Vilken betydelse får betaltjänstdirektivet för nätplattformar och marknadsplatser i Europa? Företag med affärer online behöver förbereda sig så att de kan fokusera på sin verksamhet och fortsätta ha ett fungerande flöde av betalningar när PSD2 träder i kraft efter årsskiftet, skriver Felix Huber, Stripes chef för norra Europa.
Plattformar och marknadsplatser måste förbereda sig för PSD2
Mest läst i kategorin
Mångsidiga plattformar, liksom marknadsplatser, tillhör de mest spännande internetföretagen som nu förändrar hur vi köper och säljer. Med marknadsplatser som Tictail Marketplace och plattformar som Confetti Events ökar europeiska företag konsumenternas valmöjligheter och gör det möjligt för säljare att skala om sina företag mycket mer än tidigare.
Men när plattformar blir allt viktigare drivkrafter för digital handel i Europa väcker de också ett tilltagande intresse från lagstiftarna som vill öka kontrollen i syfte att skydda konsumenterna och förhindra penningtvätt. I synnerhet innebär betaltjänstdirektivet PSD2 förändringar som belyser den gråzon som utgörs av flödet av betalningar via marknadsplatser från köpare till säljare.
Många marknadsplatser som förlitar sig på det undantag från licenskravet som ges till handelsagenturer måste omvärdera sin affärsmodell innan direktivet träder i kraft i januari nästa år, även om det blir förseningar i Sverige.
Vad är detta undantag för handelsagenturer?
Undantaget för agenturer gäller “betalningstransaktioner från betalaren till betalningsmottagaren genom en handelsagentur som auktoriserats för att förhandla fram och avsluta försäljning eller köp av varor eller tjänster för betalarens eller betalningsmottagarens räkning”.
Plattformar har åberopat detta undantag då de betraktar sig som handelsagenturer som är auktoriserade att förhandla fram eller genomföra försäljning eller inköp av varor eller tjänster för betalarens (köparens) eller betalningsmottagarens (säljarens) räkning. De menar då att köparen inte betalar plattformen utan säljaren – via sin agent (plattformen). Säljaren betraktas då juridiskt som betalningsmottagare när betalningen genomförts till agenten, alltså plattformen. Många plattformar har valt att förlita sig på detta undantag i stället för att bli licensierade leverantörer av en reglerad betalningstjänst.
Många anser att plattformar, som kopplar samman utbud och efterfrågan på marknaden, agerar agenter för både betalaren (genom att ta emot order och betalning från köparen) och betalningsmottagaren (genom att skicka order och mottagen betalning till säljaren). Detta ställer emellertid till problem för plattformarna eftersom undantaget för handelsagenturer har tillämpats på väldigt olika sätt i Europa.
Före PSD2 har några länder tillåtit en handelsagentur att agera för såväl betalarens som betalningsmottagarens räkning medan andra länder har tillämpat undantaget mer strängt och tillåter agenten att agera för endera partens räkning men inte bägge. Dessutom anser vissa tillsynsmyndigheter att eftersom det inte sker någon verklig förhandling eller görs några avslut på plattformen bör den heller inte betraktas som en handelsagentur. Denna skillnad i hur regelverket tillämpas för handelsagenturers undantag skapar problem för plattformar eftersom undantaget inte, till skillnad från betalningslicenser, kan tillämpas i hela Europa.
Inför denna osäkerhet i regelverket har flera hundra plattformar i hela Europa redan valt att förlita sig på en licensierad betalningsförmedlare, som Stripe, hellre än att skaffa en egen licens eller försöka klara en snävare undantagsregel.
Hur påverkas plattformar av det nya ramverket för betalningar?
PSD2 belyser gråzonen vad gäller handelsagenturer. Den allmänna synen i Europa är att plattformar som hanterar sina egna betalningar inte längre kan förlita sig på undantaget för agenturer. PSD2 förtydligar undantaget att gälla: ”betalningstransaktioner från betalaren till betalningsmottagaren via en handelsagent som är auktoriserad genom ett avtal om att förhandla fram eller genomföra försäljning eller inköp av varor eller tjänster för enbart betalarens eller enbart betalningsmottagarens räkning.”
Detta utvecklas i förarbetena till PSD2 som säger att undantaget för handelsagenturer: “tillämpas väldigt olika av medlemsländerna. Vissa medlemsländer tillåter att undantaget används av e-handelsplattformar som agerar mellanhand åt enskilda köpare och säljare utan att ha någon verklig möjlighet att förhandla fram eller slutföra köp av varor eller tjänster. En sådan tillämpning av undantaget går utanför direktivets syfte och kan öka risken för konsumenter, eftersom leverantörerna står utan skydd från det juridiska regelverket. Skilda tillämpningar stör också konkurrensen på betalningsmarknaden. För att ta itu med dessa problem bör undantaget därför tillämpas när agenter agerar på endast betalarens eller endast betalningsmottagarens vägnar, oavsett om de innehar kundmedel eller inte. När agenter verkar för både betalarens och betalningsmottagarens räkning (till exempel vissa e-handelsplattformar), bör de uteslutas endast om de inte, vid något tillfälle, får tillgång till eller kontroll över kundmedel.”
Det tycks alltså som att undantaget för handelsagenturer från startdatumet 13 januari 2018 endast kan åberopas när en agent klart och tydligt arbetar för endera betalarens eller betalningsmottagarens räkning. Om en plattform arbetar för båda kan den slippa kravet på licensiering endast om den inte innehar eller kontrollerar några penningmedel (det vill säga använder en licensierad betalningsförmedlare för detta).
Som framgår av förarbetena till PSD2, syftar begränsningen av undantaget för handelsagenturer till att skydda konsumenterna och undvika snedvridning av konkurrensen.
Om en plattform hanterar sina egna betalningar överför säljaren av produkten eller tjänsten inte bara kontraktets skyldigheter till kunden utan måste också ta den extra kreditrisken om plattformen inte fungerar som avsett (om till exempel plattformen går i konkurs innan utbetalning skett har säljaren levererat sin produkt eller tjänst utan att kunna få ersättning).
Ur ett konkurrensperspektiv försöker PSD2 jämna ut spelreglerna i hela Europa vad gäller hur enskilda medlemsstater tillämpar undantaget för handelsagenturer.
När det gäller detta ämne bör plattformar också tänka igenom om deras betaltjänster är en ”vanlig yrkesverksamhet eller en affärsverksamhet”. Trots att detta inte är definierat anges i förarbetena till PSD2 att licensiering ”begränsas till tjänsteleverantörer som tillhandahåller betaltjänster som en vanlig tjänst eller som affärsverksamhet”. Det är mycket svårt att föreställa sig att förmedling av betalningar för alla transaktioner som genomförs via en plattform skulle betraktas som enbart deltjänster och inte som plattformens reguljära affärsverksamhet.
Till sist är det med PSD2 så, att även om plattformar faller under den extremt snäva kategorin ”det begränsade nätverksundantaget” (ett alternativ till undantaget för handelsagenturer) måste de anmäla till den berörda tillsynsmyndigheten om deras betalningstransaktioner de senaste tolv månaderna överstiger en miljon euro, varvid myndigheten kan kräva att de skaffar en betalningslicens.
Felix Huber
Chef för Stripe Nordeuropa