Osmet: Så kan pappersavfall användas till tillverkning av grönare stål

Om det ideala hållbarhetsprojektet sparar både miljö och pengar, och samtidigt utvecklar ett forskningsområde, så ligger Osmet bra till. Två av Sveriges största basindustrier samarbetar och skapar ett eget kretslopp där den enas avfall förädlas till den andras råvaror. Ett projekt som nu går in i sin tredje fas och möjliggörs av, bland andra, forskare på KTH.

Osmet bygger på att förädlat avfall från massa- och pappersindustrin kan användas som råvara i olika ståltillverkningsprocesser. Tova Jarnerud, doktorand inom Materialvetenskap på KTH, forskar inom projektet, under handledning av Andrey Karasev, forskare inom Materialvetenskap.

– Massa- och pappersindustrierna genererar stora mängder kol- och kalkrikt avfall. I dag hamnar mycket av detta avfall på deponi, samtidigt som man bryter ny råvara för att använda i olika metallurgiska processer. Att se restprodukterna som en tillgång istället för en belastning ger oss nya möjligheter.

Enligt Tova Jarnerud är vinsterna om projektet går i mål många. Stålindustrin kan minska sitt beroende av fossila bränslen och naturmaterial. Samtidigt kan pappers- och massaindustrin minska mängden mark som behövs för deponier – och inte minst de växthusgaser som dessa ger upphov till. Deponier innebär också stora kostnader för industrin.

– I projektets tidigare steg har vi visat att vi framgångsrikt kan uppgradera kol- och kalkrikt avfall från massa- och pappersindustrin, och använda det som råvaror i olika stadier av ståltillverkningsprocessen, säger Tova Jarnerud.
 
Briketter med organiskt slam för eldning i masugn.

I laboratorieförsök har forskargruppen kunnat byta ut 100 procent av den primära kalken, som används för att rena surt avfallsvatten i stålverk, mot återanvända material. Och i pilotskaliga försök har upp till 50 procent av den slaggbildande kalken – en viktig komponent som binder oönskade ämnen i stålet ¬– kunnat bytas ut mot återvunnet material.

– Vi har också gjort industriella försök med organiskt slam som en del av kolkällan i briketter som kan användas för att elda masugnen. I försöken noterades inga negativa effekter gällande produktionshastighet eller kvalitet på råjärnet, men andelen organiskt slam var blygsam och längre tester behövs.

Osmet går nu in i sin tredje fas, där erfarenheter från tidigare steg ska testas i större skala och industrialiseras.

– Vi behöver exempelvis ta reda på hur långt materialet kan transporteras innan miljöbelastningen och kostnaden övervinner vinsterna, och vi behöver kartlägga var producenter av användbart material och möjliga användare finns, säger Tova Jarnerud.

Förhoppningen är att tillräckligt mycket material kan återvinnas för att motivera storskalig industriell tillämpning i framtiden. Enligt Tova Jarnerud kan det också finnas fler upptäckter att göra på vägen:

– Jag hoppas att vi hittar fler nya användningsområden för de återvunna materialen, och nya smarta sätt att återanvända även andra restprodukter. I steg tre har vi med oss nytillkomna partnerföretag som kan bidra till innovativa lösningar.

Text och bild: Alexandra von Kern, KTH