”Razzian gav ägarna möjlighet att sparka Bonnesen utan att förlora ansiktet”

Varför får Birgitte Bonnesen gå just nu?

– Ja, strået som knäckte kamelens rygg var ju onsdagskvällens besked om att EBM utreder misstankar om grovt svindleri, men det är klart att styrelsen och ägarna under en tid måste ha umgåtts med tanken att byta vd. Allt annat vore faktiskt en skandal, säger Charlie Stjernberg, kommunikations- och krisexpert på byrån Prime.

– Men om får jag gissa tror jag att det är ganska många bland ägarna och i styrelsen som idag faktiskt är glada över onsdagens razzia och beskedet från EBM att man misstänker att banken kan ha gjort sig skyldiga till grovt svindleri. Det beskedet gav ju styrelsen en möjlighet att göra helt om utan att helt förlora ansiktet.

Du har sagt att styrelsen hamnade i ett läge där man verkade arbeta för att rädda Bonnesen och inte rädda banken.

– Vill man förenkla något kan man jämföra den här sortens krishantering med att spela schack – för att vinna matchen måste man vara beredd att offra en pjäs eller två. I det här fallet är det ganska uppenbart att arbetet gått ut på att rädda vd:s nacke från galgen, snarare än att rädda banken eller varumärket och det innebär att man så att säga inte har några pjäser att offra. Det behöver man inte ens ha facit i hand för att inse att det var ett felaktigt beslut.

– Man ska komma ihåg att styrelseordföranden så sent som i fredags stod upp för Bonnesen i samband med att statusrapporten från FRA kommunicerades.

Många talar om ett kommunikationshaveri hos Swedbank. Vad är de största missarna?

– Ska man peka på några saker så är det uppenbart att den totala avsaknaden av transparens skadat bolaget och förtroendet för banken. Den oviljan är ju sannolikt direkt kopplad till vd, och hennes försäkringar i oktober om att det inte förekommit några fall av penningtvätt, vilket gör att man måste ifrågasätta den strategi med vilken man försökt ta sig an Uppdrag Gransknings uppgifter.

– Lek med tanken att man istället för att försöka ”hmm-hmm-hmma” sig igenom intervju med UG hade sagt att: ”japp, vi är medvetna om att det förekommit fall av penningtvätt i vår baltiska verksamhet men jag kan inte här och nu avgöra om era fall är identiska med dom som vi själva upptäckt. Därför kommer vi nu låta undersöka den saken”. Med en sådan strategi hade den enda jobsposten varit vd:s uttalande i oktober. Det hade visserligen inte räddat vd men det hade onekligen gjort resan enklare för banken.

Vad är din teori till hur det kan komma sig att ett sånt här stort noterat företag kan hamna så snett i sin kommunikation? 

– Min erfarenhet är att det finns lika många anledningar till kommunikationshaverier som det finns kriser. Men med det sagt ser jag ser ändå en likhet mellan dagens debacle i Swedbanks och Telias Uzbekistanhaveri, nämligen att man gravt underskattat det genomslag som en skickligt genomförd granskning kan ha på ett bolag. Därför tycker jag att vi som allmänhet idag faktiskt ska skicka en tacksamhetens tanke till journalistkåren i allmänhet och Uppdrag Granskning och SVT i synnerhet som fortfarande investerar i genomarbetade granskningar.

Är krisen över nu för Swedbank?

– Nej. På längre sikt återstår naturligtvis problemet med att en rad myndighetsgranskningar återstår, men med dagens besked har man tagit det första och i någon mening viktigaste steget för att åtminstone bromsa förtroendefallet.

Vad skulle dit råd vara till nya vd och styrelsen framöver?

– Stäng tomteverkstan! Nu måste de byta strategi och börja agera med full transparens. Banken kan inte fortsätta säga att vi samarbetar fullt ut med myndigheterna och samtidigt försöka stoppa EBM från att lägga vantarna på de penningtvättsutredningar som gjorts av banken.  

Hur kan Swedbank återfå sitt tidigare så goda anseende?

– Paradoxalt nog är det inte primärt penningtvätten som stått i fokus i det här fallet utan faktiskt bankens oförmåga eller ovilja att kommunicera. Det första steget mot att återfå förtroendet är därför att göra helt om och börja agera öppet och tillgängligt. Men sedan måste banken naturligtvis också gå till botten med problemen och bygga trovärdighet runt hur man kan säkerställa att systemet mot penningtvätt faktiskt fungerar.