vidare ut i hela Stockholms skärgård.

Boytan i huset är 318 kvadratmeter. Det är dubbelgarage, och hela huset ”genomgick en mycket grundlig och påkostad renovering” för några år sedan.

Bland övriga finesser finns ångbastu och bergvärme.

Priset är satt till ”17.750.000 kr/bud”.

I ett av rummen på bilderna dominerar en tavla av en skylt med texten ”Här slutar allmän väg”.

Det visar sig vara ett konstverk gjort av Dan Wolgers, som själv svarar i telefon.

Minns du det här konstverket?

– Ja, säger han.

Hur kom det till?

– Ja, alltså – det var väl under mitten av 90-talet som jag gjorde den där.

– Det var under en tid då det jag höll på med var väldigt omdebatterat.

– Det var mycket ståhej kring det jag höll på med, och det var för mycket ståhej.

– Jag kände mig hindrad i mitt ateljé-arbete av alla liksom du som ville veta vad olika grejer handlade om.

– Det var under den tiden som jag höll på med ”Här slutar allmän väg”.

Det är egentligen en serie på fem olika fotografier där sådana skyltar finns uppsatta på olika ställen.

– Jag gjorde dem på det största fotopapperet som fanns på den tiden.

Fotografierna togs på fem ställen ute på landet kring Stockholm, mest söderut.

– Det här var ett sätt för mig att få lite lugn och ro i ateljén.

– Och den intresserade får ”kliva ur bilen” och gå till fots in i konstnärsskapet.

Wolgers berättar att skylten inte upptar hela bilden, utan att det är en bit natur runt om som också är med.

– Naturen är konstverkets ”ram”, men det är den blåa skylten som skymmer det egentliga motivet.

– Motivet är där bakom.

– För att se det får man kliva ur och gå till fots och sluta bråka.

Det enda som skiljer de fem skyltarna i serien är alltså att de har olika natur som bakgrund.

– I någon av skyltarna ser man en spegelbild av en bil, någon har lite mås-skit på sig, och någon har blivit påkörd.

Och fotografierna var uppförstorade så mycket att den verkliga storleken på skyltarna kanske är en fjärdedel av som de ser ut på konstverken.

Wolgers gjorde från början fem olika motiv i tre signerade och numrerade upplagor per motiv.

Så det har gjorts totalt 15 exemplar.

– Statens Konstråd
köpte in ett var av de fem motiven i serien.

– Nu cirkulerar väl de här på lite olika håll.

– Det roligaste är
ju om man har alla fem motiv i serien så att de hänger ihop.

– Men jag är inte säker på att det är någon som har det.

– De har nog skingrats, och det har gått 15 år sedan jag gjorde dem.

Minns du vad de här konstverken har kostat?

– Det finns säkert uppgifter om det.

– Jag beklagar att jag inte har behållit dem själv, för det hade jag nog vunnit på.

– De har gått för höga priser på Auktionsverket har jag sett.

– Jag tror nivån har legat en bra bit över 100.000 kronor per exemplar, kanske 200.000.

– Men jag bryr mig inte om det.

Annars är Wolgers aktuell med en stor bronsstaty intill nyinvigda Fotografiska muséet i Stockholm.

Är det den statyn som ser ut som ett stort äpple?

– Ja, hahaha! Det kan man kalla det om man vill.

Vad symboliserar statyn?

– Du kanske tolkar den som ett äpple och någon annan tolkar den som något annat.

– Men i själva verket är det mitt huvud som är symmetriskt speglat.

Det ser ut som att det är en stor säck i vilken huvudet alltså finns, och på ett ställe tittar ett öga ut.

– Men tittar man igen så blir ögat något annat också.

Vad?

– Det törs jag inte säga.

Tanken är att statyn ska stå permanent utanför Fotografiska.

– Den väger 3,5 ton, så det är ingen pjäs man flyttar hur som helst.

Affärsvärlden gjorde för några år sedan en intervju med Robert och hans bror Peter Ahldin som tillsammans drev Remium.

Bröderna var ett radarpar redan på Matteus där Robert analyserade och Peter var mäklare.

– Vi jobbade redan då mycket ihop, sa Robert till Affärsvärlden.

– Jag analyserade och Peter genomförde flera av de stora affärer vi gjorde ihop och vi hade tidigt, redan 1997, en dröm om att öppna eget ihop – fast vi trodde nog att det låg 10 år framåt.

Tillfälle öppnades enligt Affärsvärlden senare, då bröderna köpte Matteus-bolaget Postens Fondkommission för 42 miljoner kronor finansierat med vinster från aktieaffärer och arvet från sin bortgångne pappa.

Därefter sprack IT-bubblan och en hård tid följde, men bröderna lyckades vända utvecklingen till något positivt.

Så här blev utvecklingen enligt Affärsvärlden:

• År 1: Bröderna gör en förlust på 8 miljoner kronor vilket till stor del var startkostnader.

• År 2: De gör en vinst på 150 000 kronor, och sedan dess har bolaget varit lönsamt.

• 2003 blev ett bra år, med ett resultat på 8 miljoner kronor före skatt och efter att 6 miljoner i vinstdelning till medarbetarna.

– När pappa gick bort var det många som sa om oss syskon att ”de kommer aldrig att klara sig, de har fått alldeles för mycket ansvar och är alldeles för unga”, sa Robert till Affärsvärlden.

– En av våra drivkrafter har därmed också varit att vi vill bevisa att vi kan göra någonting själva. Även om vi långt ifrån tycker att vi har motbevisat dem ännu vill vi gärna försöka.

Sedan skrev Realtid.se om att Gunnar Mannerheim köpte Remium sommaren 2008.

En del kritik har riktats mot Remium under Ahldin-brödernas tid i samband med det börsnoterade bolaget VKG som blev en skandal.

Robert Ahldin har kommenterat kritiken i Realtid.se.

Det har även uppstått debatt om Remium-medarbetaren Ulf Åslund, vilket Realtid.se skrivit om i två artiklar: artikel 1 och artikel 2.

Affärsvärlden skrev att Robert Ahldin blev känd som den första aktieanalytikern inriktad på IT-bolag.

Han var med om att börsintroducera Johan Staël von Holsteins internetkonsultfirma Icon vars aktie gick upp som en sol och ned som en pannkaka.