Pressen ökar på Big4 i Storbritannien

Bygg- och outsourcingföretaget Carillions konkurs i januari sände en chockvåg genom det brittiska samhället och utlöste en sedvanlig debatt om ansvarsfrågan. Nu vill de två parlamentariska kommittér som har granskat företagsskandalen att brittiska konkurrensmyndigheten ska ta tag i revisionsmarknaden. Översynen bör ta ställning till både om Big4 kan delas upp på fler firmor och om revisionen bör frikopplas från rådgivningen, skriver parlamentarikerna. 

Läs mer: Svenska branschprofiler gör tummen ner: ”Debatten är både osaklig och ytterst populistisk”

Carillionskandalen tycks ha fått Storbritannien att svänga i frågan om strängare reglering av revisorer och revision. Från hårdnackat motstånd när dåvarande EU-kommissionär Michel Barnier tog krafttag mot revisionsbranschen, har britterna gjort en helomvändning och kräver nu än strängare tag än dem som infördes med EU:s revisionspaket.

Under våren har röster höjts i Storbritannien för att revision och rådgivning måste åtskiljas, vilket i praktiken skulle innebär att de stora revisionsbyråerna skulle tvingas stycka upp sina företag och i förlängningen göra om sina affärsmodeller. Bland andra har den brittiska tillsynsmyndigheten FRC:s chef Stephen Haddrill krävt en uppstyckning. Nu får han medhåll av landets parlamentariker från olika partier. 

Förra veckan presenterade parlamentet sin 100-sidiga rapport och den innehåller svidande kritik mot Carillions ledning och dess revisorer och rådgivare. Samtliga fyra stora revisionsbyråer har haft uppdrag för Carillion och samtliga får en släng av sleven.

“Carillion’s uppgång och spektakulära fall var en berättelse om övermod, hybris och girighet”, skriver parlamentarikerna. Affärsmodellen beskrivs som “en obeveklig jakt på pengar, driven av förvärv, stigande skulder, expansion på nya marknader och exploatering av underleverantörer”. Bland annat satte Carillion i system att betala sina underleverantörer för sent och tvingade dem acceptera förfallotider på 120 dagar, framgår av rapporten. 

Carillion var fram till sin kollaps en framgångssaga och en mycket viktig aktör i brittisk ekonomi. Företaget gjorde allt från anläggning av vägar till drift av skolmatsalar. Det hade 43 000 anställda varav 19 000 i Storbritannien. 

Företaget försattes i konkurs i januari. Då uppgick skulderna till sju miljarder pund, jämfört med 29 miljoner pund i kassan. Förutom tusentals anställda påverkas 27 000 pensionärer, till vilka företaget hade pensionsskulder om totalt cirka 2,6 miljarder och 30 000 underleverantörer till vilka det också har skulder om totalt cirka två miljarder pund. De kommer bara att få smulor tillbaka från konkursboet.

Allt detta medan de som är ansvariga har tjänat multum. Den parlamentariska rapporten pekar ut tre av företagets tunga ledare. Finansdirektören Richard Adams, som var “arkitekten bakom Carillipon’s aggresiva redovisningspolicier” under tio år, får särskilt skarp kritik. 

“Hans frivilliga avgång i slutet av 2016 och efterföljande försäljning av samtliga sina andelar var handlingar av en man som visste vart företaget var på väg”, skriver parlamentarikerna. 

Carillions kollaps kom plötsligt. Årsredovisningen för 2016, som presenterades i mars 2017, gav en ljus bild av företagets räkenskaper. Bara fyra månader senare, den 10 juli 2017, vinstvarnade företaget och skrev ned värdet på sina kontrakt med hundratals miljoner pund, i två omgångar. 

Efter att ha konstaterat att företagets toppskikt bär ansvaret för Carillions kollaps, övergår den parlamentariska rapporten till att konstatera att även såväl den interna som externa revisionen har misslyckats med sina uppdrag.

KPMG var extern revisor under 19 år och tjänade under den tiden sammantaget 29 miljoner pund på uppdraget i Carillion. “Genom att ha underlåtit att utöva sin professionella skepticism gentemot Carillion’s redovisningsbedömningar under tiden som man innehaft revisionen i Carillion, var KPMG delaktig i dessa”, skriver den parlamentariska rapporten.

Samtliga Big 4 har haft uppdrag i Carillion: Deloitte som internrevisor till en kostnad av totalt 10 miljoner pund, och EY som rådgivare för en summa i samma storleksordning. Även PwC har varit anlitad som rådgivare, men är minst befläckad av företagsskandalen och har därför kunnat anlitas som särskild rådgivare i likvidationen. 

I kölvattnet av krisen ökar pressen på Big4 och i samband med Underhusets rapport förra veckan gicka samtliga stora byråer ut och sa att de hade beredskapsplaner, enligt en artikel i Financial Times. 

Scenariorna man förbereder sig för är bland annat en framtvingad fragmentering – där de största firmorna tvingas dela sig på flera multidisciplinära firmor – eller ett förbud mot att ha revision och rådgivning under samma tak, vilket innebär renodling av revisionsverksamheten och avknoppning av de lönsamma konsultdelarna.

Bill Michael, ordförande för KPMG UK säger enligt FT att firman har funderat på olika scenarior under en tid och att den nuvarande affärsmodellen, som genererar en växande andel av sin intäkter från rådgivning, är ohållbar.

– Vi är ett oligopol – det går inte att förneka, säger han, och förutspår att branschen kommer att tvingas till förändringar som minskar intressekonflikterna och ökar allmänhetens och aktieägarnas förtroende.

BDO har enligt FT förberett sig för ett scenario där företag av allmänt intresse ska få revideras enbart av renodlade revisionsbyråer (audit-only firms). I sådana fall kommer BDO att göra som Grant Thornton meddelade tidigare i år – sluta jobba med börsföretagen. I BDO:s fall innebär det 232 listade företag, enligt FT.

David Sproul vd för Deloitte UK, sa tidigare i vår till FT att renodlade revisionsbyråer skulle vara skadligt för kapitalmarknaden. En anonym röst går så långt som att kalla det ett blodbad. 

Flera röster säger att nationella åtgärder inte kommer ha förväntad effekt, utan bara bli röriga och ineffektiva. KPMG:s Bill Michael säger:

– Big 4 är stora bestar därför att de är stora globala företag. Det kommer fortfarande att finnas stora, komplexa, håriga företag runtom i världen. Om man vill splittra firmorna måste det ske internationellt, men kanske kan Storbritannien visa vägen.