Rekryteringscirkusen till trots – Jens Henriksson har det som krävs för jobbet

Att Sverige kan liknas vid en ankdamm tyckte redan Ian Wachtmeister på 80-talet. Idag gäller det även Swedbank – snart kanske ”Swedank” – där styrelseordföranden Göran Persson utser sin tidigare kollega Jens Henriksson, som för övrigt tidigare varit ordförande i Swedbanks valberedning. Dessa cirkulära s-samband förstärks ju även av att Jens Henriksson tog över vd-stolen i Folksam när Anders Sundström, som varit näringsminister under Göran Persson, klev in som ordförande i just Swedbank. Och det var Anders Sundström som befäste Folksams maktposition i Swedbank när de plockade in Sparbanksstiftelsernas pantsatta aktier under finanskrisen.

Att Jens Henriksson i sin position i valberedningen och som huvudägare backade upp den gamla ledningen med vd Birgitte Bonnessen och styrelseordförande Lars Idermark i spetsen när dessa självsvåldigt klev ut i sina egna träsk av lögner var väl heller inget lysande rollspel.

Denna rekryteringscirkus ger intryck av ett litet charadliknande upplägg inom den nyliberala falangen av tidigare s-politiker. Det är bara Björn Rosengren som saknas. Samtidigt är det väl inte värre än när kusinerna och bröderna Wallenberg byter stolar med varandra inom Wallenbergsfären. De har ju heller inget eget ägande utan hämtar sitt inflytande av att de ”råkat” få styrelsepositioner i de allmännyttiga stiftelser som har namnet Wallenberg. Och det är få som ifrågasätter dessa Wallenberggossars kompetens.

Och ska man göra någon kompetensranking av dessa olika ”gängmedlemmar” så hamnar Jens Henriksson i topp. Han är helt klart meriterad, gedigen utbildning, erfarenheter från det politiska spelet från sin tid på finansdepartementet, IMF:s ansvarige för de krisande baltländerna under finanskrisen. Han var därmed en av dem som verkligen var med och räddade Swedbank och kanske även SEB, tidigare chef på Stockholmsbörsen och nu chef för Folksams Sak och Liv-verksamhet.

Dessutom har han ju även jobbat på Swedbank. Och Jens Henriksson är inte mer än 52 år. Det är svårt att hitta någon externt rekryterad person som klår detta CV. Det är dock skillnad på cv och vd.

För som vd på Swedbank saknar han inte utmaningar. Att återställa kundernas förtroende för den skadskjutna banken är nummer ett. Och det är inte gjort i en handvändning. Att lägga penningtvättskandalen bakom sig är nummer två. Även detta kan ta tid. Nummer tre är att ta sig an de stora strukturella utmaningar som finns i sektorn. Lönsamheten för svenska banker och Swedbank i synnerhet, har en mycket stor slagsida mot bolån. Med en svajig svensk bostadsmarknad och en mer kritisk ljussättning av denna överlönsamhet kan leda till politiska åtgärder, som Finlands marginaltak.

Och den andra stora kassakossan, kapitalförvaltningen med Robur i spetsen har en stor press på sina avgifter inte minst från indexfonder och ETF-er. Får vi en större sättning på börsen så kan den utvecklingen accelerera. Övriga verksamheter går knackigt och den stora frågan är vad man ska göra med kontorsrörelsen. Kan man kapa i dessa utan att tappa kunder. Och vad tycker de allt mäktigare fristående Sparbankerna om detta?

Fotnot: När börsen öppnade på torsdag morgon öppnade Swedbanks aktiekurs svagt uppåt, aktien steg med 0,1 procent.