Rapport: Därför avkastar specialiserade riskkapitalbolag bäst

”Övning ger färdighet.” Det verkar inte osannolikt att riskkapitalbolag som inriktar sig på en sektor presterar bättre än riskkapitalbolag som är ”allätare”. Men de flesta riskkapitalbolag, i alla fall i Sverige, investerar på tvärs över alla sektorer. De anställer så kallade industriella rådgivare som även de ska spänna över ett brett fält.

Olof Faxander, tidigare vd på SSAB och Sandvik, blev för några år sedan industriell rådgivare och partner på Nordic Capital. Det var många som höjde på ögonbrynen när Olof Faxander med stor kunskap om stränggjutning, blooms, billets och slabs, plötsligt skulle ha ett hum om bilbarnstolar (Britax). På något sätt känns det som om det inte är helt optimalt – även om vissa industriella processer säkert är desamma, till exempel fabrikskonsolidering. Men kanske skulle Faxanders kunskaper komma bättre till pass i ett stålverk.

Och det finns faktiskt, svart på vitt, siffror som entydigt pekar åt det hållet: Skomakare bliv vid din läst.

Den amerikanska analysfirman Cambridge Associates, vilken även har Bill och Melinda Gates stiftelse som kund, har visat att specialiserade riskkapitalbolag är mer lönsamma än riskkapitalbolag som är allätare. När det gäller Internal Rate of Return (IRR), det vill säga avkastningen på en investering efter att den avyttrats, så skiljer det nästan sex procentenheter, enligt C.A. En specialiserad fond avkastar i genomsnitt 23,2 procent per år under det att en generalistfond avkastar i genomsnitt 17,5 procent per år. Det är en betydande skillnad.

Investeringen som gjorts av den specialiserade fonden kommer att värderas vid en försäljning till 2,2 gånger den ursprungliga investeringen. En investering i en generalistfond kommer bara att uppnå en så kallad Multiple on Invested Capital (MOIC) på 1,9. Det kan synas vara en liten skillnad vad gäller multiplar men när bolagen säljs för miljarder så blir det en hel del.

Analysfirman CA publicerade 2014 en rapport om att sektorfokuserade riskkapital bolag presterade bättre. En sektorfond har 70 procent av kapitalet i samma sektor. CA valde, för att av avgränsa sitt uppdrag, att inrikta sig på fyra sektorer: konsument, teknologi, finansiella tjänster och hälsa. Riskkapitalbolagen stänger vanligtvis sina fonder efter fem år och CA studerade olika fonder i tio år, mellan 2001 och 2010.

Det kanske är som Carl Armfelt, en gång medaljerad tävlingssprinter, som förvaltar Swedbanks Roburfond Ny Teknik, säger:

– Det finns en hög igenkänningsfaktor i olika situationer. Specialister är mer disciplinerade, vi undviker fallgropar. Det blir som en ryggmärgsreflex för en idrottare.

Armfelt kan sitta i ett möte med något småbolag inom mjukvara eller medicinsk teknik och få känslan av att ”det här är precis samma sorts bolag som vi investerade i för tre år sedan, det är klockrent, det blir jättebra.”

Kanske infinner sig rentav en déjà vu-känsla.

I Sverige är specialiserade riskkapitalbolag ovanliga. Men det finns ett fåtal nystartade. Fredrik Strömholm grundade för drygt ett år sedan Impilo, ett investmentbolag inriktat på hälsosektorn. Inom venture capital eller investeringar i ett tidigt skede finns flera specialistfonder, bland annat det välkända HealthCap.

En annan ny fond är eEquity som specialiserat sig på e-handel och grundats av bland annat Patrik Hedelin med förflutet på boo.com.

Sonanz är ett annat riskkapitalbolag som vill fokusera på bolag där det också kan bidra med något gott, så kallad ”impact investing”. Sonanz gör investeringar med inslag av välgörenhet och filantropi.

– Vi vill nå ut till snabbväxande företag i underförsörjda marknader, där det  saknas skola, sjukvård, sådant som vi tar för givet, säger en av grundarna Andreas Nilsson till realtid.se.

Sonanz investerar i andra fonder som är lokala, till exempel i en indisk fond som i sin tur investerar i finansiella tjänster, diabeteskliniker, mejeribolag, med mera, åt fattiga indier. En annan investering är en riskkapitalfond i Afrika som fokuserar på solenergi-lösningar för de som inte är uppkopplade till strömnätet (590 miljoner människor i Afrika).

Andreas Nilsson var tidigare på EQT men efter en resa till Bangladesh fick han idén att applicera den rigorösa finansiella disciplinen han lärt sig på EQT, på sociala investeringar. Dessutom ”fanns det mer att i livet än att analysera svenska verkstadsbolag.”

Dessa insikter ledde i sin tur till en doktorsavhandling i ”social finance” inom fakulteten för finansiell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och Harvard. Och senare till att han startade Sonanz som idag har tio miljoner dollar i kapital och är baserat i München.

Sonanz är kanske inte exakt ett specialiserat riskkapitalbolag eftersom det trots sin avgränsning kommer att investera i olika sorters bolag med en social komponent. Men grundarna skapar ändå ett nätverk inom sociala investeringar som ger dem ett försprång inom detta nya område.

CA kommer fram till att specialiserade riskkapitalbolag är överlägsna på grund av sina industrikontakter och det repetitiva momentet i att investera i en sektor. Det leder till bättre företagsköp men också ett större flöde av affärer och en större kunskap om branschens struktur. Specialisterna visade sig både vara skickligare på att undvika förluster och på att utnyttja uppsidan. Fördelarna fanns i urvalet av bolag, i det värde som tillförs efter förvärvet och vid exit. Riskkapitalbolagen som CA studerade var framförallt verksamma inom konsument-och tekniksektorn.

Det är inte osannolikt att Sverige i framtiden kommer att få se många fler riskkapitalbolag som bara har ett ben att stå på – eller två. Det verkar ju vara mer lönsamt än att vara en tusenfoting.