PPM-rådgivarna var finansiella rovdjur – nu behövs en kommission

En av statens viktigaste roller är att skydda medborgarna från brott, en roll som svenska staten fått allt svårare att klara. Den beklagansvärda historien om PPM-rådgivarna, med Allra som en av huvudaktörerna, visar det med önskvärd tydlighet. 

Framväxten av ”rådgivare” kopplade till PPM-systemet i mitten av 00-talet var en mycket tydlig och stark signal till staten att något inte stod rätt till. Rådgivare är egentligen fel uttryck, snarare handlade det om cynisk charlatanverksamhet. 

För 500 kronor, 800 kronor eller en tusenlapp, erbjöds de okunniga PPM-spararna ”hjälp” med att välja i det omfattande utbudet på PPM-torget. Vi hoppar från ”tuva till tuva” och garanterar dig mycket bra avkastning kunde försäljningsargumentet lyda i massiva telefonförsäljningskampanjer som påminde en hel del om hur mäklarna på Stratton Oakmont agerade i filmen The Wolf of Wall Street. 

Bakom PPM-tjänsterna fanns bristfälliga analysverktyg för att avgöra i vilka fonder pensionsspararnas pengar skulle placeras. Det var även fritt fram för PPM-rådgivarna att byta fonder i princip när som helst via insamlade inloggningsuppgifter från kunderna. Att detta tilläts av myndigheterna är fortfarande en gåta. Effekten blev inte bara ofta usla förvaltningsresultat utan en starkt negativ påverkan på de mindre fondbolag som utsattes för massiva köp- eller försäljningar av fondandelar. 

Ett inte ovanligt scenario var att fondbolaget fick en viss förvarning från PPM-rådgivaren om att ett stort inflöde var på väg, men inte alltid. Om volymen fonden i utgångsläget var begränsad kunde effekterna bli kraftigt negativa för de befintliga kunderna i fonden, men även de nya som tillkom via PPM-förvaltaren. 

En fond nischad mot, till exempel, microcap bolag (mycket små bolag med bristande likviditet i aktierna) kunde plötsligt få ett inflöde som tredubblade den förvaltade volymen. Ofta tvingades fondbolag tillfälligt ändra förvaltningsinriktning för att hinna, och våga, investera pengar som lika plötsligt kunde försvinna ur fonden. Microcapfonder investerade i Atlas Copco och miljöteknikfonder i SSAB. 

PPM-rådgivarnas massbyten fick pågå i flera år trots hård kritik från stora delar av fondindustrin och kunder utanför PPP-systemet. Till slut lyssnade myndigheterna, och massbytesverksamheten förbjöds helt 2011. Tyvärr insåg eller förstod inte lagstiftaren och de regulatoriska myndigheterna, trots tydliga kritiska signaler från fondindustrin, att PPM-rådgivarna var finansiella rovdjur.  

PPM-rådgivarna fick möjlighet att omvandla sig till fondbolag där de gamla kundernas PPM-medel placerades i nyskapade fonder som var valbara på statens fondtorg för premiepension, med trygghetsskapande namn som ”försiktig”, ”balanserad” och ”modig.” 

Hur ett manipulativt och bedrägligt callcenterbolag kunde släppas in i ett statligt styrt premiepensionssystem är obegripligt. Pensionsmyndighetens tidigare försvar att det inte ingick i deras uppgift att granska fonderna och bolagen som släpptes in på PPM:s fondtorg säger avslöjande mycket om statens förmåga att försvara spararna från bedräglig verksamhet. Det påminner om den nuvarande regeringschefens försvarstal om att regeringen ”inte såg det komma” vad gäller utvecklingen för den våldsrelaterade gängkriminaliteten som skakar Sverige. 

Ett par år senare uppdagades, inte helt oväntat för aktiva i fondindustrin, att kriminella släppts in på fondtorget. Falcon funds hade i princip stulit pensionsmedel från pensionssparare och Allra har blåst sina premiepensionskunder via märkliga affärer. Staten var garanten för premiepensionssystemet vilket skapade trygghet hos spararna  Staten är därmed delansvarig för det som skett. 

Svaret från staten blev en ”decimeringspoltik” enligt antik romersk sed, där även helt oskyldiga straffas för någon annans försyndelser. Om steg två av reformeringen av premiepensionssystemet genomförs kommer ytterst få av de fondbolag och fonder som fanns på fondtorget för något år sedan finnas kvar. Detta trots ofta bra avkastningshistorik och oklanderlig förvaltning. 

När rättegången mot Allra är avslutad är det dags för en oberoende jurist- och ekonomkommission för att klarlägga varför regeringen och myndigheterna inte agerat för att skydda premiepensionsspararna från brott.